| PROGRAM 172 -
19 November 2000 (Joacim Cans, Oscar
Dronjak)
För första gången sedan Europe
har ett svenskt hårdrocksband lyckats knipa förstaplaceringen på svenska
skivförsäljningslistan.
-Det är helt underbart, säger Joacim Cans
sångare i Hammerfall. Det är en obeskrivlig känsla.
När Hammerfall släppte fullängdare nummer
tre, Renegade, var det inte helt otroligt att skivan skulle placera sig bra
försäljningsmässigt. Bandet har sålt över 100.000 exemplar bara i Sverige med sina
tidigare skivor. Men att skivan skulle hamna överst på försäljningslistan hade ingen
räknat med.
-Ibland får jag en rysning som går genom
hela kroppen, säger Joacim. Jag tror inte jag har hunnit fatta det här ännu. Det är
suveränt. Jag fick ett telefonsamtal tio över åtta på morgonen från vår
distributör. Jag trodde att skivan kanske låg på nummer sju, att den skulle ligga etta
hade jag aldrig kunnat föreställa mig.
-Det bästa av allt är att skivan har legat
på topp-tiolistan tre veckor i rad nu, säger Oscar Dronjak (gitarr). Om alla köper
skivan på en gång när den släpps kan den hamna på första plats, men när den ligger
kvar på listan är det ovärderligt.
-Det är ett tecken på att de som köpte
plattan första veckan är de riktigt trogna fansen, fortsätter Joacim. De som köper
skivan nu vecka två och tre är de som har funnit oss efter Voxtopp eller som har hört
oss på radio. För de är vi ett nytt band.
Hammerfall spelar gammal hederlig heavy
metal, en genre som var oerhört populär under åttiotalet, men som föll i glömska när
Kurt Cobain och kompani introducerade grungen för världen.
-Den här typen av musik har inte blivit
uppmärksammad på samma sätt som den var på åttiotalet, säger Joacim. Media har
nästan jobbat emot den här genren under nittiotalet. Nu har fansen och tittarna hjälpt
oss. De har krävt att det ska vara mer av den här typen av musik.
-Det är helt suveränt att till och med
producenten för ett sådant program som Voxtopp som bara sysslar med mainstream också
får upp ögonen, säger Oscar. Nu ligger Iron Maiden på listan vilket
jag aldrig trodde skulle hända.
-Över tjugo procent av tittarna röstade
på vår video, säger Joacim. Det betyder att tjugo procent av tittarna vill ha lite
hårdare musik. Inte hela tiden kanske, men en variation till alla Spice Girlsband som
ligger på listorna.
Hela genren har fått rejält med liv igen.
Iron Maiden återförenades med sin forne sångare Bruce Dickinson, och
började helt plötsligt spela för utsålda monsterarenor igen som de gjorde under
åttiotalet. Tyskarna Helloween som rockat i det tysta under många år
släppte en ny skiva på nytt skivbolag den 30 oktober i år. Och Hammerfall släppte
Renegade som snabbt tog sig upp på förstaplatsen. Varför är denna tidigare nästan
utdöda musikstil tillbaka?
-Melodierna, säger Joacim utan att tveka.
Du har råheten i musiken, och det är ganska snabbt stundtals, men vi tappar aldrig
melodierna. Heavy Metal är stommen i all hårdrocksmusik enligt mig, och de som upptäckt
heavy metal i dag föddes på åttiotalet. För dem är det här något nytt. En
tolvåring sitter hemma och lyssnar på Hammerfall. Morsan eller farsan kanske kommer in i
rummet och tycker att det är bra. "Sådan här musik lyssnade jag på när växte
upp." Det är bra.
-Tonåringar är den klart största delen av
våra fans, säger Oscar. Det är i alla fall dem man ser mest på spelningar. De i vår
ålder eller äldre står kanske hellre lite längre bort i skuggorna med armarna i kors
och tittar, dem ser man inte lika bra. Men utan tvekan är majoriteten av våra lyssnare
tonåringar.
Åttiotalet var guldåldern för heavy
metal. Stora arenor fylldes med långhåriga, skinnklädda killar och tjejer som gjorde
djävulstecknet med händerna och headbangade till musiken. På scen slogs banden om vem
som kunde designa de mest storslagna och spektakulära showerna med enorma ljusriggar och
explosioner i varje hörn.
När det glada åttiotalet dog ut, och den
ekonomiska krisen slog till i början av nittiotalet föddes grungen, ångesten och
depressionen via band som Nirvana, Pearl Jam och Soundgarden.
-Jag tror att heavy metalmusiken behövde
ett uppehåll för att återhämta sig litegrann, säger Joacim. Det fanns många dåliga
band mot slutet.
-Om man ska prata ideologier står grungen
för en negativ livssyn, säger Oscar. Heavy metal står för en positiv. Nu generaliserar
jag naturligtvis. Det märktes på folk som lyssnade på grunge, de var otroligt
deprimerade.
-Grunge fokuserade bara på det negativa i
livet, menar Joacim. Det tror fan att folk blev deprimerade. Vi vill underhålla
människor. Vi blir glada av att skriva musiken, vi blir glada av att spela musiken, och
folk som lyssnar på vår musik blir glada av att höra den.
-Jag har aldrig tänkt på det förut,
säger Oscar. Men musiken speglar lite hur det är i samhället. På åttiotalet var
allting bra, pengarna flödade, och musiken var därefter. Nittiotalet var mer av en
depression och vi fick grungen. Nu börjar det bli roligare, och heavy metalmusiken får
ett uppsving igen.
|