(Markus, Pierre, Hans)

You made a monster

När Psycore 1998 släppte sin debutskiva Your Problem var det fler än en recensent som inte visste i vilket fack bandet skulle placeras. Det lät lite som hardcore möter spoken word möter jazz möter metal. Det var ett sound inget annat band hade eller har. Nu är de tillbaka med en ny basist och ny skiva, I’m Not One Of Us.

Skivbolagsbyten har blivit vardagsmat för dagens skivsläppande hårdrockare. Det tycks som om varje ny skiva släpps på ett nytt bolag. Psycore är ett av få band som står emot trenden och håller fast vid sitt skivbolag även på andra skivan. De är dock inte blinda för vad branschen kan göra med band, vilket reflekteras på Part Life, Part Machinery.

-Jag tror vi har haft det förhållandevis bra med skivbolaget, säger Markus (sång). Men hela branschen är ju som den är. Den är uppbyggd på pengar. Är man ett band som vill spela musik, och man gör musik av den anledningen att man vill göra bra musik och inte för att man vill tjäna pengar, så kommer det alltid att vara problem. Även om man visste det innan, så är det verkligen trist nu när man vet det konkret.

Skivbolagsbranschen handlar alltid om pengar. För ett skivbolag gäller det att hitta rätt band och våga satsa på det. En förbandsturné till ett större, mer etablerat band ger i princip garanterat klirr i kassan. Men det är inte alltid ett skivbolag kan eller vill stå för de kostnader som uppstår i samband med en turné, något som definitivt inte uppskattas av det band som blivit erbjudet turnén.

-Jag känner band som blivit erbjudna förbandsturnéer till Slayer, säger Markus. Men då har inte deras bolag haft stålar att betala för turnén. Det kan verkligen vara ett problem. Du kan bli marknadsförd på ett sätt som du tycker är helt fel, och det blir ditt ansikte utåt då.

Allt strul som kan uppstå till trots, finns det knappast ett demoband som inte suktar efter skivkontrakt. Det stora målet är skivsläpp, världsturné och drivor med pengar. Bara en liten, liten procent av alla lyckas, men det avskräcker inte nya förmågor att vilja försöka. Vilket det inte heller borde göra.

-Det som fungerade för oss var att vi spelade in plattan själv, säger Markus. Vilket förenklade för bolaget att säga bu eller bä. Det finns ingen anledning att gå och spela om hela plattan. Antingen gillar man det och ger ut det, som vårt skivbolag gjorde, eller också skiter man i det. Jag vet inte om det fungerar för andra band, men för oss fungerade det. Det gäller att vara fokuserad och målmedveten.

-Jag kan ge ett exempel på ett målmedvetet band, säger Pierre (bas). 1991 eller 1992 spelade jag på Gröna Lund på Midsommarafton med ett hiphopband som var värsta skiten. Som förband hade vi Backyard Babies. Redan då så var det Backyard Babies tatuerat på armen och vi garvade som utav bara helvete. Men de är kvar, precis likadant. Det beundrar jag som fan.

I’m Not One Of Us är en skivtitel i riktig Psycore anda. Debuten Your Problem var just det, ditt problem. Visste inte recensenterna i vilket fack Psycore skulle placeras bekymrade det inte grabbarna i bandet. Med sin säregna musikstil som blandar och ger från en mängd olika håll bara för att landa någonstans i hårdrocken är Psycore verkligen inte en av oss. Skivomslaget visar en naken man som tittar på en rad nakna människor som sticker upp med kroppen ur marken med huvudet nerkört som en struts.

-Folk är ofta trångsynta och det handlar nog skivomslaget om, säger Markus. Att bara stoppa huvudet i sanden. Modellerna stod faktiskt på huvudet.

-Det är skitroligt, säger Hans (trummor). Det byggdes en låda med ett hål för huvudet och en anordning att vila axlarna på. Står du nämligen på tå hänger skinkorna neråt åt fel håll. Står du på huvudet hänger det åt andra hållet. Det var fotografen som var petig. Modellerna fick stå upp och ner och vila fötterna på en stång.

Musiken på I’m Not One Of Us är mer fokuserad än tidigare, och om möjligt ännu tajtare än på Your Problem. Trummor, bas, gitarr och sång bildar en kraftfull enhet som dundrar fram spår efter spår.

-Det är ju mer enskilda låtar, säger Pierre. På förra är det en del låtar och en hel del konstigheter som egentligen inte är några låtar. På den här plattan är det lite mer låtar. Så tycker iallafall jag, även fast nån journalist sa tvärtom.

-Jag håller nog med, säger Markus. Det är mer genomarbetat, det sitter ihop mer. Det är svårt att sätta fingret på vad vi konkret har ändrat, men eftersom att vi som Psycore inte hade spelat live alls innan Your Problem och sen gjorde hundra spelningar så har det nog gjort en viss skillnad. Vi tänkte å andra sidan inte så mycket på hur de nya låtarna skulle fungera live. Det var viktigare att göra en bra skiva. Hur man ska köra låtarna live är ett problem vi löser senare.

Ett par veckor senare spanar Gruvan in Psycore på Monsters of Boat. Tydligen är det inga större problem att spela de nya låtarna live. Grabbarna svettas och röjer, och det är tydligt att de har riktigt kul uppe på scen. Faktum är att de låtar som spelas från I’m Not One Of Us låter tyngre och elakare live än på skiva. Boka ett besök nästa gång Psycore är i stan.