Det finns även stora avigsidor med att vara tränare eller ledare. Dessa avigsidor gör att man säkert fyra-fem gånger per säsong tänker "Nu skiter jag i det här. Va fan ska jag vara kvar här för?" Känner jag mig själv så vete katten om jag snart inte gör slag i saken också.
Det finns många positiva saker man kan säga om innebandy i en jämförelse med andra lagidrotter man hållt på med - men det finns även saker där innebandyn är mil efter andra idrotter. För enkelhetens skull jämför jag med fotboll och bandy som jag själv hållt på med

1) Innebandyspelare har en slappare och mer gnällig attityd till träning. Exempel ett är att vid ett kortare uppehåll i seriespelet, så finns det alltid ett gäng spelare som "råkar" bli sjuka/förkylda eller känner av nån gammal skada, som är bra lagom till samma vecka som serien drar igång igen. Vissa blir verkligen sjuka/förkylda eller skadade men i största allmänhet så förhåller det sig just så här. Det är min erfarenhet.

Jag har heller aldrig varit med om så smågnälligt som det ofta är när det ska till att springas i slutet av träningen eller under försäsongen. Även här finns det alltid spelare som har ont nånstans - men bara några minuter tidigare sprungit som en glad älg under tvåmåls-spelet.

Jag tycker helt klart att attityden och inställningen till träning är mil sämre än vad jag är van vid från fotboll och bandyn. Gå ner och kolla på en försäsongsträning i fotboll t ex. Så gott som alla är där och inte fan är det nån som känner av nån gammal skada eller gnäller när det ska springas. Där fortsätter dom att springa om dom så spytt.

2) Innebandyspelare har en sämre känsla för ansvar (för laget och klubben).
Just detta får en att fundera både en, två och tre gånger om man överhuvudtaget ska träna nåt lag i fortsättningen. Här är en del vardagliga exempel från en vecka. Pengar ska in för ex bingolotter eller overaller eller vad det nu är. Det är alltid några som har samvetet/ansvaret och betalar i tid. Det är oftast samma personer. Som tur är har jag sluppit det mesta av detta själv eftersom Kenneth Pettersson i herrlaget och Sara Göransson är fogdar. Hur dom står ut fattar jag inte... Men snart gör dom väl inte det.. Nya bingolotter ska ut. Det blir ett gäng lotter kvar - men sällan/aldrig är det nån som kan offra sig. Det blir då Sara/Kenneth eller jag som får ta de där förbannade lotterna. Men det är dom som möjligtvis får ta en lott som gnäller.. Pengar måste hur som helst in till laget. Att bedriva en innebandyverksamhet är dyrt. Serieavgifter och domarkostnader är inte billigt, sjukvårdsmaterial, bollar, konor, mv-utrustning och allt vad det kan vara. Förståelsen för att det kostar och hur mycket i kombination med att pengar inte bara finns i lagkassan är försvinnande liten. Den är i alla fall i praktiken näst intill obefintlig.

Sen har vi kiosken i Sporthallen 4-5 veckor på en säsong... och det är ju väldigt många som erbjuder sig att stå... Oj då, råkar du få stå två ggr på en vecka? Sen finns det även dom som har en förmåga att inte stå nånting. Själv har man nog mer kiosktimmar än hela damlaget. Inte står man för att det är kul - utan snarare för att det är lindrigare att stå själv än att få ihop folk och dessutom få gnäll för det. Inte står man för lagets skull - snarare för sin egen och klubbens.

Det drar ihop sig till bortamatch och vilka kan köra ... jo samma tre-fyra som alla andra bortamatcher. Till i år har jag personligen sett till att de som kör också får nåt för det. Alla måste lägga pengar till de som kör. Naturligtvis även här så är det ett gäng som "glömt" pengar matchdagen. Vad händer då? Jo, då får man lägga pengar ur egen ficka så att dom som kör kan tänka sig att köra även nästa bortamatch. Det slutar vanligtvis med att några kommer att åka gratis medan man själv får lägga minst 100:- får att få åka med att coacha... Det "roligaste" jag varit med om var förra säsongen med herrlaget. Ingen hade ju bil när vi skulle till Norberg och spela. Det slutade med att vi åkte taxibuss till Norberg och alla fick betala 150:- per skalle. Nästa bortamatch hade vi kunnat plocka med halva Kungsör i alla bilar.. Vem ska behöva offra sig när nån annan kan göra det?

Fattas det pengar till domare till hemmamatchen? Ja, vilka är det då som får lägga pengar ur egen ficka? Just detta uppoffrande för laget och klubben som några eldsjälar lägger ner i ur och skur och den enda tacken är gnäll om man får ta en bingolott eller råkar få stå en timme mer i kiosken än nån annan.

