VÄSTERGÖTLAND

är Sveriges  äldsta jordbruksbygd med mycket gammal kultur och många fornminnen.
Till mina favoritställen hör Kinnekulle, som ligger vid Vänerns strand, med miltals utsikt i alla riktningar. Trakten omkring Kinnekulle har flera gamla kyrkor
och här finner man bl a 
Husaby kyrka från 1100-talet  med källan där Olof Skötkonung döptes. Kyrkan är ovanlig till det yttre och innehåller vackra valvmålningar. En lång vandringsled går runt Kinnekulle och här möter du blommor och kultur i en skön blandning. Här finns Österplana ängar med en stor samling orkidéer.
Vandringsleden beskrivs särskilt bland låglandslederna. Inte långt från Kinnekulle ligger Kinne-Vedum kyrka,  som är uppförd på 1100-talet i sandsten.
En berömd kyrka i Västergötland är Skånings Åsaka kyrka som ligger ute på slätten,  väl synlig från riksväg 20. Brunnsbo ängar, som ligger i närheten av Skara är ett av Sveriges största och bäst bevarade ängslandskap. Här bedrivs fortfarande slåtter enligt gammal tradition. Blomsterprakten är mycket stor under vår och försommaren.
 
En attraktion i Västergötland, som verkligen har blivit populär, är trandansen vid Bjurum. En lyckosam vårdag kan där samlas 10.000 tranor och tiodubbelt så många åskådare. Hit kommer fågelskådare från hela Europa och det är ett enormt skådespel att se tranorna dansa och sedan flyga bort till Hornborgasjön för nattvila. Tranan är Västergörlands landskapsdjur.
Gudhems klosterruin härstammar från ett nunnekloster på 1100-talet. Ekornavallen  är ett fornminnesområde  i en trakt som varit bebyggd sedan länge tillbaka. Här finns gånggrifter, hällkistor och bronsåldersrösen.
Hindens rev är en märklig moränrygg, som sträcker sig som ett spjut rakt ut i Vänern. En stig leder ända ut på spetsen.
Utefter vägen mellan Skara och Skövde ligger Varnhems kyrka. Den tillhör ett av Sveriges mest sevärda byggnadsminnen. Kyrkan uppfördes av cisterciensmunkar på 1200-talet. Efter förfall restaurerades den på 1500-talet av Magnus Gabriel de la Gardie, som ligger begravd här tillsammans med Birger Jarl och kungar av Eriksätten. I anslutning till kyrkan finns ruiner efter 1100-talsklostret. 
Västergötland har så mycket att erbjuda besökaren, så det skulle gå åt flera dagar att beskriva bara de platser jag besökt, så jag rekommenderar läsaren att själv göra ett besök i landskapet. Västergötland har idag fått litet extra uppmärksamhet efter att Jan Guillous böcker om Arn har lästs av många människor. Det går bussturer runt i landskapet under namnet "I Arns fotspår".
Under sommaren 2005 cyklade  jag ännu en gång runt Vättern på cykelleden som går då till stor del i Västergötland. Den här gången tog jag mycket god tid på mig och hann verkligen se mig omkring. Den här cykelleden är längre än den som man cyklar på Vätternrundan och det är naturligtvis för att man inte ska behöva cykla på mycket trafikerade vägar och även för att cyklisterna ska få tillfälle att se så mycket som möjligt av Västergötland. Under den här cykelturen passerar man genom den lilla idylliska staden Hjo, där de små sjöbodarna i hamnen alltid säljer god, rökt Vätternsik. Efter några mils cykling kommer man genom Karlsborg, där det var
lämpligt för ett uppehåll och då passade jag på att besöka Karlsborgs fästning.

UTVANDRARLEDEN

Den 12 mil långa leden går genom utvandrarbygden och präglas till stor del av Wilhelm Moberg. Leden går genom skog och landskap och på många håll möts vandraren av sevärdheter som låter tankarna gå tillbaka till tiden för utvandringen från Sverige. Detta är verkligen en led som passar hela familjen, eftersom den är lättvandrad och inte är speciellt kuperad. En mycket bra nybörjarvandring.
Jag började min vandring i Ljuder, där jag övernattade på vandrarhemmet,  Grimsnäs herrgård med gamla anor, där jag genom den välinformerade vandrarhemsvärden fick fina upplysningar och en del läsbart om bygden innan jag började min vandring.
Ljuders kyrka och hembygdsmuséum var det jag först besökte. Leden gick sedan genom skog innan man kom fram till Korrö, som också har ett vandrarhem. Korrö ligger vackert vid Ronnebyån och den gamla hantverksbyn är en verklig pärla och de hembakade bullarna från det gamla kaffehuset smakade verkligen bra, när jag satt vid åkanten bland blåsipporna och åt dem. Naturen runt Korrö är enormt vacker och här blommade blåsipporna,  i slutet av april när jag gick leden,  i stora mängder i sluttningen vid ån.
Långasjö är en verklig utvandrarbygd och på kyrkogården står en minnessten över utvandrarna från Långasjö. Kyrkan är sevärd, men den var tyvärr inte öppen när jag gick genom Långasjö. Det fick bli ett besök vid Klasatorpet i stället och här vilade ett sällsynt lugn över platsen. En del av filmen "Utvandrarna" spelades in vid Klasatorpet. Stället var mycket väl iordning och under själva sommarmånaderna finns här en liten butik.
Den ålderdomliga byn Moshult ligger naturskönt uppe på en backe. Här finns en pestkyrkogård, där ett 70-tal personer ligger begravda, eftersom pestsmittade inte fick ligga på vanliga kyrkogårdar förr i tiden. Till Moshult  har Moshultamåla gamla skola flyttats under 1960-talet. I den skolan gick Wilhelm Moberg. Inne i skolan finns böcker och andra föremål efter Wilhelm Moberg. Någon kilometer från själva Moshult finns en minnessten över Wilhelm Moberg. Där minnesstenen står fanns ett torp tidigare och där föddes Wilhelm Moberg.
Leden är lättgången och är passande för vandrare, som inte är några proffs. Denna är nästan plan och det är endast på något enstaka ställe, som den är något kuperad. Det går bra att dela upp den här leden på avsnitt som passar med vandrarhemmens placering.
Detta är en av få leder, som går att vandra med lätt packning, eftersom det utefter hela leden finns vandrarhem där man kan äta frukost och även få lunchpaket med sig under vandringen. Det finns även färdiga vandringspaket att köpa.  Leden går runt och efter några dagars vandring är man tillbaka där man började vandringen.

