Aldrig tidigare har det funnits så goda förutsättningar att kunna påverka sin hälsa med naturmedel. Preparaten håller hög kvalité. De är ofta tillverkade med GMP-standard d.v.s samma krav som ställs vid läkemedelsframställning, och kunskapen om hur mineraler, vitaminer och örter påverkar vårt hälsotillstånd är i dag mycket stor . Forskningen är intensiv världen över och resultaten är lättare att sprida nu än tidigare.

Näringsmedicinen är en gren inom den s.k. funktionsmedicinen. Funktionsmedicinen har växt fram bland läkare och biokemister främst i USA men är nu spridd över hela världen. Kända företrädare för funktionsmedicinen i Sverige är t.ex. Karl Otto Aly, leg. läkare, Bengt Dahlgren, leg. läkare, Per Arne Öckerman, professor i klinisk kemi och Magnus Nylander, tandläkare och forskare vid Karolinska institutet.

Funktionsmedicinens kännetecken är att man som terapeut eller läkare tar hänsyn till människors biokemiska individualitet. Behovet av näring kan variera starkt mellan individer beroende  på ärftliga faktorer och miljö- och livsstilsfaktorer. Könstillhörighet kan ha betydelse, t. ex ökar behovet av näring vid graviditet och amning   liksom vid stress och dålig arbetsmiljö där t.ex. kemikalier är vanligt förekommande o.s.v.

Genom att tidigt upptäcka ett organs bristande funktion kan man gripa in med stärkande behandling i form av vitaminer, mineraler, fettsyror, aminosyror, enzymer och örter innan processen har gått så långt att patienten blir kroniskt sjuk eller måste lägga sig på operationsbordet. Många av de labbtester som används visar därför de biokemiska processerna i stället för absoluta värden i serum eller blod.

Inom funktionsmedicinen förordar man också ett samarbete mellan skolmedicinen och komplementärmedicinen.

Gränsen mellan sjukt och friskt blir inte lika viktig som inom traditionell sjukvård där värden på labbtester, snarare än patientens symtom ofta får avgöra om en patient ska betraktas som sjuk eller frisk.

Ett vanligt exempel på hur olika skolmedicinen och funktionsmedicinen arbetar är sköldkörtelproblem som ofta drabbar kvinnor.  Patienten kan ha typiska symtom på underfunktion d.v.s. trötthet och nedstämdhet, frusenhet, viktuppgång och ibland svullnad på halsen men blodprov visar att hon ligger inom referensvärdet. Det vanliga scenariot är att patienten inte får behandling förrän symtomen ökar och blodproverna visar en underfunktion. Inom näringsmedicinen behandlar vi däremot omedelbart med de näringsämnen som vi vet har betydelse för sköldkörtelfunktionenfunktionen d.v.s. specifika mineraler, vitaminer, aminosyror och fettsyror.