(Johnny Blackout)

Johnny Blackout ser ut som resten av rockstjärnorna i Slash’s Snakepit. Slitna jeans, solglasögon och tatueringar. Han för sig med jänkarnas självklara kroppsspråk, men när han öppnar munnen strömmar bred jönköpingska ut. Basisten som spelar med gitarrlegenden Slash är, hör och häpna, från Jönköping. När de allra flesta rockmusiker i Sverige söker sig till Stockholm eller Göteborg för att jaga lycka och berömmelse, valde Johnny Blackout det stora landet i väst. Hemma i Jönköping hände det inte mycket på musikfronten, så Johnny köpte enkelbiljett till Los Angeles, tog basen och stack iväg.

-Jag var tjugo när jag stack, säger Johnny. Jag kom ut ur flygplatsen i L.A., och undrade vad fan jag gjorde där. Men man måste ju chansa ibland. En kompis skulle ha följt med, men bestämde sig för att inte göra det. Men jag hade redan min biljett. Hade det inte fungerat var det bara att åka hem.

Med bara basen i handen och lite pengar på fickan tog Johnny taxi till Hollywood. Han hittade ett hotell, och lyckades snart börja plugga på musikskola. Där lärde han känna lite folk, och med sina nyvunna vänner besökte han rockklubbarna som hade liveband. Efter en bunt gratisspelningar och jobbiga tider vände det slutligen.

-Jag hade ett band ihop med Teddy som var keyboardist hos Guns n’ Roses, säger Johnny. Vi spelade varje tisdag på ett ställe i Hollywood, och folk brukade komma ner och jamma med oss. Slash kom ganska ofta, och så en dag behövde han ett band. Han skulle till Budapest och spela, så han frågade mig och på den vägen är det.

Vid den här tidpunkten var Slash fortfarande medlem i världens största rockcirkus, Guns n’ Roses. Första plattan med Slash’s Snakepit hade Slash mest gjort som en kul grej medan han väntade på att Guns skulle börja spela in sin nya skiva. Medlemmarna bestod till stor del av andra Gunsmedlemmar, och nära kompisar till Slash. Det som var menat som ett engångsprojekt för Slash började sakta ta form av ett riktigt band. När Axl Rose strulade mer och mer, och drog ut på tiden med Guns nästa skiva fick Slash nog och lämnade bandet. Istället för att bara slänga ihop ett band med första bästa musiker som snubblade förbi, valde Slash att ta god tid på sig.

-När Slash slutade i Guns och kom till mig och ville sätta ihop ett Snakepit var det bara det som gällde, säger Johnny. Han såg aldrig tillbaka på tiden med Guns. Han har aldrig ifrågasatt om han gjorde rätt som slutade. Det var över, rakt av.

Tillsammans med Johnny som nu var fast medlem i Slash’s Snakepit, började Slash jamma med olika kompisar för att verkligen hitta rätt personkemi i bandet. Det finns tusen musiker i Hollywood, nu var det dags att hitta de som fungerade bra ihop.

-Det är väldigt lätt att jobba med Slash, säger Johnny. Folk kanske tror att Slash säger åt oss andra vad vi ska spela, men så är det inte alls. Snarare är det tvärtom. Det är ett riktigt band, och ingen bestämmer mer än någon annan.

Trots att det har gått fem år sedan Slash’s Snakepit släppte debuten It’s Five O’Clock Somewhere, tog det inte mer än ett halvår att skriva material till nya skiva Ain’t Life Grand. Den mesta tiden mellan platta ett och platta två handlade om att få ihop bandet. När det var dags att gå in i studion hade bandet mer än fyrtio låtar att välja mellan.

-Vi satt i Slashs hus med akustiska gitarrer och skrev låtarna ihop, säger Johnny. Det var väldigt sällan någon kom in med en fullt skriven låt. När vi väl hade arrangerat låten något sånär gick vi ner i källaren och började spela elektriskt. Vi börjar akustiskt för vi spelar alltid så jävla högt nere i källaren. Det är svårt att höra vad som är vad. (Skratt.)

Skiva är en sak, live är en annan. Slash’s Snakepit svängde förbi Sverige i slutet av förra året och spelade i Malmö och Stockholm. Bandet bjöd på hederlig rock n’ roll av den gamla skolan, och de brassade till och med av två gamla Guns n’ Roseslåtar. Johnny är förstås extra förtjust i att spela i Sverige.

-Det känns bra att träffa gamla kompisar, säger Johnny. Jag kommer inte hem så ofta längre tyvärr. Det är kul att se en massa kompisar i publiken. Men det är även kul att se de som aldrig trodde på mig också. De ringer nu och vill komma på spelningarna. Det känns bra. (Skratt.)

Johnny Griparic från Jönköping tog chansen och lyckades med det som så många andra bara drömmer om. Han stack till Los Angeles och blev Johnny Blackout i Slash’s Snakepit.

-Det är ett par drinkar för mycket i barerna som gett mig det namnet, säger Johnny med ett skratt. Du får fråga Slash. Det är han som insisterar på att jag ska kalla mig för det. Så nu är det Johnny Blackout som gäller. Det handlar bara om vanlig svenska fylla, men amerikanarna ser det inte riktigt så.