HYSSNALEDEN

Hyssna hembygdsförening har iordningställt en trevlig vandringsled, knappt 4 mil lång i området runt Hyssna. Det är en trevlig led, som går genom sydsvensk bokskog, lövskog och genom gammalt odlingslandskap. Utefter leden finns flera sevärdheter och guiden, som utgivits av hembygdsföreningen, har sammanställts med information om vackra platser och sevärdheter. Hyssna har blivit ett favoritställe att vandra i och jag tycker att det blir vackrare för varje gång jag vandrar omkring här. Det är inte alltid jag går hela leden, för det går bra att göra avstickare och gå en del småvägar också.
Jag brukar börja vandringen vid Hyssna gamla kyrka och redan här finns den första attraktionen på leden. Ett besök i den gamla kyrkan gör att man kommer i stämning redan innan vandringen har börjat. Kyrkan tros vara från 1100-talet och är en av de äldsta bevarade kyrkorna i västra Sverige. Inne i kyrkan kan de se en medeltida primklocka,  rökelsekar och välgjorda skulpturer. Man kan också se vackra dekorationer i taket, på predikstolen samt på läktaren.  I anslutning till kyrkan finns också hembygdsmuséet, med många gamla välbevarade föremål.
På våren växer mängder av vitsippor vid kyrkan och det kan vara värt att ta en avstickare till Hyssna enbart för att stanna till vid gamla kyrkan och se på vitsipporna som blommar.
Leden går sedan genom utkanten av samhället till Lockö kvarn, som hör till sevärdheterna längs leden. I det gamla magasinet finns en hel del föremål att titta på. Det finns idag planer på att eventuellt sätta den gamla kvarnen i brukbart skick igen. Det gäller att hitta människor som kan sköta den.
Hyssnaleden är för mig dock mest en naturupplevelse. Bokskogen är en härlig del av leden och skogen är vacker både vår och höst. Om man inte vill gå hela leden, så kan jag rekommendera en tur upp i bokskogen och bara ströva omkring där uppe. Men det är absolut värt att gå vidare och efter en stund kommer man upp till Torkels gömma, som  ligger vackert inbäddad i mossbevuxen skog. Det är bara att tänka sig tillbaka när Torkel en gång i tiden gömde sig här för danskarna under ofredstid.
Liagärdesberget tillhör favoriterna för rast. Utsikten över Stora Hålsjön med omgivande landskap och natursköna ängs- och hagmarker är betagande och en vacker sommardag är det knappt att man vill lämna stället. Under hösten har jag besökt Liagärdesberget vid ett flertal tillfällen för att uppleva soluppgången härifrån och det är en syn som verkligen bedårar. Det är värt att stiga upp innan gryningen för att få vara med om en vacker soluppgång härifrån.Vandringsleden går dock vidare och det finns ännu mycket vackert som väntar. Uttermossen är ett stort område med gammelskog och bästa utsikten över mossen har man från Gropabergen, som inbjuder till en stunds rast.
En dag under september 2003 vandrade jag rakt över Uttermossen upp till Gropabergen och det gick bra, eftersom sommaren varit så varm och torr. Det var inte alls blött, utan det gick bra att torrskodd ta sig fram. 
Glafsereds gamla bro byggdes omkring 1865. Brobyggaren skulle ha 60 kr för byggandet av bron, men då skulle all sten vara framkörd. Ett års garanti lämnades på brobygget och den garantin verkar hålla än i dag.
För den vane vandraren med skaplig kondition är detta en endagsvandring, men den som verkligen vill ta sig tid att se sig omkring bör nog satsa två dagar. Det finns ett fint vindskydd uppe vid Hökås, där det går bra att övernatta. Från vindskyddet är det vacker utsikt ner över landskapet. Jag har även gått på små skogsvägar och stigar runt om i Hyssna och det är ett härligt landskap att vandra runt i. 

Det har under 2006 skett några förändringar på Hyssnaleden och det är nu möjligt att göra en kortare vandring på leden, eftersom det är ganska långt att gå 4 mil på en dag. Det finns en Hyssnaguide att få gratis på UnoX i Hyssna och på Marks Turistbyrå.

 

Till start


 

Till start

 

 

Till start