Allt det här har jag nog inte varit med om i nån annan idrott. Kanske är jag för demokratisk som ledare? Pang - du fixar seket .. du fixar bilar .. du tar in pengar från alla till de som kör .. du tar in bingolottopengar .. du tar in pengar för overaller.. du betalar domare .. du ringer in matchresultatet .. du skickar in matchprotokollet .. du ringer tidningen .. du fixar kioskschema .. du fixar så det finns varor i kiosken .. du kollar så det är ordentligt städat när vi haft kiosken, du fixar så att sargen är uppe, seket är i ordningställt till hemmamatchen, du ringer de spelare som inte tränade idag som ska vara med mm, mm. Det går säkerligen att dubbla... Dels fixar man allt själv för att 1) man VET att det inte blir gjort annars 2) man VET att det, om det bli gjort, blir riktigt gjort  3) det tar mer tid, ork och kraft att få det fixat av nån annan och 4) man slipper höra gnället (för allt är ju serverat som det ska...)

Nu är jag inte den personen som är auktoritär eller odemokratisk - och det är jag GLAD för. Jag tror inte de lag jag haft skulle haft lika kul eller uppnått ett lika bra resultat om jag vore det. Det finns spelare som helt klart trivs bättre med auktoritära ledare men som lag tror jag att det är mer värt att de spelare som behöver vissa fria tyglar får det. Men helt klart tar det stor kraft av en.

Varför är man tränare?
Förra säsongen räknade jag ut att min KOSTNAD för att träna ett lag är ungefär 400-500:-/månad. Jag vet att jag säkert skulle kunna kvittera ut ett "hyfsat" tränararvode. Jag skulle tro att "normalt" tränararvode ligger på runt 10-15 000:- för en säsong. Jag tycker det låter "larvigt". För mig skulle det vara en stor skillnad om jag tränade ett lag i en annan förening. Då skulle jag begära ersättning. Men nu är ju KIBK min klubb. Det är väl bättre att klubben/laget lägger dom pengarna på nåt vettigare - och hur skulle förresten det gå att få ihop en sån summa??? Dessutom så har jag aldrig ansett mig själv vara mer värd än en spelare i laget eller nån annan tränare i klubben. Varför skulle jag ha betalt om inte t ex en tränare för yngsta pojk- eller flicklaget har det. Vad är det för skillnad på tränare och tränare? Det är inte därför jag är tränare... Jag vill träna ett lag för att jag vill det, om spelarna vill det och lite för att se hur mycket jag kan utveckla ett lag (på så sätt skulle jag kunna tänka mig att träna två-tre lag per säsong..)

Lite av detta kan kanske sammanfatta varför man ibland får en mindre känsla av att "detta är nog sista året jag tränar nåt lag" eller när man ibland blir riktigt trött tänker "nu skiter jag i allt - direkt". Det är väl just det att man är en av få personer som gör mycket i föreningen och en av två som gör allt i laget. Man lägger ut pengar så att de som kör får sina pengar, man tar bingolotterna som blir över, man står 10 ggr mer än nån annan i laget i kiosken, man lägger ner tusentals timmar på hemsidan och uppdateringar, man ser/coachar/sitter i sekretariatet över 100 matcher på en säsong. Man gör det för KLUBBEN och man gör det för LAGET. Ibland gör man det också (ska villigt erkännas) för att slippa höra gnället. Det tar mindre kraft av mig själv att göra en sak än att irritera mig på att inte nån annan gör det. Då är det inte så förbannat konstigt om man blir irriterad utåt nån gång per säsong när nån person väljer fel dag att gnälla över nån /för mig) skitsak. För det mesta blir man bara "trött".

Ibland (rätt ofta) så brukar jag tänka att jag har det "bra" som orkar bry mig , försöka ta ansvar osv. Det måste vara jobbigare för dom som aldrig tycks göra det...

Hur det blir nästa säsong vet jag inte i dagsläget. Jag vet inte om jag kommer att träna nåt lag eller vara engagerad på nåt sätt. Ibland känner jag att det vore rätt skönt att bara kunna sitta på läktaren som alla andra utan att behöva bry sig när det fattas folk i kiosken eller seket (för det brukar lagen oftast glömma att komma ihåg s a s). Med största sannolikhet kommer jag nog i alla fall inte att ansvara för hemsidan längre. Det tar för mycket tid och det känns inte kul längre. Finns det nån som vill ta över får han/hon gärna göra det. Men jag skulle tro att ingen vill, orkar eller törs. I så fall får väl sidan läggas ner. Det är inte upp till mig om det ska finnas nån KIBK-sida utan det är upp till dig. Men går jag efter mycket annat, så är det nog upp till mig om det ska finnas nån hemsida.

Så, då har ni fått en liten insyn hur det känns att vara tränare (eller rättare sagt allt annat runt omkring med att vara tränare). Nästa krönika kommer sannolikt att handla om lite mer praktiskt ledarskap. Jag tänkte ta upp min syn på ledarskap och varför jag har den synen.

- Ulf Andersson