Det här är ett lejon. Det är ett farligt djur. Det dödar och äter andra djur.
Ibland händer det att lejon dödar och äter upp människor.
Man ska akta sig för lejon.
Det här är en häxa. Hon använder magi och försöker styra andemakter så att de gör det hon vill.
Det hon håller på med är farligt. Hon kan lätt råka i klorna på onda andar. Dessutom bryter hon mot Guds bud, för Gud har förbjudit all trolldom.
Man ska akta sig för häxor och trolldom.
Det här är också ett lejon. Men det här lejonet är inte farligt alls. Det är inget riktigt lejon utan bara en leksak som ser ut som ett lejon. Det äter ingenting.
Om man pratar om lejon är det förstås viktigt att veta, om man menar riktiga lejon eller leksakslejon. För det är stor skillnad.
Det här är också en häxa. Men den här häxan finns inte på riktigt. Hon är en sagohäxa och håller inte på med wicca eller ockultism. Däremot kan hon trolla. Det kan inte riktiga häxor.
När man pratar om häxor och trollkarlar är det förstås viktigt att veta, om man menar riktiga eller sådana som bara finns i sagorna. För det är stor skillnad.
Men om nu riktiga lejon är farliga, varför gör man då leksaker som föreställer såna? Finns det inte risk för att barn som leker med lejonleksaker börjar härma riktiga lejon och äter upp varandra?
Nej. Det inte vad lejonet äter som gör det till en rolig leksak. Lejonet har ju andra egenskaper som gör det spännande. Till exempel att det är stort och starkt.
Men om nu häxor och trolldom är farligt, varför skriver man då barnböcker om det? Finns det inte risk för att barn som läser böckerna härmar häxorna, och börjar prata med onda andar?
Nej. Häxorna i barnböckerna är inte wicca-häxor eller ockultister. De har andra egenskaper som gör dem spännande. Till exempel att de kan trolla.
Det finns många sagor där djur är som människor, de pratar med varandra och upplever äventyr. Som till exempel i filmen "Lejonkungen".
Olika djur brukar få stå för olika egenskaper, t.ex lejonet är modigt, björnen är stark, ormen är listig osv.
Naturligtvis har det inget att göra med att äta upp människor.
Människor har alltid fantiserat om hur det skulle vara att ha särskilda förmågor, kunna flyga eller se genom väggar eller andas under vattnet som en fisk eller vara jättestark.
Det finns många sagor där människor kan sådant, till exempel sagorna om Harry Potter.
Naturligtvis har det inget att göra med ockultism eller riktigt häxeri.
"Lejonkungen" utspelas i Afrika bland vilda djur. Men filmen handlar inte om djurlivet i Afrika. Djuren i filmen är inte som riktiga djur utan mest som människor.
Deras problem är helt mänskliga, som hur man håller sams, vem som är kär i vem, hur man stoppar såna som är elaka och hur det är att bli vuxen.
Att huvudpersonerna är djur, är bara för att det blir roligare så än om sagan skulle handla om vanliga människor.
Berättelserna om Harry Potter utspelas på en skola för häxor och trollkarlar. Men det är bara miljön. Sagorna handlar inte om magi utan om människor.
De handlar om sådana saker som vi alla känner till: att gå i skolan, att få vänner, att stoppa elaka typer, att bli vuxen.
Att huvudpersonerna kan trolla är bara för att det blir roligare så än om sagan skulle handla om vanliga barn.
Pippi Långstrump är så stark att hon kan lyfta en häst. Om det fanns riktiga flickor som kunde det, skulle böckerna om Pippi inte vara lika spännande eller roliga.
Att Pippi inte finns på riktigt och kan göra saker som ingen verklig människa kan, är själva poängen!
Om sagorna om Pippi handlade om verkliga muskeltjejer skulle de inte vara ett dugg intressanta.
Harry Potter kan trolla. Om det fanns pojkar som kunde trolla på riktigt skulle det inte vara alls lika kul att läsa om honom.
Att Harry inte finns på riktigt och kan göra saker som ingen verklig människa kan, är själva poängen!
Om sagorna om honom handlade om verklig magi eller ockultism skulle de inte vara ett dugg intressanta.