ISLAND

är 103 kvmkm stort, 281.000 invånare 
högsta berg 2.119 m Hvannadalshnukur (Vattnajökulls glaciär)
Valuta isländsk krona ISK

ISLAND
är ett land som jag många gånger  tänkt att besöka, men för några år sedan var det förhållandevis dyrt att åka dit, men idag är själva resan inte så kostsam. Riksväg 1 som går runt hela ön är c:a 135 mil lång. Den är farbar med en vanlig bil men om du vill åka in längre i landet, så måste man använda sig av 4WD-bil.
Att åka runt ön var en upplevelse för mig, som genast gav mersmak. Det var en händelserik och fin resa, som bjöd på många fina naturupplevelser. Att klättra bland klipporna på sydkusten för att få se en skymt av lunnefåglar var en stor händelse. Tyvärr gjorde jag misstaget att följa med på en båtfärd från Reykjavik till Puffin island, men den båtturen gav absolut inte någonting, då båten inte kunde gå nära ön. Visst såg vi en del lunnefåglar, men de var på mycket långt håll.  Däremot fanns det goda möjligheter att nere vid Vik få se lunnefåglar och ville man då göra sig besväret att klättra bland klipporna, så kom man fåglarna nära.
Naturligtvis besökte jag Tingvallir, Geyser och Gullfoss och det besöket gav mig precis det jag hade hoppats. Att solen sken och vädret var vackert gjorde sitt till att det var en ren fröjd att gå i Tingvallir och se den vackra kyrkan med den storslagna omgivningen. Det mäktiga vattenfallet Gullfoss är imponerande stort, men jag kom senare under resan att få se flera mäktiga vattenfall. Att se jordens innanmäte ge utlopp för sin energi fick jag uppleva vid Geyser, som sprutade hetvatten många meter upp i luften litet då och då. Att se hela området omkring koka och puttra gör att man verkligen känner sig liten.
Färden gick till Vik och vidare österut via fjordarna och här fanns mycket vackert att titta på. Att se Vattnajökulls glaciärer från olika ställen var imponerande. Besök gjordes vid den gamla gården Nupustadir, där ägaren upplåter gården till allmänheten för besök. Här fanns en mycket vacker liten kyrka. Det var förr vanligt på Island att gårdarna hade en egen kyrka.
Vi stannade ett par dagar i Höfn och därifrån gjorde vi fina vandringar i området. En dagsvandring, som var både vacker och sevärd,   gjorde vi till Hofellsjökeln. Under min vandring såg jag fåglar av olika arter och även växter, så detta var en fin dag. Hästar hör ju till Island och jag såg stora hjordar som betade på ängarna och islandshästen ser verkligen trevlig och söt ut. Strax utanför Höfn kunde man också se fåglar, men tärnorna var här måna om sina revir och gjorde häftiga utfall, så man fick se till att skydda huvudet.
Myvatn var en plats, där det lätt går att tillbringa flera dagar. Att vandra omkring vid Krafla på lavafälten var imponerande och jag tyckte mycket om just den platsen. Här kokade verkligen jorden och det var en upplevelse att se de djupa lerhålen som bubblade och fräste. Det luktade starkt av svavel. Den stora sjön vid Myvatn är ett paradis för fågelskådare, för  här fanns verkligen gott om fåglar av alla slag. Det är bara att slå sig ned vid någon vacker plats och beundra den vackra naturen och titta på alla fåglar som häckar vid och i sjön. Att sedan ta ett dopp i någon av de varma källorna som finns i närheten av Myvatn förgyller ytterligare upplevelsen.  
Dimmuborgir är en sevärdhet och jag hade verklig tur när jag kom precis till en bröllop,  som skulle hållas i Kirkjan. Besöket i Stykkisholmur var stormigt. Det blåste full storm, så det var svårt att gå ut på klipporna, då det fanns risk för att blåsa ut i havet. Naturen här ute var vacker och det är absolut värt att åka ut till de här platserna när man besöker Island. Den nybyggda kyrkan i Stykkisholmur har en djärv arkitektur.
Snaefellsjökeln visade sig från sin allra bästa sida den dagen jag var här ute. Det var inte alls svårt att tänka sig att Jules Vernes fick impulser här till sin bok "Resa till jordens inre" när han reste på Island och fick se den imponerande vulkanen. Hela resan tillbaka till Reykjavik syntes den snöklädda toppen i solskenet.
Det går utmärkt att resa runt Island och bo på vandrarhem, som finns fördelade över hela ön. Reser man i juli månad är det bäst att boka plats innan avresan, eftersom det är många turister på Island då.

