En båge består av tre huvuddelar: övre lem, stock och nedre lem. Lemmarna är de böjliga delarna, stocken är det man håller i.
Recurvebåge: Den klassiska, "olympiska" pilbågen som oftast är det man ser när det visas bågskyttetävlingar på teve. Tack vare att ändarna på bågens lemmar är svängda i pilriktningen blir dess mekanik mer effektiv. Kan skjutas med eller utan sikte. Med sikte kallas "fristil", utan kallas "klassisk stil". De flesta recurvebågar är isärtagbara och därför lätta att transportera.
Compoundbåge: Högteknologisk modern båge, ursprungligen avsedd för jakt. Tack vare ett system av hjul och kablar är compoundbågen lätt att hålla i fullt spänt läge, vilket medger längre tid för att sikta. Skjuts oftast med teleskopsikte och mekaniskt avtryck. Högt machovärde.
Långbåge: Den klassiska, medeltida bågen. Tung
och svår att skjuta. Används aldrig med sikte. Består oftast
av två träslag i laminat, inkapslade i glasfiber för bättre
hållfasthet. Skjuts i regel med träpilar.
Utöver dessa finns japanska kyudo-bågar (asymetriska med kortare
nederlem för att kunna användas från hästryggen) och
mongoliska eller turkiska bågar som är mycket korta, också
med tanke på skytte från häst. Amerikanska indianers bågar
liknar mest långbågar men har platta lemmar och kan därför
göras lite kortare.
Bågens längd
Kortare båge ger snabbare pilar men blir svårare att dra upp,
känsligare för misstag.
Längre båge ger lugnare drag men långsammare pil. I praktiken
använder man så lång båge som möjligt vid tavelskytte,
kortare bågar vid jakt. För tavelskytte med recurve eller långbåge
rekommenderas 68-72 tum. Kortväxta personer och folk med korta armar
kan eventuellt gå ned till 66 tum. Compoundbågar är sällan
längre än 42 tum.
Bågens styvhet, "bågvikt"
Bågvikten har inget att göra med vad bågen väger utan
är ett mått på dess styvhet, dragstyrka.
Tyngre båge = snabbare pil, längre skjutavstånd. Pilens hastighet påverkas också av bågens material och längd -- och pilens vikt förstås.
Hur bågvikten mäts: antalet punds dragkraft som krävs för att dra bågen till 28 tum. I regel står bågvikten skriven på den nedre lemmen. 1 pund = 0,454 kg.
Riktmärken för lämpliga recurvebågar:
Barn 20 pund.
Vuxen nybörjare 28 pund; mycket lättare att lära sig skjuta
rätt om man använder en lätt båge i början.
Normal bågskytt som skjuter ibland 35-40 pund.
Erfaren tävlingsskytt 40-45 pund.
Det finns ingen anledning att skaffa tyngre recurvebågar än så.
Man träffar inte bättre för att man har en tung båge;
däremot kan man sträcka sig och få ont i rygg och axlar!
Långbågar är mindre effektiva än recurvebågar
= sämre kastegenskaper. Man behöver ha minst 40 pund för
att kunna skjuta på normala avstånd, 55-60 pund är en rekommenderad
vikt. Men det finns ingen anledning att skaffa machobågar på
80-100 pund. Skjut med den styrka du har, inte med den du önskar att
du hade!
Compoundbågar har i regel justerbar vikt. Bästa val är en
båge på 50-60 pund. Man skjuter då med 60 pund utomhus
vid tävlingar, men justerar ned vikten till 50 pund vid träning
inomhus då avstånden är kortare.
Vanligaste misstagen vid bågköp: (1) Macho som köper för
tung båge. (2) Köpa onödigt dyr båge. Satsa mer pengar
på pilarna i stället för att skaffa en "värstingbåge".
VAL AV PILAR
Moderna pilar finns i aluminium, kolfiber och laminat av aluminium och kolfiber.
Kvalitetspilar av aluminium som Easton XX75 är bra och relativt ekonomiska,
men undvik lågprisvarianter. Bäst är laminat som ECC, men
de är rätt dyra. Många skyttar använder ECC utomhus
på sommaren och lite tyngre aluminiumpilar inomhus på vintern.
