(Erik Barthold och Mariana Holmberg)

När svenska Left Hand Solution släpper sin andra fullängdare Light Shines Black har det gått över fyra år sedan deras förra skiva Fevered släpptes 1996. Bandet bildades redan 1991 och uppmärksammades för en sexspårsplatta kallad Shadowdance som släpptes 1994. Då var det mörk och dyster goth/doommetal som gällde. Nu har de dragit mot lite rockigare tongångar, kanske tack vare nye gitarristen Janne Wiklund som tidigare spelat med bland andra The Kristet Utseende.

-När Janne började i bandet hade vi plötsligt inga originalmedlemmar längre, säger Mariana Holmberg som skött sången sedan 1996. Vi funderade faktiskt på att byta namn, men vi trodde att vi bara skulle förlora på det. Vi har fortfarande kontakt med alla gamla medlemmar, och de tycker bara att det är kul att det går bra.

Det har gått bra utomlands, men lite knackigt i Sverige. Vad tror ni att det beror på?

-Det är svårt att svara på, säger Erik Barthold som spelar trummor. Det är väl att den doomigare stilen vi hade tidigare kanske inte riktigt fungerar här i Sverige. Tyskland och Mellaneuropa har det gått bra i. En grej som har mycket med det att göra är att vår förra skiva släpptes via Nuclear Blast i Europa och USA. Eftersom att de har ett stort nätverk i just Europa spreds plattan mest där.

2001 markerar ett tioårsjubileum för bandet, hänger ni kvar tio år till?

-Det är svårt att säga, tycker Mariana. Jag hoppas det, men vi har nått den åldern i livet då det börjar bli dags att skaffa barn. Det skulle verkligen kunna paja bandet, för jag orkar inte ett medlemsbyte till. Nu får det räcka. Det beror naturligtvis också på hur bra den nya skivan går. Vi är uppdelade på tre städer. Jag bor i Nyköping, Erik bor i Stockholm och Janne och Peter (Selin, bas) bor i Sundsvall. Om vi ska bli motiverade att repa mycket krävs det att Light Shines Black säljer bra, annars har vi inget att sträva efter.

-Det är lite kul att det är tioårsjubileum för bandet, säger Erik. Med tanke på att det inte är några originalmedlemmar kvar. Jag började å andra sidan redan 1992 i bandet så jag är nästan en originalmedlem. Vi har snackat om att fira det här på något sätt, men vi hade ett releaseparty nyligen i Sundsvall, och det fick väl bli som ett sorts jubileumsfirande. Men vi får se om vi ska hitta på en trevlig tillställning till. Sedan är det svårt att säga om vi finns kvar tio år till. Men jag tror att det finns en chans att vi hänger kvar.

Er förra platta Fevered kom 1996. Varför har det dröjt så länge med nästa skiva?

-Vi började spela in Light Shines Black redan 1998, säger Mariana. Producenten vi jobbar med hade en hel del andra projekt under tiden vilket gjorde att inspelningen drog ut på tiden. En annan faktor var pengatorka på skivbolaget. Han som äger skivbolaget jobbar där alldeles själv, och han ger bara ut sådant som han personligen tycker om. Det kan vara country, garagepop eller metal som i vårt fall. Han tjänar inga enorma summor på det hela.

-Det första tycker jag var att vi bytte gitarrist, säger Erik. Det drog ut på tiden. Det var i slutet av 1997. Då var vi tvungna att repa in Janne på låtar till det som senare skulle komma att bli Light Shines Black. Sedan höll vi på och bytte studios under hela 1998 och det dök upp lite spelningar som gjorde att det krockade med inspelningarna. Janne var ute med The Kristet Utseende och sådär.

Hur gamla är låtarna på skivan?

-Den äldsta låten är Persistence Of Memory, säger Mariana. Den tror jag skrevs redan 1997. The Crooked Smile och Vision tillhör också det äldre materialet. Nyast är Light Shines Black och Oriental Nights. De skrevs för bara ett år sedan. På sätt och vis är det skönt att skivan dröjt. Allt har blivit otroligt genomarbetat, och vi har kunnat välja och vraka mellan låtarna för att hitta bara det bästa materialet.

-Vi gjorde så under 1999 att vi spelade in några fler låtar, säger Erik. På det sättet får man det lite uppblandat med de allra äldsta låtarna på skivan. Men det känns ju för en själv att det är rätt gamla låtar. Fast jag har för mig att Lucid Dream Desire är den allra äldsta på skivan.

Ni har gått åt ett rockigare håll än det ni gjorde på Fevered. Är det Janne som gjorde att det svängde in åt det rockigare hållet eller var ni redan på väg dit?

-Vi var nog redan på väg dit, säger Erik. Han hjälpte nog till att få det åt det hållet. I och för sig spelade vi rätt rockiga låtar när vi började bandet. Sedan gled det in åt doomhållet när jag började skriva låtar. Det kanske märktes att det var samma person som skrev alla låtar. Nu har de andra varit med och skrivit. Det är fler viljor som kommer fram i musiken och det är jättebra tycker jag.

Ni släpper en cover på Eurythmics gamla dänga Missionary Man. Vem kom på att spela in den?

-Det var jag faktiskt, säger Mariana. Jag lyssnade mycket på Eurythmics gamla plattor, och tyckte att det skulle kunna vara kul att göra en cover på en av deras låtar. Missionary Man passar min sångstil, det är rätt röstläge för mig. Singeln släpptes redan i höstas, men vi släpper den på nytt i samband med skivan.

-Vi fick en förfrågan från skivbolaget om vi skulle kunna tänka oss att spela in en cover, säger Erik. Då hade vi redan lekt med tanken att spela in just Missionary Man. Det är ett sätt att höras lite mer när man släpper en cover som singel. Det är lite av en sell-out pryl. Men vad fan.

Slutligen, vad står namnet Left Hand Solution för?

-Det är ett ganska gammalt namn som har hängt med länge, säger Erik. Det var taget innan jag började, men den förklaringen jag kan ge är att det handlar om hur man ser på saker och ting. Vi tycker att det finns alltid flera lösningar på samma problem. Där försöker vi påvisa just med vänsterhanden att det finns en annan lösning på saker och ting än det som verkar vettigast just vid första anblicken. Man ska hitta flera vägar.