En historielektion med Metallicas Kirk Hammet del 2 (Läs del 1 här!)

MASTER OF PUPPETS

De flesta är rörande eniga. Master of Puppets är Metallica när Metallica är som bäst. Långa, tunga partier varvas med melodiska, lugna bitar som framhäver tyngden i resten av låten. De instrumentala partierna blev bättre och bättre och framförallt Cliff Burton lyckades visa världen vad man kunde åstadkomma med fyra strängar. Plattan säljer fortfarande runt 5000 exemplar i USA.

- Jag tycker också att Masters är bästa plattan, berättar Kirk. Dels av sentimentala skäl, jag och Cliff spelade mycket poker medan vi väntade på att en viss trummis skulle bli klar med sina pålägg, dels för att det var första gången vi kunde vara i studion hur länge vi själva ville. Vi hade alla möjligheter att utveckla låtarna utan att stressa.

Som vanligt sa folk att Metallica sålt sig, men tiden har verkligen lyft fram skivan till dess rätta status. Låtarna var mer komplexa än tidigare och det hördes att grabbarna växt som låtskrivare. Master of Puppets är för alltid förknippad med Metallicas bästa stunder som låtskrivare, men även Cliff Burtons tragiska död.

- Det var mycket sorg och depression de närmaste veckorna efter olyckan, minns Kirk. Vi visste inte vad vi skulle göra. Vi var förvirrade och trodde att allt var slut. När chocken lagt sig snackade vi igenom det hela, och kom överens om att fortsätta mest på grund av att Cliff skulle velat det om han hade levat. Vi fortsatte som en hyllning till Cliffs minne.

Sökandet efter en ny basist sattes igång redan efter tre veckor. Vem skulle kunna fylla Cliffs stora skor? Svaret kom i form av Jason Newsted.

- Jason var rätt personlighet, berättar Kirk. Han var en duktig basist, men viktigare var att han platsade in i gänget. Inför första spelningen med Jason kände jag stor tillförsikt. Jag litade på Jason, och vi kände oss verkligen som ett band igen.

…AND JUSTICE FOR ALL

Efter idogt turnerande och en mästerlig platta bakom sig hade Metallica lämnat farmarlagen och äntrat Elitserien. De var tvungna att bevisa för sig själva och sina fans att de klarade av pressen. Skivan …And Justice For All blev resultatet. Några av Metallicas bästa låtar finns på skivan, men det dassiga ljudet gör att man hoppar över den.

- Det lät lite sunkigt, skrattar Kirk. Jag vete fan vad vi tänkte på. Låtmaterialet fanns där, men ljudbilden sög rätt hårt. Det var första gången med Jason i studion, och vi hade en hel del att tänka på. Vi experimenterade en del, och direkt när plattan var färdiginspelad stack vi ut på en kort turné. Mixningen blev lidande, och när allt var klart var vi bara trötta på allt. Vi kände att ljudet var annorlunda, men det var inte så mycket vi kunde göra åt det i efterhand.

…And Justice For All är också en av Metallicas mer svårlyssnade skivor med en snittid på runt sju minuter per låt. Många komplexa riff avlöser varandra, och ibland tror man att Kirk försöker slå världsrekord i snabba solon. Metallica ville definitivt visa världen att de var ett av de mest tekniska hårdrocksbanden.

- Dyer’s Eve är en av de snabbaste låtarna vi har spelat in, berättar Kirk. Och har ett av de bästa solona jag har gjort enligt mig själv. Låten var så svår och komplicerad för oss att spela in att vi aldrig har spelat den live. Någonsin.

METALLICA eller THE BLACK ALBUM

Med One  från …And Justice For All placerade sig Metallica på MTV för första gången, och det var givet att det skulle komma mer videor. Enter Sandman blev först ut, och svarta skivan formligen exploderade världen runt. Metallica upphöjdes från Elitserien till den exklusiva skara band som kan turnera världen runt två år på raken utan att släppa skiva, för attsedan släppa en halvtaskig platta (Load) och turnera världen runt igen.

- Jag visste att skivan skulle sälja bra, berättar Kirk. Men aldrig i mina vildaste drömmar trodde jag att den skulle sälja så mycket som den gjorde och gör.

Den svarta skivan slog alla möjliga och omöjliga försäljningsrekord och säljer fortfarande som smör i solsken. Plattan lockade till sig en helt ny publik, och naturligtvis skrek alla fans att Metallica hade sålt sig. Igen.

- Men när vi turnerar ser vi ofta samma ansikten, skämtar Kirk. Jag tror att riktiga fans, de som hängt med från platta till platta, är fans som växt musikaliskt med oss och som gillar den utvecklingen vi valt.

Att skivan var helsvart trodde många var "lånat" från Spinal Tap och deras Black Album.

- Faktum är att vi snodde idén från AC/DC’s Back In Black, skrattar Kirk. Men vi spelade med Spinal Tap på Queengalan för Freddie Mercury, och snackade lite med dem. De skämtade friskt om att vi snott allt från dem.