Träpilar tillverkas oftast av ceder. Träpilar är billiga
men sällan hundraprocentigt raka. Kan vara lämpliga för nybörjare
tack vare det låga priset, eller för den som skjuter långbåge
och vill vara historiskt autentisk.
De flesta skyttar sätter ihop sina pilar själva. Dels blir det billigare, dels kan man få det precis som man vill ha det. Fenornas färg är ett bra sätt att känna igen sina egna pilar.
Pilens längd
beror på hur långt du drar din båge. Den bör vara
precis så lång att den inte ramlar av pilhyllan vid maximalt
drag.
På compoundbågar kan man använda ett s.k. överdrag för att få kortare pilar. Ju kortare pil desto lättare och snabbare. Men lättare/snabbare pilar är mer känsliga för misstag. Innan du köper pilar måste du veta din draglängd!
Pilens styvhet (eng. spine)
beror på bågvikten och pilens längd. Korrekt styvhet är
väsentligt för skjutningen! Styvheten hör samman med pilens
tjocklek men beror också på materialets hårdhet. För
hård pil studsar ut åt vänster (för en högerskytt),
för mjuk pil ormar sig iväg åt höger. Vilken spine
du ska ha kan du läsa dig till i tabeller som Easton och andra piltillverkare
publicerar.
LITE OM BÅGTRIMNING
Väsentligt för bågens trim är: - Rätt stränghöjd
- Rätt nockhöjd - Rätt horisontell pilvinkel
Stränghöjd
Varje båge har en stränghöjd (avstånd från handtagets
innersta punkt till strängen) som passar den bäst. På en
70 tums recurvebåge ligger det vanligtvis mellan 20-24 cm. På
en långbåge 15-20 cm. För låg stränghöjd
medför att strängen slår emot handleden, för hög
stränghöjd ger sämre kast. I regel kan man lyssna sig fram
till rätt stränghöjd; när bågen skjuter utan oväsen
är det rätt, smäller den är det fel. Stränghöjden
justeras i första hand genom att tvinna bågsträngen. 3 varv
ger ca 1 mm höjd.
Nockhöjd
Eftersom den övre lemmen på bågen är mjukare än
den nedre, måste pilen peka en aning nedåt. Man lägger
en strängvinkel mot pilhyllan och mäter det vertikala avståndet
till nockpunkten, som ligger 0-20 mm högre. Fel nockhöjd ger oren
pilflykt.
Test: Skjut sex vanliga och en ofjädrad pil (sikta på samma ställe). Om den ofjädrade träffar under de fjädrade, flytta ned nockläget - och vice versa. (Detta test säger också något om pilens styvhet. Har man för hårda pilar träffar den ofjädrade till vänster om de fjädrade, är de för mjuka träffar den till höger. Detta gäller för högerskyrtt och blir motsatt för vänsterskytt.)
För att ställa in nockhöjden på compoundbågar används "pappersskjutning"; man skjuter en pil genom ett papper på ca 2-3 meters håll och undersöker hålet. Dess form visar hur pilen flög.
Horisontell pilvinkel
Pilen pekar något ut från bågen utom på vissa compoundbågar som har s.k. "shoot through"-stock. I modernt bågskytte
justeras detta med en "plunger". Fel vinkel ger horisontellt ormande
pilflykt. På långbåge kan man pröva olika vinklar
genom att sätta tejpbitar på bågen vid pilhyllan, av olika
tjocklek.
TILLVERKNING AV PILAR
Pilarna är viktigare än bågen. Lägg hellre pengarna
och arbetet på bra pilar än på häftig båge!
För att göra egna pilar behöver du skaft, spetsar, fenor
och nock. Allt limmas fast på skaftet (utom s.k. beiternockar som
ej ska limmas). För att limma fenor behöver du en "fjädringsapparat",
kan lånas hos din bågskytteklubb.
Använder du träpil bör du köpa minst ett dussin pilskaft, välj ut de bästa = rakaste. Krokiga träpilskaft kan rätas genom ångning, men det är inte lätt och risken finns att pilen åter böjer sig. Kolla ofta. Skilj mellan perfekta pilar och sådana som är aningen krokiga. Använd de senare till övning eller utlån till nybörjare som riskerar missa tavlan ofta.
