|
GRÖVELSJÖN
Efter några års
uppehåll med svenska fjällvandringar, beslöt jag mig för att prova på detta igen. Jag ådrog mig en knävecksmuskelskada i Laos och jag tänkte försiktigt se om jag över huvud taget kunde ta mig fram i fjällen och om det skadade knäet höll.
Vandringen startade vid Grövelsjöns fjällhotell och gick uppför de första kilometerna. Vädret sommaren 2004 har inte varit det allra bästa och var det inte heller när jag började min vandring. Molnen tornade
upp sig på himlen och det var kallt, men det var inte svårt att hålla
värmen i den långa uppförsbacken. Jag njöt faktiskt av att vara i fjällen
igen.
De första 13 km gick som en dans och regnet
höll sig borta. Framme vid fiskesjöarna vid Hävlingen kände jag mig pigg
som en mört och satsade med gott mod på att vandra vidare mot Storrödstjärn. Här kom eldprovet den dagen. Stigen var ganska stenig
och nu kom även regnet,
men det fanns två val - gå tillbaka till Hävlingen eller fortsätta. Vem vill
börja en
fjällvandring med att gå tillbaka igen? Nej, det
var bara att
fortsätta framåt. Genomblöt kom jag fram till Storrödstjärn, men glad
över
att jag kände mig i fin form och att jag inte
alls hade ont. Nåja, så här
fortsatte vandringen dag efter dag. Någon regnskur, men inget heldagsregn, men
stenarna fanns kvar och dök upp varje dag i mer eller mindre stor mängd.
En ny STF-stuga håller på att uppföras i Rogen, men den var ännu inte
klar
fastän jag hade
fått information om att den skulle vara det. Det gjorde nu
inget
för det fanns en ersättningsstuga i Rogen, som STF lånat av Länsstyrelsen
och
den var utmärkt som övernattningsstuga och här fanns allt man kan önska sig. Stugvärden var glad över att få
sällskap, så hon ville gärna
ta en promenad på kvällen. Hon kokade kaffe och vi knallade iväg bort till
den nya Rogenstugan.
Den nya stugan kommer att bli mycket fin och den låg otroligt vackert uppe
på en höjd med utsikt över sjön Rogen. Kanske kan jag bo över där nästa gång jag åker
till Grövelsjöfjällen?
En spanjor som jag träffade norr om Rogen berättade att han hade stött på en
björn under sin vandring. Han var en aning skakad.
Knäet verkade hålla och
det var det som jag uppskattade nästan allra mest.
Att kunna gå i fjällen och njuta av det, trots regnet. Det var inte speciellt
varmt,
men uppriktigt sagt så är det bara skönt att vandra när det inte är
alltför varmt.
Detta bådade gott och det var bara att fortsätta.
Efter några dagars vandring var jag tillbaka i Grövelsjön igen och här
väntade en skön
dusch och efter den en jättegod middag.
JÄTTESKÖNT ATT VARA TILLBAKA I FJÄLLEN IGEN efter några års uppehåll.
Till
start
|