Att endast män kan bli frimurare har flera orsaker. Till att börja
med är det en tradition från det gamla frimureriet, och traditioner
är man noga med i den här rörelsen.
Erfarenheten säger att kvinnor relativt sällan är intresserade
av ordenssällskap. Det finns cirka 150 slutna ordnar i Sverige, vid
sidan av frimureriet, och mycket få av dem har kvinnliga medlemmar.
Eftersom det står var och en fritt att bilda vilken orden som helst,
visar väl detta att kvinnor i regel föredrar andra sätt att
umgås.
Ett annat skäl är erfarenheten att där män och kvinnor
blandas, uppstår genast sexuella spänningar. I de flesta kulturer
har man insett att detta är ett tveeggat svärd och därför
sett till att det finns både en- och tvåkönade sociala
sammanhang. Det finns saker som män har gemensamt med män och
sådant som kvinnor har gemensamt med kvinnor.
Att frimureriet är enbart manligt, betyder alltså inte att vi
tror att kvinnor inte passar till frimurare. Genom att inte blanda män
och kvinnor slipper vi "parningsleken" mellan könen. De kvinnor
som önskar ägna sig åt liknande verksamheter kan naturligtvis
göra det; det finns föreningar för de kvinnor som är
intresserade av den här sortens verksamhet, till exempel Mariasystrarna.