KUNGSLEDEN

Vi var några vänner, som beslöt oss för att vandra Kungsleden mellan Abisko och Nikkaluokta. 
Vi vandrade i juli månad och det första vi gjorde när vi anlände till Abisko, var att gå ut i omgivningarna och titta på den blomsterprakt som fanns här uppe. Vi var också nyfikna på att se Lapporten och vi blev inte besvikna, för den visade upp sig i all sin prakt.
Vandringen började sedan med en etapp till Abiskojaure. Denna dagen blev en vandring ibland blommor och vacker natur. I Abiskojaure träffade vi flera andra vandrare, som var på väg till Kebnekaise och som sedan blev våra vandringskamrater på vägen. Det var verkligt trevliga människor vi träffade på och bl a var det en japansk familj, som kommit till Sverige för att vandra i våra vackra fjäll. Jag tittade stort på deras vita handskar och till min förvåning
var handskarna lika vita när familjen kom fram till Kebnekaise efter en vecka i fjällen. Vandringen mellan Abiskojaure och Alesjaure verkade lång. Redan på långt håll såg vi stugan i Alesjaure, men det var lång väg att gå innan vi nådde fram till den, där den låg vackert vid sjökanten. I Alesjaure kunde vi köpa nygräddade bullar och det är inte ofta man hittar bullar som smakar så gott som dessa gjorde. På kvällen satt vi alla och tittade på när en älgko med kalv försökte stöta bort sin ettåring. Det kändes tragiskt, men det var ett av naturens skådespel som pågick mitt framför våra ögon.  Under flera timmar satt vi och följde dramat, men till sist gav den ettåriga kalven upp och gick iväg till ett eget bete.
Den här fjällvandringen var inte svår eller jobbig och kan väl räknas till en av dem som är lämplig att börja med när man vill göra sin första fjällvandring.
Vid Tjäktja låg det fortfarande snö kvar och visst slog pulsen några extra slag när vi gick upp i passet i snön, men det var inte så högt, så det gick bra.
Vi hade turen att få se på renmärkning innan vi kom fram till Singi och detta var för oss en stor upplevelse. Att se samerna hantera lasso och fånga in renarna var som ett skådespel och vi var mycket imponerade av deras sätt att utföra detta. Visst tyckte jag att det såg "hårt"  ut när de små kalvarna kastades ned på marken, men den omsorg och ömhet som sedan visades, så blev det till en positiv upplevelse.
När vi kom fram till Kebnekaise, så avslutade vi vandringen med gemensam middag med våra nyfunna vänner och här festades det på riktigt god mat på porslinstallrikar och ett glas vin till maten smakade väldigt gott efter att ha levt på frystorkad mat i flera dagar,  men det hade absolut inte gått någon nöd på oss, utan vi hade bara haft trevligt och skönt under den här fjällvandringen.
Det var positivt att ha klarat av att vandra med tung ryggsäck och att ha klarat fötterna utan skavsår och benen utan träningsvärk.
Men inte nog med att jag gått den här sträckan, utan jag vandrade också ned från Kebnekaise till Nikkaluokta. Flera av de andra, som vi hade haft sällskap med, tog helikopter tillbaka, men jag tyckte att ska det vandras så ska det och så blev det också. 
Den här fjällvandringen gav mersmak och den skulle följas av flera.
Senare har jag även gått på andra delar av Kungsleden och det har varit lika härligt varje gång. Att vandra i svenska fjällen är något av det bästa man kan göra.

Till start