Aluminiumpilar kan ibland bli lite böjda om man träffat snett. Det brukar gå att räta ut. Räta pilar är en svår konst som man kan lära sig med mycket övning.
Hur man kollar att pilen är rak: spetsen på vänster pekfinger, luta skaftet mot höger tum- och pekfingernagel. Blås på fjädrarna så att den snurrar. Vibrationer = krokig pil. Studs = usel pil.
Proffsen kollar dels att skaften väger exakt lika mycket, dels att de har lika spine. Det förra kräver en ytterst noggrann våg, helst ned till tiondels gram. Det senare kräver särskild mätare. Nästa steg är att såga av pilarna till rätt längd var noga med att få dem lika långa Ta till några mm extra. Sedan ska skaften formeras, här är det mycket noga att de verkligen blir identiskt långa. Lacka pilen för att skydda den mot väta som kan få den att krokna. Montera nocken med lim. OBS att strängen ska gå vinkelrätt mot träets ådring! Fjädrarna kan sättas rakt eller skruvat. Det senare minskar farten något (större luftmotstånd) men ger stabilare flykt. Skaffa rätt apparat! En av fjädrarna ska peka vinkelrätt ut från bågen. Den bör ha avvikande färg för att lätt kännas igen. Väg pilarna och jämför längden.
TRÄNING
Vanligaste felet vid träning = pilsprutan. Skytten lägger iväg
den ena pilen efter den andra i snabb följd. Det duger inte. Ska man
lära sig skjuta måste man träna in varje liten rörelse
med fullständig koncentration. Stå rätt, lägga på
pilen, fatta bågen, fatta strängen, höja bågen, dra
upp, hålla armarna rätt, sikta, släppa. Ta god tid på
dig och räkna till tre med fullt uppdrag innan du släpper pilen.
Skjut på kort avstånd, 10 meter första tiden. Det viktiga i den situationen är korrekt form, inte att träffa mitt i prick. Tänk mera på hur du står, drar, släpper än på siktningen. Efter varje tävling är det bra att skjuta formträning igen en stund. Bågskytte handlar till 95 procent om psykologi.
MÅLTAVLOR
Om du vill skjuta hemma i trädgården måste du ha en måltavla
eller, som det kallas bland bågskyttar, "butt". (Man skiljer
alltså mellan butten, som är det pilen fastnar i, och tavlan,
som är målmarkeringen och fästs på butten.) Det finns
många sorter, men jag vill främst rekommendera två: etafoam
och fiberplatta.
Etafoam är ett cellplastliknande material som "läker"
hålen efter pilarna ganska bra. En butt av etafoam (som du kan köpa
hos bågskytteleverantörer) kostar ungefär 600-1000 kr. Fördelen
är att en sådan butt är mycket lätt och inte påverkas
av regn.
Fiberplatta (tretex, softboard) kan användas om man själv
vill tillverka en billig och hållbar butt. Tänk dig att du vill
göra en butt på 80x80 centimeter. Du köper då ett
par fiberplattor (tjockaste du hittar) hos närmaste brädgård
och sågar upp dem i bitar som är 80x20 cm. Cirka 5 cm från
vardera änden av dessa bitar borrar du ett centrerat hål, 12-15
mm. Du behöver också två stycken gängade stänger,
12-15 mm tjocka, med fyra brickor och muttrar. Bäst är att också
tillverka två 80x20x2 cm bitar av furu eller annat hårdare trä,
med hål som på fiberplattorna. Skruva på mutter och bricka
i ena änden av stängerna, stick dem genom hålen i den ena
hårdträbiten. Fortsätt att stapla på fiberplattor
tills det hela blir lite över 80 cm, avsluta med den andra hårdträplankan,
brickor och muttrar - och dra ihop det hela med muttrarna. Du har nu en
butt som är 80x80x20 cm.
Fiberplatta ger en slitstark butt. När plattorna i mitten blir slitna kan man montera isär den och byta ut bara de plattor som är sönder, vilket är ekonomiskt. Nackdelen är att den här sortens tavla är mycket tung om man behöver flytta den. När butten är blöt av regn blir det svårt att få ut pilarna ur den, så om din butt ska stå ute jämt bör du montera nån sorts regnskydd på ovansidan.