Bolsjevikledarens mormors mormors mormors far var fogden Erik
Eriksson på Åkerö säteri.
Släktforskaren Christina Backman avslöjar hela den snåriga
historien
i tidskriften Släkt och hävd.
Lenin lär för övrigt själv ha varit väl
medveten om sitt svenska ursprung.
Han besökte Sverige två gånger och hans syster
kunde skriva svenska.
På Åkerö föddes 1673 fogdedottern Catharina
Arnberg, som gifte sig med
hattmakaren Simon Novelius från Torshälla.
Deras dotter Anna-Brita Novelia, född i Uppsala 1713, gifte
sig sedermera
med hattmakare Carl Borg.
Av deras barn gifte sig dottern Anna-Stina med guldgravören
Carl Fredrik Östedt.
Deras dotter Anna Beata blev maka till grosshandlare Johan Gottlieb
Grosschopf,
född i Lybeck 1766 och avliden i S:t Petersburg 1845. Av
deras barn gifte sig dottern
Anna med den ukrainsk-judiske läkaren Alexander Blank.
De fick en dotter, Maria, som gifte sig med Ilja Uljanov, folkskoleinspektöri
Simbirsk,
där Lenin föddes 1870.
Om dennes äventyrliga bana fram till revolutionsåret
1917 finns mycket att berätta,
men då är vi mycket fjärran från hans rötter
i Bettna. Hans tid som Rysslands ledare
blev inte så lång. Lenin drabbades av åderförkalkning
och blödningar i hjärnan.
Han blev oförmögen att sköta sitt ämbete och
avled den 21 januari 1924.
Mormors Mormors mor
Anna Stina f 1713, gift med hattmakaren Carl Borg.
Mormors mormor
Anna Christina f 1745, gift med guldgravören
Carl- Fredrik Östedt verksam i St Petersburg.
Mormors mor
Anna Beata f 1773, gift med grosshandlaren
Johan Gottlieb Grosschopf verksam i St Petersburg.
Mormor
Anna gift med den ukrainsk-judiske läkaren
Alexander Blank.
Lenins mor
Maria f 1835, gift med IlJa Uljanov fick 1870 sonen
Vladimir Iljitj sedermera Lenin den ryska
revolutionens portalfigur.
Det var mycket vanligt att hantverkare, särskilt guld
och silversmeder
och hushållerskor, sökte sig till S:t Petersburg, där
även en svensk församling fanns.
Hur mycket Lenins svenska ursprung betydde för revolutionen
är okänt,
men att han väl kände till sitt svenska ursprung är
utan all tvivel.
Det svenska språket hölls levande i släkten och
man vet att Lenins syster
skrev brev på svenska.
I hemlandet undertrycktes länge alla upplysningar om Lenins
härkomst.
Först under Chrustjev avstaliniseringsperiod kunde olika
publikationer i ämnet ges ut.
En högtidlighet under stor tillslutning från hela bygden,
invigningsförrättare Prosten Pettersson Lerbo.
Det var senhöstens allvarsmättade stämning över
bygden då Bettna församlings nya
kyrkogård och gravkapell i går högtidligen invigdes.
Om förgängelsen samlingsämnet för dagen, talade
nejdens förbleknade färger
sitt eget tysta språk,
och här stodo många hundra högtidsstämda
sockenbor, gamla och unga som vandrat ut
ifrån bygdens stugor och gårdar denna höstliga
dag för att vara med om invigningen
av en åt de döda avskiljd plats.
Den hade blivit för liten den gamla kyrkogården vid
kyrkan, även de avsomnade kräva
sitt rum.
För några tiotal år sedan hade utvidgning skett
i den mån detta var möjligt vid kyrkan,
men nu var det i alla fall nödvändigt med en ny kyrkogård,
och denna hade förlagts
i närheten men på andra sidan vägen, och där
hade uppförts ett litet gravkapell
som man förut saknade.
Invigningen som förrättades av kontraktsprosten Henning
Pettersson från Lerbo.
Han assisterades därvid av församlingens vice pastor
Georg Kling
utnämnde kyrkoherden i Kila A Andersson Björkvik, Kyrkoherde
G Vile'n
Vadsbro samt vice pastor A G Hultgren Husby Oppunda.
