| PROGRAM 150
- 26 Mars 2000 (Johan Reivén)
Nu blir det hårdrock
Ett par minuter försenad, direkt från
X-2000 och Göteborg, kliver Johan Reivén från LOK in på skivbolagets kontor och skakar
hand. Det tillhör ovanligheterna att trummisen i ett band sköter intervjuer
(sssch
säg inget till Lars Ulrich) men Johan är en ovanlig trummis. Han skriver de
flesta låtarna i bandet, och är dessutom producent tillsammans med Roberto Laghi. Hur
många trummisar kan matcha det?
| Debutskivan Naken,
Blästrad Och Skitsur spred sig som en löpeld genom landet, och sålde runt
45.000 exemplar. En otrolig summa för ett hårdrocksband i Sverige idag. Efter idogt
turnerande var det slutligen dags att sätta sig ner och knåpa ihop skiva nummer två, Sunk
500. |
 |
-Visst fanns det press på en, säger Johan.
Den försökte vi ignorera. Ett tag funderade vi allvarligt över att döpa skivan till
"Den Svåra Andra Plattan" (skratt). Men vi lyckades kravla oss ur det där
ganska rejält. Visst fanns det gnagande i bakhuvudet, men det går inte att tänka så.
Jag försökte hela tiden gå tillbaks till mig själv. Vad tänkte jag innan första
plattan? Man vill ju utvecklas hela tiden. Det där ville jag göra då, det här vill jag
göra nu. Samtidigt är drivkraften vetskapen att många vill se oss live, och det är
där vi har vår största styrka. Plattor är ändå lite sekundärt i vårt fall tycker
jag.
Till skillnad från förra skivan klev LOK
in i studion utan att ha alla låtar helt klara och inrepade. De första låtarna till
Sunk 500 började skrivas i september, och inspelningen började redan i november. Johan
och Thomas (gitarr) skrev ihop riff och rytmer, medan Martin (sång) knåpade texter.
-Det var meningen att vi skulle kliva in i
studion utan att ha alla låtar klara, säger Johan. Vi ville testa, ha mer tid i studion
och kunna ta det lugnt och spela in nånting och sedan avgöra vad man tycker. Det har
haft sina fördelar, men till nästa gång föredrar jag nog att vara mer välrepad innan.
Trummis, låtskrivare och medproducent.
Johan har många järn i elden, och han tvekar inte att jobba riktigt hårt för sitt
band.
-Det finns givetvis situationer när man
glider mellan sina roller, medger Johan. Jag har en viss kapellmästarroll i replokalen,
och är väldigt delaktig i arrangemangsbiten. Det känns rätt naturligt, det är inte
något nytt när man kommer in i studion. Jag blommar väl ut lite extra där. Det som
känns konstigt är att man startar med trummor när man spelar in. Då brukar jag
försöka hålla mig till enbart trummisrollen. När man spelar själv är man
känslomässigt engagerad, och det är svårt att veta om det är bra eller dåligt. Då
kan jag lita till Roberto att säga vad som fungerar och inte.
Naken, Blästrad Och Skitsur blev hyllad
dels för sina starka låtar, dels för sin produktion med mängder av olika gitarrljud
som alla sätter sin speciella prägel på varje ny låt.
-Visst hade vi många olika gitarrljud på
förra, säger Johan. Överlag var det åt ett speciellt håll. Det var mycket fuzz. Både
jag och Roberto lyssnade mycket på Fu Manchu, Kyuss och
Clutch. Det var där vi ville hämta gitarrsound. Det jag kan vara lite
missnöjd med i efterhand på vissa låtar är just att vi stirrade oss blinda på att det
skulle vara just de sounden. Den här gången är det inte mindre sound, det är bara att
det är större bredd.
Förutom att skriva låtar till LOK fick
Johan och Thomas chansen att skriva och spela in en låt tillsammans med Joakim
Thåström. Det som till sist blev Två + Två på Thåströms
senaste soloplatta Det Är Ni Som E Dom Konstiga Det Är Jag Som E Normal,
började som Psalm #99 (även den på samma skiva).
-Thåström dök in i logen efter ett gig i
Malmö och öste superlativer över oss, säger Johan. Han skulle till Göteborg för att
mixa plattan, och hade en låt som han vill göra som de inte hade hunnit spela in än.
Jag fick Psalm #99 på kassett på tisdag. På torsdag hämtade jag och Thomas upp
Thåström i studion och stack till replokalen och jammade. Ett par dagar senare gick vi
in i studion och spela in hela låten på en dag. Det var snabbt jobbat. Vi arrangerade
låten i studion, och allting var väldigt spontant. Det var intressant att jobba med
honom, och jag fick ut väldigt mycket av det hela trots att det bara var en dags jobb.
Göteborg kryllar av duktiga hårdrocksband,
och Sverige är inte större än att alla känner alla. Trots det är regelrätta
samarbeten som det mellan Thåström och Johan och Thomas relativt ovanliga. Visst dyker
folk upp och sjunger körsång ibland, både Tony Jelencovich (Transport
League) och Peter Dolving (ex. The Haunted) figurerar på Sunk 500, men i
regel gör varje band sin grej för sig själva.
-I ett metalband har alla sina positioner
och alla har sin plats, säger Johan. Det är klart att det gästas hit och dit, och det
är skitkul. Det blir tydligare i hiphopen där en kille får en egen vers, och
traditionen vad gäller inhopp är annorlunda inom hiphopen. Men jag tycker det är
skitkul, och vi spanar på att samarbeta med andra.
Läs även intervjun från Hultsfred! |