Den tyska sociologen Gabrielle Kuby är en av de få antipotterister utanför det engelskspråkiga området, som fått sina synpunkter publicerade även i Sverige. Aftonbladet återgav hennes kritik den 18 juli 2005. Tydligen tar man henne på allvar mest för att hon är katolik och år 2003 fick ett uppmuntrande brev från kardinal Ratzinger, senare påven Benedikt XVI. Sakligt sett är dock hennes kritik precis lika ohållbar som de amerikanska fundamentalisternas. Här följer ett kortfattat bemötande:
1. Harry Potter är ett globalt långtidsprojekt som syftar till att förändra kulturen. Den yngre generationens hämningar mot det magiska och ockulta förstörs och makter som kristendomen har besegrat återinträder i samhället.
Påståendet är ren spekulation. Det finns inga tecken på att utövandet av magi eller tro på magi har ökat som en följd av Potterböckerna. Det finns inte heller några bevis för att böckerna ändrar unga människors uppfattning om magi. Och påståendet att Potterböckerna skulle vara ett manipulativt "projekt" är en ren konspirationsteori.
2. Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, är en stängd värld av våld och skräck, förbannelser och häxerier, rasistideologi, blodsoffer, avsky och besatthet. Där finns en atmosfär av ett underliggande hot, som den unge läsaren inte kan fly ifrån.
Beskrivningen av Hogwarts är osaklig. Potterböckerna tillhör en engelsk litterär tradition som kallas "skolromaner" och skildrar livet på internatskolor, en genre som Kuby inte verkar känna till. Liksom i de flesta sådana böcker är internatskolan ett mikrokosmos. Den är en plats som erbjuder problem och intriger, men också den enda platsen där Harry Potter trivs, eftersom det är där han har sina vänner.
Vidare är det omöjligt att förutsäga vilken effekt ett litterärt verk kommer att ha på läsaren. Människor är inte datorer som programmeras på ett enkelt, logiskt sätt. Vill vi veta vilken effekt Potterböckerna har på sina läsare, måste vi undersöka dessa läsare. Till dess att Kuby presenterar en sådan undersökning är hennes anklagelser bara frukter av hennes fantasi.
3. Harry Potter förefaller till en början att slåss mot ondskan, men likheterna mellan honom och hans ärkefiende Voldemort blir allt mer uppenbara. I femte boken blir Harry besatt av Voldemort, vilket leder till symptom på sönderfall av personligheten.
Kuby spekulerar här om det centrala mysteriet i Potterböckerna - dvs den verkliga relationen mellan Harry och Voldemort. Svaret kommer vi inte att få förrän i den sjunde och sista boken. Kubys analys är en förhastad gissning, och bortser helt från att kampen mellan gott och ont är fundamental i hela potterserien. Det är f.ö. en av de bästa kvaliteterna i Rowlings författarskap att ondskan inte bara är ett monster som dyker upp från ingenstans för att huvudpersonen ska ha en motståndare. Allt eftersom historien framskrider blir det onda som Harry möter mer realistiskt; tänk exempelvis på Umbridge i den femte boken – en närmast arketypisk fascist!
Det är inte heller sant att Harry blir besatt av Voldemort. Han blir lurad, inte besatt.
4. Den mänskliga världen blir nedvärderad, medan världen av trollkarlar och häxor glorifieras.
Påståendet är falskt. "Mugglarnas" värld beskrivs knappast alls, med undantag för familjen Durseley som definitivt inte utmålas som typisk. Trollkarlarnas värld har samma problem som den vanliga verkligheten, inklusive korrumperade politiker, tyranniska lärare, lögnaktiga skvallerjournalister, klasskamp och sociala fördomar. Det som nedvärderas i böckerna är fördomar, förtryck och maktlystnad. Det som glorifieras är vänskap, förtroende, pålitlighet och kärlek.
5. Det finns ingen positiv översinnlig dimension. Det övernaturliga är endast demoniskt. Gudomliga symboler är perverterade.
