ARBETE PÅ GALAPAGOS
Just nu, maj 2009, pågår förhandlingar om att jag ska åka tillbaka till Galapagos och jobba med sköldpaddorna. Tyvärr är läget besvärligt p g a den åter igen uppblommade influensan, varför inga arbetande volontärer eller frivilliga får åka till Galapagos. Återstår att se om läget förbättras.
Hösten 2008 hade jag förmånen att få åka till Galapagos och arbeta med stora sköldpaddor. Jag arbetade på ön Isabela och det var otroligt roligt. Sköldpaddorna var sällskapliga och trevliga och jag hade gärna stannat här länge. Eftersom spanska inte är min starka sida, så fick jag nöja mig med att arbeta i parken med skötsel av sköldpaddorna. Det visade sig att sköldpaddorna i parken var mycket trevliga att ha att göra med. Det fanns 280 sköldpaddor i parken på Isabela och de var från en dag gamla till 125 år gamla, så det var vissa skillnader i både storlek och i den omvårdnad vi gav dem. Mat serverades endast varannan dag och eftersom detta är en plats för anpassning, så skall sköldpaddorna vänjas vid att klara sig själva. När de är 5 år gamla placeras de ut i det område de ursprungligen kommer ifrån. Alla sköldpaddorna som fanns i parken på Isabela nu, kommer ursprungligen från öns olika vulkaner. Sköldpaddorna blir mycket väl omhändertagna och vårdas med största omsorg och kärlek. Parkens chef är med varje dag och övervakar skötseln och han har även som sitt arbete att presentera parken för turister. Tyvärr är det inte så många båtar som kommer till Villamil, men de seriösa företagen brukar även ta en tur till den här sidan av ön.
Jag planerar att åka tillbaka till Galapagos för att arbeta med sköldpaddor, men innan dess ska jag försöka lära mig mera spanska så att jag får tillfälle att arbeta med katalogiseringen via dator. Jag ska också passa på att åka så att jag kommer till en tidpunkt då sköldpaddorna ska vägas och mätas. Parken är 20 år gammal och tillhör Galapagos National Park. Den ligger i utkanten av byn Villamil och upp till parken går en vacker promenad där det finns leguaner, blommor och mängder av finkar och andra fåglar.
Cada vulcan en Isabela tiene una raza differente de tortuga gigante.
Estos galapaquitos estan listos para regresar a sus sitios de origen en el sur de la isla Isabela, luego de haber nacido y permanecio en este Centra por 5 anos. En tu recorrida padras conocer a sus padres y las razones por las cuales es necesario la reproduccion y cautiverio. La caceria de tortugas era comun en la Isabela hace tiempo atras la cual provoco que los galapagos de Cerra Paloma estuvieran a punto de desaparecer.
En 1994 unos cientificas tomaron nuestras de sangre de diferentes especies de tortugas para ver sus diferencias geneticas y deserubieren que las de Cerro Paloma eran distitas a todas las demas.
Hasta esa fecha se tenian solo 4 machos y una sola hembra en cautivario, pero con el tiempo lagramos encontrar dos hembras adicionales y ahora tienen algunas hijos.
En los siglos XVI y XVII las piratas
mataren miles de tortugas para comerselas. Con la colonizacion de
Isabela a finales de 1800, los primeras habitentes de la isal tambien
comian carne de tortugas e incluso se experto su acaite hacia el
continente . Adicionalmente animales introdusidas como cerdes, gator,
ratos, burros y cabras alteran el ambicate natural.
Contado este pobluciones de tortugas como las de Cazuela y Roca Union se
encuentran en serio peligro de desaparecer y es necesaria ayudar las a
sobrevivir.
Las carapachas aplaqstades de las tortugas de Cinco Cerras no se paracen a ninguno de las otras tortugas que viven en Galapagos. Solamente existen 70 tortugas aplastades y 16 de ellas viven en este corral desde septiembre de ano 1998, cuando fueron rescatades de una erupcion del vulcan Cierra Azul. Afortunademente todos las muchas son activas sexualmente y los hombras son muy fertiles es asi que solamente dos anos despues haber sido traidan a este Centro y tenian nus de 200 hijos.