År 2006
Att jag skulle komma tillbaka till Island några år senare var en överraskning även för mig. På våren år 2006 bestämde jag mig för att jag ville rida islandshäst på Island och det var en alldeles speciell upplevelse, som jag har skrivit om på en egen sida. Efter ridningen åkte jag upp mot nordväst till ställen som jag tidigare inte hade besökt och även det var en trevlig tripp, om man kan bortse från det islandska vädret med regn, blåst och kyla.
Resan började med ett obligatoriskt besök vid Tingvallir, Geijser och Gullfoss, men det var ingen glädje med det besöket, eftersom regnet öste ned och blåsten var hård. En utflykt med båt vid Olofasvik blev mycket lyckosam, då vi följdes av en flock späckhuggare under lång tid. Min dröm om att få se späckhuggare uppfylldes den här dagen och som grädde på moset var vädret vackert och det var sol hela tiden ute på sjön. Ett minnesvärt besök blev det också uppe i Reykholar som var en liten söt by, där vandrarhemmet sköttes av en mycket trevlig kvinna, som gav massor med goda råd om vad som fanns att göra. Vad gör en vandrare som jag? Drar naturligtvis på sig vandrarkläder och tar med mat och går en riktig långvandring, som i det här fallet blev en tur på fjällsluttningen med flera vad och mycket upp och ner. Som sällskap kom en stor fårhjord och följde med på vandringen. 

År 2007
Ännu en gång på Island eller rättare sagt en tur runt hela Island. Den här gången reste jag med Galapagos Travel. Med på resan var Mark Grantham, som jag träffat på tidigare resor och som jag uppskattar mycket. Med Professor Multinovsky (rysk båt) åkte jag runt Island under litet mer än en veckas tid och det var riktigt roligt att få uppleva Island från havssidan. Många gånger under resan åkte vi med zodiaker in till stränderna och gjorde långa vandringar, ibland uppför berg och på Västmannaöarna gick vi upp på vulkanen, som det fortfarande ryker ifrån. Det är bara att inse att befolkningen på ön hade enorm tur och genom mycket bra insatser klarade sig så bra från vulkanutbrottet 1973. Vi gick iland på Flatöya. där vi tillbringade många timmar med att vandra runt på ön och även på Grimsöya gick vi iland och hade flera timmar på oss när vi kunde vandra runt och titta på lunnefåglar och mycket annat som fanns på ön.
En dag åkte vi norrut, där vi mötte packisen från Grönland. Vi hoppades på att få se några sälar på isflaken, men det gjorde vi inte och vi fick vända om p g a mycket stora vågor ute på havet.
Under resan såg jag många fåglar av alla möjliga sorter, men vi såg även valar, späckhuggare, delfiner och sälar. Resan var kanske i första hand inriktad på att få se fåglar och det fick vi verkligen göra. Det var tordmular, måsar, tärnor, sulor och lunnefåglar. För fågelskådare var detta ett paradis, men även för oss andra var det mycket fina upplevelser och man kan inte låta bli att tycka om att se fåglar efter en sådan här resa.
Vi upplevde även riktiga stormar, men med full tillit till besättningen på båten och båtens stabilitet, så var det inte så farligt, åtminstone inte fös oss som inte känner av sjösjuka. Att få se en grupp späckhuggare komma simmande rakt emot båten är en härlig syn och även alla fåglar som flyger runt båten gör att det aldrig blir tråkigt att åka båt. Att sedan kunna ge sig ut i zodiak en tidig morgon för att åka till någon fågelklippa och titta på lunnefåglar gör att hela resan blir en fin upplevelse.
Med på resan var amerikaner och en hel del tyskar och så jag som var från Sverige.  Jag delade hytt med två amerikanska kvinnor och vi hade mycket trevligt tillsammans, både under själva båtturen och även vid landstigningar på öar och i fjordar.

Till start