ÖSTERLENLEDEN

är en del av Skåneleden, som jag avverkat. Leden är till viss del ovanlig, eftersom den går utefter havslinjen hela vägen från Haväng ner till Kåseberga, med undantag
för en liten sträcka efter sydkusten. Jag började vandringen på leden där jag slutat Ås till Ås- leden. Några alldeles speciella etapper på leden var när leden gick utefter
Verkeån och upp över  Brösarps backar. Verkeåns dalgång var mycket vacker och leden följde den slingrande ån på en lättgången stig. Brösarps backar kan ta andan
ur vem som helst. Här blommade backsippor och gullvivor i stora mängder och det blev en lång rast uppe i backarna med enorm utsikt över havet. 
Haväng med det lilla fina vandrarhemmet var också en av många fina platser utefter leden. Att få plats på vandrarhemmet i Haväng är näst intill omöjligt, om du inte
bokar mycket lång tid i förväg. Det var bara att vandra förbi efter att ha tagit en förfriskning på den kringgärdade gårdsplanen. Nu hade jag kommit ut till havet och
det var bara att följa havslinjen vidare söderut. Stundtals var det tungt att gå i sanden eller bland stenarna, men det gick ändå fort att vandra här. Vitemölla lilla
fiskesamhälle var hemtrevligt och gemytligt och härifrån var det inte långt till Kivik. Att se äppelträden blomma i Kivik har länge varit en dröm och nu gick den 
drömmen i uppfyllelse. Det var inte bara något enstaka äppelträd här, utan överallt fanns blommande äppelträd av olika storlek och med olika äppelblom. Fantastiskt
vackert. När man passerar Kivik, så kommer man strax intill den gamla kungagraven och den är sannerligen värd en stunds uppmärksamhet.  
Sevärdheterna duggade tätt och nu var det inte långt till Stenshuvud, Sveriges sydligaste nationalpark. En stig genom ett skogsbevuxet område med olika trädslag leder
upp på bergets topp. 150 m över havet reser sig Stenshuvud. Uppe på toppen kan man verkligen tala om utsikt. Stanna upp här, planera in en lunch eller längre paus
och beundra utsikten mot både norr och söder över land och hav. Vid riktigt klart väder kan man se ända till Bornholm. Vandringen går vidare utefter kusten och man
passerar små fiskesamhällen samt riktiga orkidéängar. Leden går rakt genom Simrishamn och i den livliga hamnen var det läge för korv och mos samt en stunds vila,
där jag kunde lyssna till dragspelsmusik. Ju längre söderut vandringen går, desto kalare blir det dock. Efter en till synes lång strandvandring kom jag fram till
Sandhammaren och visst var det med en speciell känsla som jag hade rundat udden i söder. Nu var det bara att vandra vidare mot Kåseberga och en av de absolut
största sevärdheterna -  Ales stenar, en av Sveriges största skeppsättningar.  Hit åker många turister i bil, men inget kan väl vara trevligare än att komma vandrande
till fots. I  Kåseberga luktade det rökt fisk och turisterna trängdes vid rökerierna och severingarna. Det var en bit knegande upp till Ales stenar, men detta är en sevärdhet,
som absolut inte bör missas. En av Skånes stora sevärdheter,  som besöks av mängder med turister varje år. Det var sedan en stor överraskning när jag fann jättefält med
gullvivor strax bortom Ales stenar. Här gick stora flockar med kor och betade på ängarna, men de hade inte tid att se människorna. De var alltför upptagna med sitt gröna,
färska gräs. Det var sedan en lätt vandring kvar till Ystad, där det smakade bra med en god pizza och  en rundvandring i den lilla vackra stadens gamla kvarter.