Invigningen föregicks av högmässa och alla som
redan före sammanringningen infunnit
sig här på kyrkogården hade fått plats
i kyrkan är väl inte riktigt säkert.
Långa vägar i många fall från socknens
yttersta hörn hade människorna vandrat för att
få övervara den stora händelsen och djupt stämningsmättade
högtidlighet som en
kyrkogårdsinvigning utgör.
Men det var inte många som fingo bevittna något av
högtidligheten,
enär denna mot all förmodan hölls inne i det lilla
gravkapellet,
som inte rymde stort fler än prästerna och kyrkokören.
Emellertid tempelklockan hade ringt psalmen jag går mot
döden var jag går hade sjungits
unisont till orgelmusik av kantor Forsman och så började
prosten Pettersson sitt invigningstal.
Till text hade han valt Jesu ord ur Johannesevangeliet 11:kapitlet
25-26 verserna,
jag är uppståndelsen och livet den som tror på
mig han ska leva
om han än dör och var och en som lever och tror på
mig han skall icke dö evinnerligen.
Prosten formade sitt tal till en betraktelse över döden
och uppståndelsenden kristnes förvissning
om döden som en övergång för evigt liv bortom
de gränser som fås av förgängelsen.
De assisterande prästerna läste därpå varsin
för stunden lämpad bibeltext varpå prosten
med några ord förklarade griftegården och gravkapellet
invigda.
Under kantor Forsmans ledning sjöng då kyrkokören
en sång och högtidligheten var slut.
Men innan deltagarna hunnit börja skingra sig ringde tempelklockorna
på nytt, och sex män kommo
bärande på en död.
Det var en gammal kvinna, hushållerskan Maria Kristina Rydberg
en av församlingens äldre
invånare som skulle bli den första att myllas ner i
den nya kyrkogården.
Förra söndagen var hon uppe, på måndagen
hade hennes livsgnista slocknat, hon var inte mindre
än 86 år och krafterna hade ju varit slut redan innan
liemannen kom.
Under godsägaren Kocks tid hade hon varit hushållerska
på Ålspånga.
Den blomhöljda kistan bars in i kapellet en psalm sjöngs
och så förrättades jordfästningen
av pastor Kling som höll ett tal i anslutning till stundens
allvar.
Därute vid griften samlade sig en talrik enhet och samtliga
präster vilka sistnämnda
en efter annan trädde fram till graven och läste några
bibelord, det var en gripande stund.
Den nya kyrkogården är belägen på kyrklig
jord, arbetet med densamma har dragit en kostnad
av 3-4000 kronor.
Gravkapellet som är av sten har uppförts av byggmästare
Gustaf Malmkvist Högalund Bettna.
Det hela gör ett gott intryck.
Till kapellets uppvärmning är i ena hörnet insatt
en täljstenskamin.
Under koret är en gravkällare, till denna leder en trappa
av huggen sten omgärdad av stenstolpar
sammanlänkade av en grov järnkedja, dörrarna till
kapell och gravkammare äro av koppar.
Kostnaden för kapeller uppgår till omkring 8000 kronor.
Kyrkogården är inhägnad med ett lågt trästaket,
den inre delen verkar som
gammal kyrkogård när man befinner sig på något
avstånd därifrån,
men vid närmare betraktande skall man finna att det är
gamla frukträd
som ger sitt hägn åt gravkapellet.
En gång komma de väl att försvinna men tills vidare
får de stå där och man
använder än så länge endast de yttre delarna
avgriftesgården.
Det dröjer innan den nya häcken växt upp, till
dess får väl även
den gamla höga häcken kring trädgårdsområdet
stå kvar,
ty annars ser det för flackt ut.
Framlidne
kantor Mörk har haft denna trädgård, själv
vilar han nu på
kyrkogården vid kyrkan.
Kommitterade för kyrkogården och gravkapellbygget har
varit lantbrukarna
Gustaf Persson Lena och August Andersson Östra Skenala och
CJ Pettersson
Brunsta samt auktionisten Henning Jonsson från Bettna.
Efter högtidligheten i går voro kommitterade med flera
inbjudna på middag
i prästgården.