| PROGRAM
171 - 12 November 2000 Dani
Filth (sång) och Adrian Erlandsson (trummor)
Deras fans har blivit åtalade när de gått
runt i bandets t-shirts. Deras videor spelas mycket sällan på MTV, och när det händer
är det långt efter midnatt när alla hederliga, söta tonåringar som inte får bli
fördärvade av en dos verklighet utan istället ska försoffas av Britney Spears senaste,
ligger och sussar sött och drömmer drömmar om vita, mjuka fluffiga saker.
Cradle Of Filth tycker om det mörka i
livet, de driver gärna med religion och gottar sig i blod och nakna kvinnor. Gruvan kunde
inte låta bli att träffa dessa charmtroll när bandet släppte sin femte fullängdare Midian.
Berätta lite om er långfilmsdebut
Cradle Of Fear.
-Det är en hederlig brittisk skräckfilm,
säger Dani. Sedan vi kom på idén har filmen växt till oanade proportioner. Budgeten
har hamnat på någonstans kring en miljon engelska pund. Den summan innefattar en hel del
tjänster, och så har ett stort antal olika produktionsbolag varit inblandade. Filmen är
riktigt brutal, och riktigt, riktigt bra. På grund av att den är brutal, allt våld, sex
och psykologisk skräck, så är filmen bara tillgänglig via vår hemsida
cradleoffear.com. Jag tror inte att filmen finns tillgänglig förrän efter nyår 2000.
Den kommer att visas på några få utvalda biografer i London runt premiären, men om den
skulle gå upp på den vanliga repertoaren skulle vi tvingas att klippa ner den till en
trailers längd (skratt).
-Vi är alla med i filmen, säger Adrian.
Men det är inte alla som har hunnit spela in sina scener än. Vi hoppas hinna med det
innan vi sticker på turné. Det är ännu ett skäl till att filmen är lite försenad.
Kan ni berätta lite om inspelningen av
senaste plattan Midian?
-Den spelades in i Parkgate Studios, säger
Dani. Studion ligger i East Sussex som är en riktigt atmosfärisk del av England. Den
ligger avskilt och ute i landet. Det var lite av en skillnad för oss, för oftast har vi
spelat in mitt i någon stad som Birmingham eller Liverpool.
(Dani avbryter sig mitt i meningen och
tittar spelat argt på Adrian.)
-Vi har haft pruttkrig på vägen hit,
fortsätter Dani. Hela vägen på flyplanet tills jag blev alldeles sjuk av det.
Vad åt ni?
-Jag åt fisk, säger Dani. Och varje gång
jag äter fisk luktar det riktigt illa när jag drar av en prutt. För ett par timmar
sedan var det riktigt hemskt. Hursomhelst. Vi var i studion nästan två månader. Skivan
skiljer sig lite från tidigare produktioner. Låtarna är mer avskalade, och vi har
experimenterat mer med kvinnliga och manliga körer.
Improviserar ni någonting i studion?
-När vi skrev låtarna spelade vi in
demoversioner, säger Adrian. Sedan börjar man anpassa texterna till låtarna, vilket
innebär att en del partier måste göra om litegrann. När vi sedan kom till studion var
vi på det klara med vad vi ville spela in. Vi började med trummorna och gjorde ett par
mindre ändringar. Den största skillnaden mellan demo- och studioinspelningen var att jag
hade klick när jag spelade in i studion.
-Producenten har en del att göra med den
slutgiltiga produkten, menar Dani. Han menade att mindre är mer, och istället för att
kräma in så många instrument och ljud som möjligt skalade vi av lite. Det skapade lite
luft i inspelningen vilket ledde till att individuella instrument lyfts fram lite mer. Nu
kan man verkligen dra på volymen utan att det låter som en enda stor gröt. Jag kan bara
prata för mig själv, men sången spelade jag in helt utan reverb (en ekoeffekt, red.
anm.). Sången blir mycket mer dynamisk nu.
Ni tycker om vampyrer, vad är tjusningen
med dem?
-Jag gillar mer konceptet än själva
vampyrerna, säger Dani. Jag tycker att vi har skalat bort den fåniga imagebiten som
vampyrer råkat ut för. Plasttänder, plastkappa och plastfladdermöss du vet. Vi har
riktat in vår image på mer trovärdig vampyrism. Det nya albumet har en vampyrisk
kvalitet som strävar ännu mer åt gränslandet av mörka fantasier än tidigare skivor.
Vad mer influerar er?
-Själva konceptet med Midian härrör ur
det Gamla Testamentet, säger Dani. Idén utvecklades sedermera av författaren Clive
Barker som skrev om ett underjordiskt rike för fallna änglar, demoner, och
varelser som drivits bort från samhället. Boken hette Cabal, och den
filmatiserades sedan som Nightbreed. Nightbreed är namnet på dessa varelser som
bor i Midian. Konceptet med en skum, mystisk underjordisk värld har alltid varit lite av
en influens och inspiration för mig. Vi inspireras av böcker, film och musik och deras
förhållande till det verkliga livet. I slutändan handlar det om eskapism
(verklighetsflykt, red. anm.). Du kan gräva djupare och leta efter socio-politiska
tendenser i Midian. Du skulle kunna se det inte bara som en sorts mytologisk stad för den
mörka sidan, utan även en tillflyktsort för de som inte passar in i samhällets normer
och förordningar. Folk som vi, folk som behöver eskapism.
|