När Keith Caputo lämnade Life of Agony var det många fans som blev bittert besvikna. Ingen kunde väl ersätta den stora, karismatiska rösten som var Keiths kännetecken. Gissa om det var fler än Gruvarbetarna som satte i halsen när Life of Agony avslöjade namnet på sin nya frontman - Whitfield Crane från Ugly Kid Joe.

När Joey Z dyker upp backstage är han på strålande humör med en öl i handen och ett leende på läpparna. Han dyker in i sitt skivbolagstält, skakar hand med allt och alla och utbrister:

- Jag har inte käkat frukost än, men jag har redan fyra öl i magen.

Livet leker.

Spolar man tillbaka ett par månader kändes livet kanske inte lika roligt. Joeys kusin och frontman i Life of Agony, Keith Caputo bestämd sig för att hoppa av bandet och göra något annat på egen hand. När Joey pratar om Keiths avhopp märks det på Joey att händelsen fortfarande känns obehaglig.

- Keith ändrades under tidens lopp, säger Joey. Han höll på att växa bort från oss. Han började lyssna på annan sorts musik än vi och gillade mer och mer lite lugnare tongångar. Det funkade bra ett tag. Han sjöng soft och vi spelade hårt. Sedan bildade han ett annat band under tiden som vi spelade in vår senaste platta. Då började vi undra. Efter en turné i september förra året ringde han Alan (Robert, basisten), han ringde inte ens mig som är hans kusin, och sa att han inte ville vara med oss längre.

Life of Agony kunde inte övertala Keith att stanna i bandet och började se sig om efter en ny sångare. Valet föll på Whitfield Crane från Ugly Kid Joe. När Gruvan träffar Joey har det gått ett halvår sedan Whitfield kom med i bandet och det finns de som har hunnit se Life of Agony spela live. Det sägs fungera. Gruvan är väldigt skeptisk.

- Jag förstår vad du menar, säger Joey med ett leende. Jag gillar inte Ugly Kid Joe, men tycker att Whitfield har en väldigt bra röst. Han är schysst och kan verkligen få igång publiken. Man kan inte alltid titta bakåt för att bedöma hur framtiden ska bli. Och med Whitfield känner vi att vi har en framtid. Hittills har fansen inte blivit besvikna efter en spelning. Många tror att det är Keiths texter som Whitfield sjunger, men det är det inte. Alan har skrivit i princip alla Life of Agonys texter.

Redan nu har Life of Agony börjat skriva nya låtar trots att de turnerat i princip hela tiden det senaste halvåret. Joey tycker det är viktigt att komma med en ny skiva så fort som möjligt så att fansen kan få chans att bedöma Whitfield på allvar.

- Folk måste acceptera Life of Agony som vi ser ut idag, säger Joey. Sättningen vi har nu kommer förhoppningsvis att hålla i sig och gillar man det inte behöver man inte lyssna på det. Vi har haft strul med medlemsbyten förut genom åren, men det här känns stabilare än någonsin. Men man ska aldrig säga aldrig. Jag trodde Keith skulle vara med oss för alltid men så blev det ju inte.

Joey är verkligen på strålande humör. Han skojar hela tiden, skrattar ofta och uttrycker gång på gång hur glad han är över att få vara där han är just nu. Pengar har han inga (han bor fortfarande hos mamma) men han kan ändå resa runt hela världen och upptäcka nya platser och träffa nya människor. Sommarfestivaler verkar dessutom vara det roligaste som finns.

- Jag älskar festivaler, utbrister Joey. Jag älskar vanliga spelningar också, men det är något speciellt med festivaler. Alla band träffas och lirar ihop, man blandar stilar och influeras från alla möjliga håll. Det är underbart. Jag älskar det. Jag kommer verkligen ha jäkligt kul ikväll när vi lirar.

Senare på kvällen när Life of Agony äntrar scenen märks det verkligen att hela gänget bestämt sig för att ha roligt och ge järnet. Joey stagedivar med gitarren, landar på rygg i publikhavet och fortsätter att spela. Publiken dansar, hoppar och svettas.

Och Whitfield? Jo faktiskt, han passar in som handen i handsken.