NYA ZEELAND
är ett otroligt vackert land att resa omkring i. Det är dessutom mycket lätt att ta sig runt, eftersom det finns flera olika bussbolag att välja mellan och att det går bussar kors och tvärs över hela landet. Allt är välordnat och väl orgniserat, så det är bara att tacka och ta emot.Min resa började på Nordön uppe i Auckland. I och för sig så reste jag bara igenom själv staden, så jag kan inte uttala mig mycket om den. Strax utanför staden ligger en fågelkoloni med havssulor och där gjorde jag ett besök med goda tillfällen till fotografering. Färden fortsatte sedan söderut till Rotorua med sina varma källor och gejsrar. Här bullrade det i jorden och gejsrarna hade täta utbrott med ståtliga vattenpelare, som steg upp ur berget. Jag fick även vara med om en maorifest och det var mycket trevligt och maorerna bjöd på vacker musik och sång.
En vandring i Sherwoodskogen tillhör nästan ett besök i Rotorua och här fick jag se verkligt stora kraftiga träd.
Ett försök att vandra över en vulkan, Tongariri, måste tyvärr avbrytas på grund av väderförhållandena som rådde. Vid vandringen uppför vulkanen mötte vi åtskilliga vandrare som var på väg nedåt efter avbrutet försök att gå över vulkanen. Det blåste mycket hårt och myndigheterna varnade för att försöka sig på vandringen. Regnet öste dessutom ned, vilket gjorde det svårt att gå. Tyvärr så blev det ingen fullföljd vandring den här gången. Detta är kanske första gången jag fått vända under en vandring, men det är bättre att satsa på säkerheten än att försöka sig på svåra utmaningar.
Resan fortsatte sedan ned till Sydön. Vi steg på båten i Wellington och fortsatte ned till Picton. Det var en härlig båtfärd, där sundet låg nästan alldeles stilla, vilket inte är så vanligt. Nere på sydön gjorde vi flera vackra vandringar och bl a åkte vi en dag ut på Millford Sound och såg de vackra vattenfallen och de höga klipporna, som stupade rakt ned i havet. Som på beställning kom en rad tofspingviner ut och visade sig i solen. Vi såg även några sälar som låg och solade sig. Vi bodde här i en liten stad, Te Anau, som var en liten typisk Nya Zeelandsstad. Den låg vackert nere vid en sjö och inne i staden fanns en vacker park, där minnesträd hade planterats bland alla vackra blommor. Varje minnesträd hade sin egen minnesplatta, där man kunde läsa vackra dikter och minnesord. I Te Anau fanns möjligheter att flyga helikopter, att åka på sjöturer av olika slag, men de allra flesta som var här åkte ut till Millford Sound. Vi gjorde en mycket fin dagsvandring i Fjordland National Park. Vyerna var betagande och vandringen gick i mycket kuperad terräng. Vandringen började i en skog med lavaklädda träd och som verkligen liknade en riktig trollskog. Det fina med Nya Zeeland var just alla dessa fina vandringsmöjligheter överallt.
Vi gjorde även ett besök på en stor fårfarm, där jag fick möjligheter att ta hand om och mata lammen med flaska. Det var lamm som av en eller annan anledning hade tagits om hand hemma på gården. Något av dem var moderlös och något var skadat. På farmen fick jag också följa med och se hur skickligt hundarna arbetade när de skulle driva fåren till klippning. Detta rörde sig om flera hundra får. Det var fyra hundar som arbetade och det var förbluffande hur lyhörda dessa hundar var. De
lystrade och lydde husse direkt. Fåren skulle klippas och det var även det sevärt. Det tog fårklipparen två minuter att klippa ett får. Det var noga med att klippningen gick bra, för det blev avdrag på lönen om klipparen skadade fåren.
I Dunedin ståtade det gamla stationshuset i all sin prakt och det är säkert det mest sevärda i staden. Här fanns gott om restauranger och affärer och det var bara att välja och vraka om man ville äta billigt eller dyrt.
Nu skulle jag snart vara ensam i Nya Zeeland och det längtade jag faktiskt efter. Då skulle jag kunna åka precis var jag ville och stanna hur länge jag ville på olika platser. Det blev först ett par dagar i Christchurch som var en trevlig stad att vara i. Här fanns en otroligt vacker botanisk trädgård med en storslagen rosengård, där rosorna bara tävlade om att vara den vackraste av alla.
Jag tog bussen till Akaroa, som var en liten vacker oas, där det var lugnt och skönt att strosa omkring. Sedan åkte jag till Kaikoura för att förhoppningsvis få se valar och för att simma med delfiner. Kaikoura kan nog inte göra någon besviken. En valsafari av turistiskt slag blev lyckosam om man räknar med att få se val. Det var kaskeloter som simmade omkring och dök, så att alla turister på båten fick sitt lystmäte med valstjärtar. Endast fyra personer deltog i en utflykt för att titta efter fåglar och detta var en mycket lyckad utfärd. Vi fick se albatrosser, vandrade albatrosser och stormfåglar i mängder och så kom då det kanske allra bästa - att åka ut för att simma bland delfiner.
Visst kände jag mig liten och ynklig när vi hoppade i ute i en havsvik och såg hur hela havet rörde sig när mängder med delfiner kom hoppande mot oss. Då hade jag mest lust att hoppa i båten igen. Delfiner körde försiktigt bort sina ungar innan de kom fram och började dyka bland oss och efter en stund närmade de sig försiktigt och detta var en upplevelse. Delfinerna verkade närmast mänskliga och efter en stund av försiktighet i närheten av båten kändes det som om man simmande omkring bland vänner.