Det övernaturliga i Potterböckerna är helt enkelt en kraft, ungefär som elektricitet. Goda personer (som familjen Weasley) använder den för att diska och städa, resa, idrotta och andra vardagliga saker. Knappast demoniskt! Det onda i Potterböckerna är inte ont därför att det är övernaturligt. Voldemort skulle vara en elak typ även om han inte hade några magiska krafter alls.
Kuby tycks här begära att alla bra böcker måste innehålla en helt kristen ontologi. Ställer man sådana krav blir det inte många böcker som kvalificerar sig.
6. Harry Potter är ingen modern saga. I sagor är trollkarlar och häxor onda figurer. Hjälten undkommer deras krafter genom att visa dygd. I Harry Potters universum finns det ingen karaktär som enbart försöker göra goda saker. För att uppnå mål som förefaller goda, används onda medel.
Med vilken rätt begär Kuby att Rowling ska anpassa sin fantasivärld till bröderna Grimm eller något annat historiskt mönster? Dessutom finns det åtskilliga moderna sagor där magi och övermänskliga krafter används i det godas tjänst. Exempelvis hos JRR Tolkien, C.S. Lewis, Astrid Lindgren, Terry Pratchett, Stephen Donaldson, Julian May, Mary Stewart, T.H. White, Katherine Kurtz med flera.
7. Läsarens förmåga att avgöra gott och ont blockeras genom känslomässig manipulation och intellektuell förvirring.
De här böckerna har sålts i över 50 miljoner exemplar, och filmerna har setts av oräkneliga miljoner. Om de hade några negativa effekter på människornas förmåga att skilja mellan gott och ont, borde det ha visat sig på något sätt – hos individer eller i samhället. Kuby borde då själv vara en ytterst förvirrad person eftersom hon har läst böckerna.
8. Det är ett övergrepp på den unga generationen, som förför den med lekfullhet in i en värld av häxerier och trolldom, som fyller de ungas sinnen med bilder av en värld där ondskan härskar, varifrån det inte finns någon räddning. Tvärtom porträtteras den som högst åtråvärd.
Jag skulle snarare säga att det är ett övergrepp mot all ärlighet att ge vinklade beskrivningar ocht försöka skapa moralpanik mot en serie spännande ungdomsböcker som funnits och lästs under åtta års tid av miljontals människor, utan några som helst iakttagbara negativa konsekvenser. Som argument är punkt 8 dessutom bara en upprepning av anklagelserna i punkt 1.
9. De som värderar åsiktsfrihet borde vända sig emot den närmast överväldigande kraften av det grupptryck som uppnås genom gigantiska påtryckningar från företag och media, och som uppvisar element av totalitär hjärntvätt.
Det kan vara befogat att kritisera multimedia-industrins makt, men ingen är tvingad eller hjärntvättad till att läsa Rowlings böcker. De är helt enkelt väldigt populära, och de blev inte en sådan succé på grund av någon reklamkampanj. Läsarna upptäckte dem själva. Och talar man om åsiktsfrihet i motsats till påtryckningar och hjärntvätt, kanske man borde börja med vissa religiösa förbudsivrare.
10. Eftersom böckerna underminerar och förstör ungas tro på en kärleksfull Gud, är det intolerant att införa dem i skolorna, och utgör ett brott mot (den tyska) grundlagen. Det bör vara möjligt för föräldrar att samvetskäl och vetenskapliga skäl neka tillstånd för sina barn att delta i Potter-aktiviteter som ordnas i skolor.
Kuby ger inga exempel eller argument för på vilket sätt Potterböckerna motverkar tron på en kärleksfull Gud. Religion nämns knappast i böckerna. Pesonligen skulle jag förvisso tycka att de här böckerna var ännu bättre om de gav tydligt kristna svar på livets frågor. Men de svar de ger står inte i motsättning till vare sig kristen eller judisk tro. Rowling uttalar sig sällan om metafysik och aldrig om ontologi. Eventuella Potter-aktiviteter i skolan måste rimligen bedömas på sina egna meriter. För närvarande används Rowlings böcker såvitt jag vet mestadels som utgångspunkt för etiska diskussioner – och där visar Rowlings kompass rätt.