Mini-Marcosen är en bil byggd på Minidelar med en kaross av glasfiberarmerad plast. Den första serien kallad mk1 byggdes 1965 och de flesta såldes som byggsats, vilket innebar att man fick hem en kaross med en framruta och dörrar. Sidorutor bakruta och klädsel var tillbehör och fick köpas separat. Bilen ovan är en mk3 och är byggd som en ren racingbil, vilket innebär justerbara hjulupphängningar åt alla håll, ställbar fjädring, skyddsbur och en helt hysteriskt trimmad motor.

Den vita Mini-Marcosen på första sidan tillhör Victor Kärrqvist och är en mk3 från 1968. Den är hans bruksbil på somrarna då den körs i ur och skur. Han har fått renovera bromssytemet en gång då det byttes bromsrör, slangar och hjulcylindrarna bak. Växellådan renoverades vintern-våren -98 då det byttes laygershaft med nållager, mellandrev med lager (det fattades bitar på kuggarna) och det dubbel-radiga kullagret mellan ettans drev och piniongen.

Inredningen har hållits så som den såg ut när han köpte bilen. Det är bara värmepaketet som har bytts ut från en liten rund Boschhistoria till ett från en 1100/1300. Den Cooper 998motor som satt i från början är utbytt mot den Allegromotor som han hade i sin koja. Den är uppbarrad till 1293 och har en 276 graders kamaxel, Weber 40 DCOE förgasare ochplanad topp. Den hänger lätt med en SAAB 900 Turbo i accelerationen upp till 100 km/h (till kompisen Thomas stora förtret, då det är hans SAAB). Topphastigheten har han inte provat då han inte gärna vill varva över 7000 rpm. Men 7000 rpm är ungefär 175 km/h, så det räcker ju till i bil som är 3.5 meter lång, 1 meter hög och väger cirka 600 kg. Att den dessutom saknar bilbälten gör ju inte saken bättre.