(Josh Silver & Johnny Kelly)

Black Black Black Black # 1

Två dagar före deras spelning på Cirkus i Stockholm så fick Gruvan tillfälle att träffa Josh och Johnny för en pratstund på ett hotell i Årsta partihallsområde, i vilket bandet något överraskande valt att residera under sin Stockholmsvistelse.

Eftersom bandet ganska nyligen släppt en skiva så blev naturligtvis den inledande frågan vad som var nytt eller annorlunda på denna skiva jämfört med "October Rust".

Johnny: Produktionen på detta album är lite enklare, det finns inte lika mycket olika lager och skiktningar som på "October Rust", dessutom så är det textmässiga innehållet starkare och mer dystert och inte lika sexuellt orienterat, den är lite mer deprimerande helt enkelt.

Gruvan: Vad handlar det textmässiga om?

Johnny: Död, droger och depression.

Josh: Jag måste få säga att jag inte håller med dig där. Varje album är en ögonblicksbild av var bandet befinner sig känslomässigt vid just det specifika tillfället. Denna skiva är helt enkelt en ögonblicksbild av detta ögonblick.

Gruvan: Så vitt jag har förstått så handlar det väldigt mycket om Peters känslor; befinner sig resten av bandet på samma nivå rent känslomässigt?

Josh: Tack och lov nej, vi befinner oss på liknande nivåer i något skiftande grad.

När man lever med någon i 10 år på raken som med detta band, och jag har känt Peter i 25 år, så går alla igenom ungefär samma saker. Så hur kan vi undvika att känna ungefär likadant om saker och ting? Det är som att leva i en familj; om din bror har förlorat en god vän så kommer du att drabbas känslomässigt av det med eftersom han är din bror. Vi har alla erfarenheter av döden, Peter uppfann inte döden, den har funnits ett tag.

Gruvan: I er officiella biografi på internet så påstår ni att ni är för gamla för heavy metal och bara vill göra något oväntat, känner ni att ni har lyckats med det på detta album?

Josh: Jag tycker att vi fortfarande är heavy metal för vi har ju fortfarande långt hår. Den enda skillnaden mellan heavy metal och alternativ musik är frisyren. Jag ser killarna med kort orange hår som låter som heavy metal ungefär men det är inte det eftersom de inte har långt hår. Så vi kanske skaffar oss nya frisyrer och byter genre.

Gruvan: Var får du inspiration ifrån som keyboardist, det är ju trots allt ganska ovanligt inom hårdrock med keyboard?

Josh: Jag har faktiskt inte influerats så mycket av andra keyboardister på grund av att keyboardister vanligtvis inte gillar att spela tung musik. Keyboards är inget instrument för tung musik så de flesta som spelar det har inget intresse för tung musik. Jag ville egentligen bli gitarrist så jag köpte en fuzzbox och kopplade den till min keyboard.

Gruvan: Så du har en massa gitarrister som musikalisk inspirationskälla?

Josh: Inspiration inom musik kommer överallt ifrån. Det kan vara vad som helst från Black Sabbath till the Beatles, det handlar inte om ett specifikt instrument. Jag uppskattar alla instrument så länge de spelas med stil och lite mod.

Gruvan: Står Peter helt och hållet för låtskrivandet eller bidrar resten av bandet till det med?

Josh: Vi har inflytande, ja. Jag skulle inte kalla oss låtskrivare men om inte övriga bandmedlemmar existerade så skulle det låta väldigt annorlunda, vilket kanske vore bättre, vem vet?

Johnny: Jag håller med.

Gruvan: Du (Josh) har ju en ganska stor del i produktionen också, känner du att det ökar pressen på dig att producera bandet med?

Josh: Absolut. Att sitta i studion genom varenda liten del av skivan ökar självklart pressen på mig, jag är ofta där innan ljudteknikerna. Men det är en press som jag frivilligt tar på mig därför att jag gillar det. Jag är ett kontrollfreak som gillar att ha koll på vad som händer men jag tycker att jag gör ett godkänt jobb. Jag tror att jag bryr mig mer om bandet än de flesta utomstående producenter någonsin skulle göra eftersom de kanske har femton olika projekt på gång samtidigt att hålla reda på och det enda de egentligen bryr sig om är sin egen plånbok medan mitt liv är helt beroende av vad jag gör. Det gäller för övrigt för de andra i bandet med; om jag gör en dålig mixning så blir hela bandet lidande så vem kan bry sig mer än bandet självt?

Gruvan: Är det inte svårt att förhålla sig objektivt till musiken då? Vid slutet av en produktion kanske du har lyssnat på samma stycke musik i mer än sex månader?

Josh: Nej, jag tror inte det. Mitt första intryck är vanligtvis det som blir det bestående. Om jag röker fem jointar och lyssnar på ett spår och tycker det är skitdåligt så tycker jag att det är skitdåligt även när jag vaknar upp dagen efter och vice versa så jag är nog ganska konsekvent.

Type O Negative är ett band som vid tidigare tillfällen uttryckt sitt ogillande mot musikvideor, men till ett par låtar på senaste albumet så hade man spelat in videor ändå. Gruvan undrade naturligtvis hur det kommer sig.

Josh: Jag tror att vi till slut lyckades göra en video som hade något med musiken att göra. Men jag anser att videor i allmänhet är påträngande på musiken, man vill inte titta på bilder medan man lyssnar på musik. Personligen så anser jag att det är ett stycke modern skit och jag önskar att videor inte existerade.

