Nostalgi-tripp till Tyskland och Gut Grambek.
- Årets vårresa skulle gå till norra
Tyskland närmare bestämt Mölln .
- Mellan åren 1991 -1997 öppnade vi
golfsäsongen med en vecka i Mölln och golfbanor som Gut Grambek, Schloss
Ludersburg, Dassendorf, Dionyss m.fl.
- I år hade vi bestämt oss för en
nostalgitripp dit igen, för att se om Rudigger och Rosie fanns kvar. Tim och
- papegojan var sedan länge borta.
- Efter lite mailande med R. så var han
vänlig nog att boka in oss på ett kur-hotell med ett trettiotal andra
pensionärer??
- Lägenheten vi fick var perfekt,
frukosten var av yppersta Michelin-klass.
- Mitt största eller mitt bästa minne
från tidigare år, var luncherna på Gut Grambeks veranda ovanför puttinggreen, med en
stramer-Max och en kall Wittinger, ibland två.
- Utsikten över ettans utslag, nians och
artondes inspel och så tians utslag, inspirerar.
- Efter en stärkande lunch blir man sugen
på några hål till, numera räcker det med 9 håls-skins, men förr om åren, vi var
betydligt yngre då, ville vi helst avverka ytterliggare 18 "löchen".
- Efter en nerresa utan missöden var vi
sugna att se hur formen var. Rudigger hade "slimmat" så han såg ovanligt
vältränad ut. Efter ett par "by-pass-operationer" hade han kommit på andra
tankar och levde numera ett liv utan öl och god mat även Rosie hade följt hans exempel
och var snyggare än någonsin, i alla fall sett ur en ungkarls ögon. Men som sagt vi var
ju här för att spela golf.
- Tyvärr fick Anders lov att hoppa av i
sista stund då styrelsemöten hopade sig under just denna vecka. Tråkigt!
- Golfen då, ja vad skall man säga .
Berra såg stabil ut och är ju fantastisk med sitt närspel, drivarna satt även dom med
jämna mellanrum. Hans golfhumör fanns även det kvar.
- Tompa var strålande, visade genast var
skåpet skulle stå. Hans lägstanivå är kostsamt hög och lite mentalt
- störande, sett från motståndarens
horisont. Sänkte sig till fina 9.6 och spelar äntligen på samma hcp som undertecknad
hemma på Kallfors. Vad nu ett slag kan göra?
- Engvall var som vanligt full av hopp
efter en intensiv vinterträning. Tyvärr grusades förhoppningarna i samma ögonblick som
han klev upp på 10:ans tee ( vi började där). Första driven spikrakt ut i skogen på
vänster sida. Trots bedjande blick och hopp om förbarmande, Mulligan var det inte tal
om. Hårt men rättvist!
- Våra dagar i Tyskland gick rasande
fort, men vi var mycket nöjda och funderar på eventuellt återbesök 2006.
- Återstår att
se.
-
-
Hälsar
-
Æ
|
