GRÖNLAND

Människornas  ö, som den kallas är en ö som till 3/4 är täckt av inlandsisen. Detta gör att kontrasterna är stora. Jag upplevde på min resa till Grönland att där finns allt. Leende gröna sommarängar fulla med blommor, glaciärer som kalvar och rinner ned i fjordarna samt kala berg och ökenliknande områden. Lägger man sedan till djurlivet med knölvalar i vattnen och myskoxar i bergstrakterna - ja vad mera kan man önska sig av naturen.
Efter en flygtur från Köpenhamn till Narsarsuaq var jag så på Grönland. Min resa inleddes med 15 dagar vandring på södra Grönland. Det var fina, soliga dagar med temperaturer som passar utmärkt för vandring. För att komma fram mellan fjordarna fick vi hjälp med båtresor. Dessa gick fram mellan isberg och det var fantastiska vyer som vi fick uppleva, både under båtturerna och vandringarna. För dig som eventuellt sett TV-filmen om Sofie och Andala, så kan jag berätta att detta unga grönländska par med stora ambitioner var de som var oss till stor hjälp under vandringen. Dessa unga människor som är fårhållare i Söndre Igalliko har byggt upp ett nytt hus med fårstallar långt inne på landet. De har dock upptäckt att turismen är något att satsa på vid sidan om fårhållningen. Trots att det bara kommer ett fåtal turister hit, så är Sofie och Andala måna att ta hand om dem. De har köpt in övergivna hus i byn och där kan nu turister övernatta under vandringarna. Andala sköter även båttrafiken över fjorden, så att vandrarna har möjlighet att besöka Jespersens glaciär på andra sidan fjorden. Under sommarmånaderna har de mycket att göra med fiske, sätta upp och laga fårstängsel, ta hand om turister, sköta båttrafiken, passa barnen, plocka bär m m. Det gästfria paret bjöd oss på en äkta grönländsk afton med sälspäck (ett år gammalt), valbiff, torkad fisk, fisksoppa och en god efterrättskaka. Det var en verklig grönländska festmåltid. Vandringen på södra Grönland var en litet annorlunda vandring än de vandringar jag normalt gör. Här möttes jag av underbara blomsterängar, fjordar med isberg, kuperad terräng och glaciärer och stora områden utan ett enda hus eller utan att möta en enda människa.
Min resa gick sedan vidare norrut till huvudstaden Nuuk. Det var ingen stor stad, men där fanns havet nära var man än befann sig. De vackert målade husen i alla färger gav liv åt staden och det var ett rent nöje att bara ströva omkring. I kyrkan, som fanns mitt i gamla delen av staden, hade jag turen att komma rätt in i ett pågående bröllop, där de flesta av besökarna bar sina vackra nationaldräkter. Det var heller inte nog med det, för samma dag var det ytterligare två par som gifte sig i kyrkan. Här fanns gott om tillfälle att fotografera friskt, så det blev en hel del bilder på nygifta par. 
Färsk fisk kunde köpas på Brettet varje dag och havskatt och lax smakade gott. En man som sålde fisk kände igen mig efter ett par dagar, så han såg till att skära upp de allra läckraste bitarna. Under besöket i Nuuk fanns möjligheter till vissa vandringar i trakterna av  lilla och stora Malene. Naturligtvis gick jag även upp på de båda bergen, men det ska villigt erkännas att det var mycket svårt att ta sig ned från stora Malene. En valsafari i viken utanför Nuuk blev en riktig höjdarupplevelse. Under två timmar kretsade flera stora knölvalar runt båten och jag fick flera möjligheter att ta fina kort. Det var nästan så att jag rös vid vissa tillfällen då två eller tre valar i bredd kom simmande mot den lilla fiskebåten. Jag skulle kunna åka till Grönland igen bara för att titta på valarna. Det är ändå vilda djur, så någon garanti för att få se detta igen finns inte.
Resan gick vidare norrut,  till Kangerlussuaq. Här kom nästa stora upplevelse - att på nära håll få möta myskoxar. Det var en mäktig upplevelse. Det var en häftig känsla när jag bara mitt uppe i en vandring stod nästan öga mot öga med en myskoxe. Den var räddare än jag, så den sprang fort iväg åt andra hållet när den fick syn på mig. Detta var inte enda gången jag såg myskoxe, utan det var nästan vanligt att man gjorde det när vandringarna gick upp mot fjällen.
Att cykla till inlandsisen var också en minnesvärd händelse. Det var ingen lätt väg att cykla, för den var knagglig och det låg mycket lös sand på den, så långa sträckor var jag tvungen att gå och leda cykeln. Inlandsisens väggar var 30 - 40 m höga på det stället som jag besökte och det var imponerande att se hur isen sträckte sig hur långt bort som helst. Dagen efter kunde jag inte cykla p g a att jag var mycket öm i baken,  så jag fick nöja mig med en lång vandring till Sugar Loaf och vattenfallet i stället.
Grönland tillhör vårt grannland Danmark och ligger inte så långt borta, men för min del så tycker jag att det är ett av de mest exotiska land jag har besökt. (Detta är skrivet innan jag sedan reste till Antarktis). Efter resan till Grönland har jag fått blodad tand på den typen av natur och resan kommer säkerligen att följas av någon mera resa där man kan se isberg,  hav och valar. Det var Grönlandsresan som fick mig att resa till Antarktis ett par år senare. Min stora förhoppning är att jag åter igen ska kunna besöka Grönland för att få se mycket mera av detta fascinerande land. 
Jag har även vid ett senare tillfälle besökt Grönland och då bl a Illulisat, där isbergen är mycket imponerande. Besöket här gjorde jag i samband med en resa med båt genom Nordvästpassagen. Vi seglade in från Kanada över till Grönland och hann med flera landstigningar på Grönland innan vi flög tillbaka till Kanada.

Till start