Frimureriet uppstod i ett samhälle där det var obligatoriskt att bekänna den religion som sanktionerades av staten. Utrymmet för diskussioner eller personlig fromhet var begränsat; lekmännen skulle endast vara mottagare av förkunnelsen.
När då somliga kände ett behov av att tränga djupare in i Guds hemligheter, och inte fann det de sökte i 1700-talets vitkalkade, rationalistiska kyrkor, då kunde de inte utan vidare skaffa större djup inom de offentliga församlingarnas råmärken. I en sluten krets, däremot, kunde man tala öppet om andliga frågor utan att riskera överhetens vrede. Man kunde hjälpa varandra att gå längre på en helgelsens väg. Slutenheten krävdes för att skapa en förtrolig miljö.
Budskapet om Guds underbara gärningar är övermåttan stort och djupt. Att bli en kristen människa är en livsuppgift som man inte blir klar med i samma ögonblick som man bestämmer sig för att tro. Därför talar Nya Testamentet om trons hemligheter, som det gäller för den troende att tränga in i. När vi vandrar genom livet får vi hela tiden nya erfarenheter, och av dem lär vi oss. Vi mognar, kommer allt längre på vägen. De erfarenheter som betyder mest är inte alltid de mest njutbara, det kan också vara kriser och prövningar.
Frimureriet arbetar på att hjälpa oss gå vidare på livets väg. Detta sker med hjälp av pedagogiskt utformade ritualer och ceremonier som är avsedda att ge deltagaren insikter och upplevelser. Hur den enskilde tolkar upplevelserna beror förstås på dennes tidigare erfarenheter och tankar. Men det är obestridligt, att en praktisk, påtaglig upplevelse ofta gör ett starkare intryck än en föreläsning eller en bok man läser. Ritualerna kan ge frimuraren redskap till tolkning och bearbetning. De kan ge både självinsikt och en djupare förståelse av trons innebörd.
I kyrkan använder vi ibland så kallade "trosvandringar", särskilt för konfirmander och ungdomar. En trosvandring kan bl.a. innehålla att man med förbundna ögon ska följa ett rep, att man ska känna på olika vätskor, smaka på bröd, bli vidrörd, lyssna till ljudeffekter osv, och allt detta beledsagas av läsningar ur Bibeln. Det är spännande och kan i bästa fall förmedla något som inte skulle tränga in i människan alls på samma sätt om det bara förklarades med ord. Givetvis talar vi inte om för konfirmanderna/ungdomarna vad som kommer att ske, det skulle (1) låta löjligt och (2) förstöra upplevelsen.
Jag betraktar frimureriet som en avancerad form av trosvandring. Anledningen till att frimurarnas ritualer är hemliga är precis densamma som vid trosvandringarna. En verbal beskrivning, läst av en utomstående, kan lätt leda till missförstånd - det gäller frimureri lika väl som den kristna kyrkans sakrament! Att själv vara med om en ceremoni vilkens innehåll man känner i förväg, innebär att man går miste om poängerna i upplevelsen.