3. Långresor. CUBA - 1997

Bara det att vi valde Aerroflot som bolag var ett äventyr i sig. Servicen är kanske usel men piloterna vet i vart hur att flyga. Efter en tid som verkade vara en hel evighet, med omvägar från Köpenhamn, Stockholm, Moskva och Shannon, kunde vi äntligen stiga av vår Iljusin och för första gången trampa på Kubansk mark.

Under färden in till Havanna, som vi blev erbjudna av två guider från Havanna Tours, försökte vi hela tiden få dem att förstå att vi faktiskt var helt kapabla att klara oss på egen hand. Det tyckes vara något som inte ens fanns i deras föreställningsvärld. På egen hand...men, hur?

Vi tagit med oss lite smått och gott till en flicka vars far är exil-kuban. Lite godis, kritor, underkläder etc. Efter vårt 24-timmars äventyr med Aeroflot känndes uppgiften att lokalisera henne i centrala Havanna som hopplös. Vi fick dock snabbt hjälp av några raska Cubanos på gatan såg till att vi kom till rätt adress.


Isla de la Juventud
Cubana Air (ett tvåmotorigt Antonov byggt i Ryssland) tog oss från flygplatsen till den före detta fängelseön, söder om själva Huvudön Kuba. Den lokala flygplatsen bestod i stort sett inte mer än av landningsbana och ett skjul. Ett kraftigt åskoväder satte kanske sina spår på omdömet eftersom vi lyckades hitta ett bungalowhotel där loppe-bett ingick i priset.

Isla de la Juventud är annars en underbart lugn, grön och frodig plats. I princip inga turister har lyckats hitta hit ännu. Att i hemlighet bo inhyst hos någon familj är inte bara ett billigt sätt att bo, utan även ett trevligt sätt att lära känna invånarna. Vi hann med ett antal dagar, men fortsatte sedan ner till syd-västra spetsen av ön till vår inbokade dykvecka. Hotel Colony ligger långt borta och mitt i ingenstans, men kan erbjuda en bra bas till fantastiska dykäventyr
.


 
Guardalavaca
är egentligen en ren turistort som än så länge mest inriktar sig på ryska, canadensiska och tyska gäster. Men stället är definitivt att föredra framför den överetablerade Vardero på Kubas nordkust. Lugnt och trivsamt. Dessutom fick Margareta en av sina barndomsdrömmar uppfyllda, att hur länge som helst få baada och simma tillsammans med delfiner.

Dessvärre satt vi för närvarande fast i Baracoa, känt ställe för sin fantastiska cacao. Smakar helt annorlunda än Oboy! Det berättades om att det ibland kom ett postplan, men ingen visste riktigt på förhand när. Vi var helt enkelt tvugna att hyra en bil. Det skulle visa sig att det tog ungefär 8 timmar att köra de 20 milen upp till Guardalavacha, men det var en fantastisk resa genom minst sagt omväxlande landskap. Ena stunden fann vi oss mitt på leriga vägar i djungeln, i den andra, vilse i ett gigantiskt dagbrott (zink, tror jag) med rykande fabriker.

Utan några som helst vägskyltar måste man bara plocka upp liftare och dessutom våga lita på dem.


Tillbaka Bilder
Tillbaka Bilder!


 

Senaste uppdatering: January 30, 2000 © Copyright 1999-2000 / A.Lööf