Spelet börjar med en serve. Ju svårare slagen serve, ju lättare
att ta poäng. Enkel taktik !
Som nybörjare gäller det att få bollen över nät och in på motståndarnas planhalva.
Senare gäller det att kunna slå serven på det sätt som krävs i varje situation.
Kanske en hårt överskruvad boll eller en lös boll som dimper ner alldeles vid nät. Man
måste lära sig att pricka ”rätt” kvadrat-meter på andra sidan. Kan man sedan
lära sig att slå en s k svävserve har man nått långt. Den spektakulära hoppserven
kan även den vara bra. Sedan några år tillbaka får man slå serven från hela baslinjen,
alltså inte bara från högerkanten av planen. Detta gör att man måste öva på att
slå servarna från alla lägen på baslinjen.
För att det överhuvudtaget ska bli något spel måste varje
spelare vara mycket bra på att ta emot serven och få den till sin egen speluppläggare -
passare. Dålig servemottagning är den vanligaste orsaken till att man förlorar.
En mycket stor del av träningen går åt till att göra spelarna till bra servemottagare.
Bollen kommer fort, så det gäller att ha fötterna med sig. Om man lyckas med detta är
chansen stor att man ”får kroppen rätt till bollen” vilket är nödvändigt
för en bra mottagning. Man måste ha kroppen bakom bollen, ha mjuka axlar och sträcka
armarna raka och rikta armarna mot den punkt men vill att bollen ska returneras
till. Kommer
bollen hårt måste man ge efter ( ”dö” ) så att man inte returnerar bollen
tillbaka till motståndarna direkt. Då har man ju gått miste om sin anfallsmöjlighet.
Här måste man också lära sig att kommunicera med sina medspelare. Man kan ju inte
gissa eller med hjälp av någon slags tankeöverföring veta om en viss medspelare
tänker ta bollen. Denna kommunikation måste vara snabb och effektiv.
Om servemottagningen är bra får passaren bollen i ett bra
läge och kan nu välja anfallsutväg. Sitter servemottagningen för nära nät, för
lågt, för långt ifrån nät eller kanske utanför planen så är det kris i laget.
Motståndarna kan förbereda sig på att få en lätt och långsam boll
(”gratisboll”) och kanske ta poäng i sitt kommande anfall.
En passare måste kunna slå ett mycket bra fingerslag i alla lägen, ett precisionsslag
både vad gäller hastighet, höjd, längd och avstånd från nät. Detta utan att hålla
i bollen! Gissa om träning på fingerslag är viktig! Detta gäller naturligtvis alla
spelare - eftersom alla då och då hamnar i en situation då man måste passa bollen med
fingerslag.
Att få till en smash i volleyboll brukar inte gå något vidare
de 500 första gångerna man provar. Här måste man lära sig att hoppa rätt för att
få maximal höjd på hoppet utan att för den skull hoppa i nät. Sedan måste man få
till ”timingen” rätt och vara på rätt plats i rätt tid. Bollen som kommer
från passaren har en riktning, smasharen en annan riktning och bollen ska åt ett tredje
håll. Om man lyckas hoppa rätt och med rätt timing så ska man försöka se vart man
ska slå bollen. Är det läge för en dropboll eller ska smashen vara hård och rak eller
diagonal, var finns de som blockerar ? Är det ”rena väggen” av blockerare
kanske jag kan slå block och ut ?
Om servemottagningen tar tid att lära sig, så är smashen lika svår tekniskt sett.
Passaren har minst två anfallare att spela bollen till för att lura motståndarna, men
kan, beroende på taktik (och servemottagning!!) ha flera utvägar.
Anfallet kan ske på en hög boll från passaren (oftast på kanten). Dessa anfall sker
då förhållandevis långsamt och motståndarna hinner flytta sig till rätt
försvarsposition. Anfallen kan även vara snabba - men är då samtidigt mycket svårare
att utföra - som då passaren passar en snabb, flack boll mot kanten eller en
”kort”, låg boll nära sig själv. Vid dessa anfall måste passaren och den
anfallande spelaren vara överens och timade, så att anfallaren redan ”hänger”
i luften då passningen kommer. Man kan även göra s k kombinationer då anfallarna
kanske springer runt passaren, springer i kors eller kommer två stycken samtidigt.
Bästa sättet att stoppa ett anfall är vid nätet med en
blockering. Även blockeringen kräver speciell hoppteknik och mycket timing, för man ska
ju vara uppe med händerna då bollen är där och varken senare, tidigare eller på fel
ställe. Lyckas inte lagets framlinjespelare blockera måste bakre försvaret ta hand om
bollen. Här gäller det verkligen att läsa spelet och komma till rätt ställe innan
bollen är där. Det kan tyckas som om tekniken är den samma som vid servemottagning, men
”försvarsbagger” kan se ut på många olika sätt beroende på hur och var
bollen kommer.
Att ha golvskräck är ingen merit i dessa lägen !
ALLA spelarna måste hinna flytta sig till rätt ställe i försvarsspelet. En
framlinjespelare som varken försöker blockera eller delta i bakre försvaret har ju
verkligen satt sitt lag på pottkanten liksom en baklinjespelare som står kvar på
”fel” ställe. Precis var varje spelare ska stå i försvar beror dels på
taktiken, dels på hur motståndarna anfaller. Här krävs otroligt mycket samspel för
att alla ska veta ”sin” uppgift. Man måste även här kommunicera snabbt och
tydligt.
Volley2000
I Volley2000 ingår alla dessa moment. Tekniken är densamma, men efter man har tagit emot serven får man utnyttja en studs (och naturligtvis två slag till) innan man returnerar bollen. Detta med en studs gör att bollduellerna blir längre och intensivare. I början kan det vara svårt att komma ihåg detta med studsen, men efter lite övning går det bra.