| PROGRAM FYRTIOFEM - 19 OKTOBER 1997
(Maria Sjöholm & Anna Kjellberg)
And I feel someone has to
die
Drain släppte sin debutskiva Horror
Wrestling i början av 1996 och började genast turnera. Först Sverige, sedan Europa
och till sist Amerika. Nu har de efter cirka 300 spelningar kommit tillbaka hem till
Sverige för att pusta ut och börja jobba på en ny skiva.
Maria Sjöholm (sång) och Anna Kjellberg (bas) kommer ner till Gruvan drygt två
veckor efter att de kommit hem från det stora landet i väst. Där har de turnerat med i
princip alla större hårdrocksband som t ex Type O Negative, Life of Agony och störst av
dem alla, kungen av hårdrock, Ozzy Osbourne, som arrangerade en megaturné med en massa
band som drog som en tornado genom USA.
-Vi trodde aldrig att vi skulle få vara med på Ozzfest, berättar Maria. Det var typ
trehundra band som sökte till den turnén.
-Men tydligen gillade Ozzy oss, fortsätter Anna. Det är ju han som i slutändan väljer
ut de band som får vara med, och det kändes ju jättekul.
Att intervjua Maria och Anna är en dröm. Man hinner knappt ställa sin fråga innan de
ivrigt och glatt börjar svara. De pratar ofta i mun på varandra, avbryter och
överlämnar. Lite som Piff och Puff på julafton. Samtalet böljar från allt mellan
himmel och jord och både Anna och Maria vill hinna säga så mycket som möjligt om
allting.
-Ozzfest var den absoluta höjdpunkten på turnén, säger Anna. Alla band kom jättebra
överens, det var fester hela tiden, och ibland kunde det vara två spelningar per dag.
-Sedan var det kul att se att folk verkligen gillade oss, fyller Maria i. Efter två
veckor sådär började folk stå längst fram med Drain tröjor och sjunga med i
låtarna. Det var helt fantastiskt.
Att resa runt i en turnébuss där man spenderar i princip all sin lediga tid kan leda
till osämja inom vilket band som helst. Dock inte Drain.
-Visst kunde det bli jobbigt ibland, säger Maria. Man är väldigt tätt inpå varandra
under en lång tid, men vi hade aldrig något stort bråk.
-Det blir ju så att man tjafsar om småsaker, fortsätter Anna. Man kan bli irriterad på
sånt man aldrig skulle tänka på i vanliga fall.
-Jag tror det största bråket vi hade var om en rulle toalettpapper, säger Maria.
Allvarligare än så blev det aldrig.
-Nej jag menar vi ringer ju fortfarande varandra här hemma och träffas, avslutar Anna.
Trots att de varit på turné mer eller mindre non-stop sedan förra året börjar det
redan efter två veckor hemma klia i fingrarna på Drain. De vill ut på turné så snart
som möjligt, men först måste de sätta sig ner och skriva låtar till nästa skiva.
-Jag har investerat i lite inspelningsprylar som jag har hemma i min lilla etta, säger
Anna. Så vi kommer väl träffas där och spela in en demo innan vi kliver in i studion
för att spela in på riktigt.
-Det känns lite nervöst nu, erkänner Maria. Förra gången hade vi inga förväntningar
alls på oss. Vi var ett nytt band som släppte en platta och det var inget mer med det.
Nu vet man ju att det sitter en massa folk där ute som väntar på nästa skiva. Det
sätter lite press på en att göra något bra.
-Samtidigt är det väldigt kul att man vet att det man gör blir uppskattat, fortsätter
Anna. Man spelar inte längre för döva öron. |
