LAOS

Det lilla landet, som gränsar till bl a Thailand och Kambodja, är ungefär hälften så stort som Sverige och har c:a 5,5 milj invånare.
Vi åkte över gränsen i Thailand vid Chiang Khong med båt till Laos. Vi fortsatte med båtfärd efter sedvanliga gränsformaliteter till Pakbeng, där vi övernattade på ett litet, mycket enkelt Guest House. Var detta standarden på Guest House i Laos? Det blev inte mycket sömn den natten. för det var mycket som störde nattfriden. Nu följde en bussresa, på mycket dålig väg till Udomxai. Vyerna under resan var obeskrivbara med djupa, dimhöljda dalar och höga berg. Vi stannade i en liten by, där invånarna blev mest förskräckta när en grupp västerländska turister dök upp.
Vi övernattade i Udomxai, på ett betydligt finare Guest House än det vi hade bott på föregående natt. Efter besök på marknaden, som hade ett stort utbud av råttor, ekorrar, fladdermöss m m gick vi upp till stupan på berget ovanför staden för att få se en vacker solnedgång, men det blev inget av den, för det var moln som skymde solen. Från Udomxai åkte vi buss till Nong Kiaw och därifrån med båt någon timme uppåt floden, där vi övernattade för att morgonen efter påbörja en vandring till en liten by, där
vi skulle övernatta. 
Det var en vandring, som skulle ta två timmar, men det visade sig att i verkligheten tog den nästan hela dagen och det var tre timmar i starkt motlut. Eftersom det var mycket varmt, så var det skönt att komma fram till den lilla byn, där vi skulle övernatta. Barnen i byn var mycket blyga och stod utanför skolhuset och tittade på oss svenskar genom spjälorna. Efter en lång stund tog en av de pojkarna mod till sig och kom in i huset och hälsade på oss alla genom att ta i hand och bocka djupt.
De andra vågade sig inte in, men vi skulle ju vara i byn ett par dagar, så vi skulle säkert komma i kontakt med barnen senare. I den här lilla byn hade man 15 - 20 min väg för att komma åt vatten och här fick minsann barnen hjälpa till. Det verkade som om det var deras arbete att se till att det fanns vatten, så vi såg några småflickor springa upp och ned med 5-litersdunkar med vatten. Det verkade vara ett tungt arbete, men flickorna sprang glatt hoppande med sina dunkar. På kvällen
ordnades middag med härligt stekt kyckling och sång och musik. Vi skulle vidare dagen efter och efter en lång vandring till floden åkte vi sedan båt till Nong Kiaw och därifrån vidare söderut.      
Vad som gjorde starkt intryck på mig var besöket i Luang Prabang. Detta var en trevlig liten stad, som har fått känna på att bli en turiststad. Här fanns gott om restauranger och caféer. En morgon var vi ute tidigt för att se när munkarna kom ut från klostren för att ge sig ut på samlarrundan. Det var nästan overkligt att se hur de orangefärgade munkarna kom fram ur morgondimman och bara blev fler och fler och till slut fyllde nästan hela staden. I Luang Prabang fanns även en liten kvällsmatmarknad och det är verkligen trevligt att sitta ihop med lokalbefolkningen och även med andra turister och smaka på de lokala maträtterna. Här fanns färsk fisk, grönsaker, bröd och naturligtvis kött, även om jag för min del inte äter kött utomlands. En kväll åt jag helstekt fisk med ris och jag kan lova att det smakade gott.
Vi reste vidare till Don Khong, där jag hyrde cykel och cyklade runt hela ön. Här fick jag tillfälle att se på livet på landet. Arbete pågick med att plantera tobak och det var stor aktivitet som rådde. Jag träffade även på människor som letade grodor på de nyskördade risfälten. Efter turen i Laos reste jag sedan vidare till Kambodja och hur det var där har jag skrivit litet om på den sidan.