Johnny: Det är ett fruktansvärt slöseri med teknologi, det gör musiken orättvisa och de gör att människor inte använder sin fantasi. Jag tycker det är sorgligt när en artist måste tala om precis allt för de som lyssnar, typ: "Det här är vad den här sången handlar om, tänk inte på det, det är det här det betyder!", till skillnad från när jag växte upp och lyssnade på musik och tolkade den så var jag tvungen att använda min egen fantasi för att lista ut vad sången betydde just för mig, så är det inte längre. Jag tycker att det är sorgligt, men det är så det är nu så man får försöka anpassa sig.

Josh: Jag tycker att det var mycket ballare när man satte på en skiva och bara stod och stirrade på skivomslaget i stället för att stirra på en TV-ruta där A: musiken låter som skit för att den kommer ur små, värdelösa högtalare på TV:n vilket gör att man dödat musiken redan där. Och B: som Johnny sa; det lämnar inget kvar till den egna fantasin.

Gruvan: Har ni något emot cd-skivor med jämfört med vinylskivor?

Josh: Jag gillar cd:n som format men tycker vanligtvis inte om återutgivningen av gamla vinylskivor på cd eftersom det var avsett att spelas på vinyl och mixades för att spelas på vinyl. När det ges ut på cd så låter det helt annorlunda jämfört med vinyl och det är inte vad artisten avsåg. När jag mixar så mixar jag för cd vilket gör det hela lite annorlunda; det som vi släpper är mixar för cd-skivor. Vi släpper även vinyl, men vi har det omvända problemet där mixningen för cd låter som skit på vinyl bl.a. eftersom vårt skivbolag (Roadrunner, Gruvans anm.) försöker klämma in 74 minuter musik på en vinylskiva som är gjord för 25 minuter per sida. Självklart så leder det till att det inte kommer låta speciellt bra, eller hur?

Johnny: Jag saknar vinyl. Jag saknar omslagen som hade en helt annan visuell inverkan jämfört med omslaget på en cd-skiva där man måste ha väldigt bra syn för att överhuvudtaget se vad omslaget föreställer.

Gruvan: Vad händer framöver på konsertfronten? Blir det spelningar i sommar på festivaler etc?

Johnny: Jag vet inte om vi kommer att spela på några festivaler, jag antar att vi kommer att göra det. Vi brukar ofta komma till Europa på somrarna och spela på festivaler, jag gillar det och jag hoppas att vi kommer att spela men ännu så länge har vi inte fått några erbjudanden.

Josh: Johnny har rätt i att inte binda sig för tidigt. Hur ska vi kunna veta vad vi gör om sex månader, det är så i musikbranschen. Vi vet inte ens vad som händer i morgon.

Johnny: Vanligtvis så får vi reda på en spelning eller turné ungefär en månad i förväg och då får vi även veta hur länge vi kommer att vara borta, t.ex. från mitten av november till mitten av december. Det man inte vet är var någonstans mer exakt man kommer att befinna sig, i vilken stad osv. eftersom detaljerna hela tiden ändras. Det enda man egentligen vet är att man inte ska göra några planer för just den här tidsperioden.

Gruvan: Är det någon skillnad på att spela ett gig som det på Cirkus jämfört med en festival på sommaren?

Johnny: Ja, det finns en del skillnader. Festivaler innehåller ett visst mått av kaos så till vida att det är så många band och så många fler människor inblandade i det hela. Det finns t.ex. sällan tid för att soundchecka utan det är mer typ: Gå upp, spela, gå av scenen, åk där ifrån, till skillnad från en klubbspelning eller något liknande. Då finns vanligtvis mycket mer tid till förberedelser.

Josh: Fast det behöver inte innebära att det går bättre. Ibland går det bättre när vi inte riktigt vet vad vi gör utan bara går upp och spelar. Det är inget som egentligen går att styra.

Gruvan: Vad gillar ni bäst, en festivalspelning eller en "vanlig" spelning?

Johnny: Jag kan faktiskt inte svara på det, jag gillar båda typerna av spelning.

Josh: Det hade inte någon betydelse för mig heller förrän vi spelade på vår senaste festival då en stor lastbil med en stor slamsug kom för att tömma "baja majorna" med ett enormt munstycke som sög ut all skit och piss ur toaletterna. Detta skapade en stank på femtio meters håll som fick 200 pers att springande lämna området! (skratt) Efter det så tycker jag att folk borde använda blöja eller något sånt på festivaler för det var helt enkelt för brutalt.

Gruvan: Hur är det nya materialet att spela live?

Josh: Uppfriskande. Man kan inte spela "Black No. 1" hur många gånger som helst utan att ledsna på den. Jag behöver nytt material, allt nytt är trevligt.

Johnny: Det är även kul att se hur publiken reagerar på nytt material och se om de känner igen sångerna när man spelar dom live, eftersom skivan bara har funnits ute i handeln ett kort tag. Man märker om de gillar det nya eller om de bara är där för att höra "Black No. 1".

Gruvan: Hur har mottagandet varit hittills?

Johnny: Hittills så har det varit ganska bra faktiskt. Vi håller fortfarande på att vänja oss vid att spela inför europeiska fans. Det kändes lite ovanligt när vi spelade i Storbritannien; publiken där lyssnar och när de känner igen introt på en låt som de kan så applåderar de lite, sen är de ganska tysta sen tar låten slut och de applåderar lite mer och sen står de bara och väntar.

Josh: I Europa så tenderar folk att verkligen lyssna och eftersom vi är ett ganska långsamt band så det blir inte så mycket röj på våra spelningar. Istället står de där och verkligen lyssnar, i Amerika så har ingen den koncentrationsförmågan.

Johnny: Det känns som att stå inför rätta.