Kvällspasset

Deltagarna dyker upp, förstärkta av (bl. a.) några som ej var med under eftermiddagspasset och dyker ner i bålbyttan. Konstigt nog så behövdes den lilla byttan ej fyllas på (förhoppningsvis drack bilförarna endast ur den skålen).

När ansiktsfärgen var den rätta, för fotografering i den nedåtgående (till skillnad mot stämningen) solens ljus, samlade Pia J oss nedanför Folkan, för en gruppbild. På med självutlösaren, kuta i väg till oss andra, säg omelett och det var klart efter en stund.

På tal om mat, Hosjöplankan hade anlänt så det blev att bänka sig, med ett mindre överlass av mat och dryck.

Vi åt, drack och vände på underläggen (jag har några kvarglömda bordsunderlägg och adresslistor, för den som saknar) och sjöng snapsvisorna.

Mera mat intogs, livremmen släpptes ut tre hål och vi undrade vad som skulle ske härnäst?

Jo, dags för prisutdelningen, vem hade förutom äran och bärbara priser, vunnit 1:a priset, en resa! Och vilken resa sen, se Runn från ovan, i ett segelflygplan, spakat av Roger E.

Vinnare i 98 års tipspromenad, blev Erik J, som nu sitter och preparerar sig med diverse anabola malariapiller, solkrämer höjdsjukepiller mm. Undrar just om fallskärmsavtal ingår?
Tur ska man man ha, åtminstone flygtur. Nåja, tröstpriser utgick till var och en, även till ickesnusare.

Kaffet då? Jo det var nästa anhalt på festen. Tillbehören bestod av kakor (tack Katarina för din goda banankaka), andra tillbehör fiskades upp ur innerfickorna och blodviskositeten började närma sig dansläge.

Efter kaffe, solnedgång mm, vevades 78-varvaren upp och "Kramgoa låtar 58" strömmade ut ur högtalarna, nävisst-det var ju på 60-årskalaset helgen efter det. Nåja, 60 och 70-talsvinyl är ju heller aldrig fel...

Inledningsvis var det lite glesbefolkat på 1:a parkett (dansgolvet) trots "kvällstoppsmusiken" (kan orsaken vara att någon utrustad med två vänsterfötter, taktsinne som en politiker, följsamhet som en trähäst (dvs undertecknad), gjorde sitt bästa för att pigmentförändra damernas tånaglar.
Men i takt med att blodet blev tunnare, ju tjockare var det framför högtalarna.

Bilförarna tillhörde även dem som lade en sula på mattan, flera av dem var kvar till åtminstone efter kl två.

Men vart tog timmarna vägen? Det preliminära avgångsklockslaget var satt till 04.30, men det överskreds med råge. Efter överläggningar med Roger E och Lennart L, så framkom att deras hemgång, inträffade i 05.30-tiden och då fanns ca 6-8 personer kvar i lokalen.

Sent (egentligen tidigt) omsider och solen sken mer än vid det här laget ganska utarbetade partyavslutare, låste vi i alla fall dörren och började vår hemfärd (givetvis efter eftersnack och någon pilsner utanför), klockslag okänt.
Var det någon mer än jag, som såg något märkligt, på hemvägen?

Hem och sova en stund, klev upp en timme innan jag lade mig (kändes så), tillbaka vid Folkets hus vid 11-tiden. Där var det i det närmaste färdigstädat av entreprenören Lena J (f d L) och make.
Hem med ett lass festtillbehör (tack Leif-Inge för skjutsen) och börja bearbeta kopparslagaren. En ljusning i tunneln, var att man slapp jobba dan efter, till skillnad mot vissa icke alltför ledsna (under festen alltså) deltagare.

Äh, lite ska väl en kulturarbetare stå ut med.

Och du Ann, dina kort har jag kvar och lägger ut dessa på sidan här under. Hoppas du samtycker.

När jag har fått bekräftat vilka som håller i nästa fest, så finns namnen här på sidan.

Om inte annat, så syns vi på nästa träff.

L Sjöberg

mailto:9ed@swipnet.se

Dagsetappen