Det är
söndagkväll och Gruvan bankar på Daily´s dörrar. Det är stängt och mörkt därinne,
men någonstans backstage sitter Edguy och väntar på Gruvans ankomst. Till slut hör en
förvirrad ljudtekniker Gruvans mäktiga bankanden och släpper in oss.
Edguy sitter samlade runt ett bord och dricker stilla varsin pilsner men alla passar
på att försvinna lite snyggt efter att handskakningarna är avklarade och mikrofon och
minidiscspelare plockas fram. Alla förutom sångaren Tobias Sammet.
Han är bara tjugo år gammal men har brunnit för sin musik i många år. Redan som
fjunig liten tonåring började han vråla i mikrofonen och har med tiden fått en riktig
Bruce Dickinson röst. Att hela bandet har en snittålder på tjugoett är inget som
Tobias finner märkligt.
-Visst var vi knappt födda när Iron Maiden och Helloween härjade som bäst men när
jag för första gången hörde Keeper of the Seven Keys part II visste jag att det
var det jag ville pyssla med, berättar Tobias. Vi började som ett coverband 1992 vilket
höll i typ ett halvår. Sedan tröttnade vi och började lira egna låtar vilket är fan
så mycket roligare och här är vi idag.
Power metal har haft en kraftig uppförsbacke att kämpa mot under i princip hela
nittiotalet. Inget band förutom Iron Maiden har egentligen lyckats bibehålla någon
större publik (förutom i Tyskland möjligtvis). Från ingenstans slog så Hammerfall
igenom med dunder och brak och visade att det fortfarande fanns liv i den gamla power
metaldraken. Tillsammans med just Hammerfall är Edguy ett av de mest intressanta av de
många nya banden som anammat den gamla goa åttiotalshårdrocken.
-Själva tycker vi inte att vi hör till de band som är med i denna nya revivalvåg,
säger Tobias. Vi lirade power ´92, ´93 när hardcore var inne och ingen ville höra
talas om power metal. Vi har alltid tyckt att det har varit kul. Att folk börjar
uppskatta musiken igen tror jag beror på att de flesta banden spelar från hjärtat.
Musiken kommer verkligen från själen, den gör en glad.
Edguy spelar bombastisk och episk power metal med mycket körer och svulstiga
sångmelodier, precis som det ska vara. Redan nu är nästa album inspelat avslöjar
Tobias.
-Vi blev klara med nya skivan för ungefär två månader sedan, säger Tobias. De som
gillade Vain Glory Opera kommer att älska det nya materialet. Vi har utgått från det vi
gjorde på Vain Glory Opera och gjort det ännu större, ännu mer bombastiskt och ännu
snabbare. Vår nye trummis är verkligen jättesnabb och det passade vi på att utnyttja.
Skivan bör vara ute i slutet av januari eller början av februari.
Tobias ler nöjt och det är tydligt att han och resten av gänget är nöjda med det
nya materialet. Vain Glory Opera ger en känsla av något stort och bombastiskt och kanske
till och med ett tema.
-Det är definitivt ingen temaskiva, säger Tobias. Titeln kanske antyder det men jag
skriver om vitt skilda saker. Det finns så mycket skumt som rör sig i mitt lilla huvud
att det skulle räcka till tio skivor.
Mikrofonen packas undan och minidiscen läggs ner i väskan. Tobias bjussar på en öl
och vill prompt lära sig några nya svenska fraser som han kan använda i sina
mellansnack.
-Jag kan redan "Jak ska bite avv dine hemoröjderr", skrattar Tobias. Ju mer
osmakligt desto roligare.
Gruvan bistår naturligtvis gärna med svenskalektionerna och lämnar Tobias med de
nyvunna kunskaperna.
"En kall rennskite i dinn schtrupe nu."
"En pizza med salami och var och hemoröjder."