(George Bravo, Francisco Rencoret)

Roachpowder debuterade 1998 med skivan "Viejo Diablo" eller "Den Gamla Djävulen". Låtarna var tunga monsterriff i samma skola som Monster Magnet. Med uppföljaren "Atomic Church" tar Roachpowder ett stort kliv framåt. Tyngre, fetare och bättre låtar. Naturligtvis bjöd Gruvan in hjärnorna bakom Roachpowder, bröderna George Bravo och Francis Rencoret.

Gruvan – Det är lite fetare gitarrljud den här gången, var det något medvetet eller lattjade ni fram ett tungt ljud i studion?

George – Jag vet inte. Jag har inte tänkt så mycket på gitarrljudet. Vi spelade in ganska mycket och ändrade på låtarna. Gitarrljudet anpassades egentligen efter varje låt. Det är inte genomgående ett gitarrljud på alla låtar, det är jag jävligt nöjd med faktiskt. Har man en bunt tunga ljud så blir det bra.

Gruvan – Det är ju du George som har producerat plattan tillsammans med Francis. Vad är fördelen med att producera själv?

Francis – Jag tror att jag och George är mycket kritiska till det vi spelar in och skapar. Vi kritiserar varandra på ett bra sätt. Ibland hamnar vi i små gräl (skratt) men vi kan alltid få fram det bästa ur varandra. Vi bestämde att producera den här plattan själva för att kunna jobba med folk som förstår sig på oss, nämligen vi själva. Det var både en svår pärs och en underbar upplevelse.

George – Sedan hade vi många långa dagar i studion. Så vissa dagar kunde jag sitta där och lägga gitarrer helt själv. Man hamnade i en liten bubbla som var rätt skönt. Både Francis och jag hade mycket studiotid. Och då menar jag inte att plattan tog lång tid att spela in, för det gick på tre och en halv veckor. Men vi hade långa dagar. Sedan mixade vi på sju, åtta dagar.

Francis – Vi gjorde många demotejper innan inspelningen av skivan. Jag och George bestämde oss för att göra de demotejperna tillsammans, och ägnade mycket tid tillsammans. Efter att ha gjort flera demos tillsammans bestämde vi att den slutgiltiga demoinspelningen skulle bli skivan. Så vi hade jobbat nära ihop under en längre tid, vilket gav oss chansen att lära oss mycket om varandra och att hitta våra gränser.

Gruvan – Är det en fördel att vara brorsor när man jobbar ihop?

George – Att vara bröder och jobba ihop är en speciell situation.

Francis – Man kan säga saker till varandra som två väldigt nära vänner kanske inte skulle säga för att inte såra varandras känslor. Man är mer ärlig när man är brorsor.

George – Bråken blir större (skratt).

Francis – Och det blir större passion också. Vi är spanska så vi har det där spanska temperamentet.

Gruvan – Vad är nackdelarna med att producera själv?

George – Eftersom att man har allt ansvar själv är det svårt att skylla på någon annan. Det blir en egen liten ångestfördelning i hjärnan (skratt). Man har haft en dos av att tveka på sig själv hela tiden också.

Francis – Ibland frågar man sig om man är den enda i hela världen som hör att detta är fantastiskt bra (skratt). Håller man på att bli galen eller är man bara oförstådd? Det är nackdelen. Men vi är kontrollfreaks. George till och med mer än jag.

Gruvan – Hur många låtar hade ni att jobba med? Var det tio som på plattan eller valde ni bort några?

George – Vi spelade in femton. Vi har fyra över, och så gjorde vi en Black Sabbathcover med Messiah som sjunger duett med Francis. Det är verkligen två helt skilda världar. De har två helt olika röster, så det är jäkligt kul. Vi hoppas att det dyker upp på en framtida singel.