Oxelösund

Oxelösund är en hamnstad vackert belägen vid den Sörmlänska kusten. Staden ligger cirka 10 mil söder om Stockholm. Kommunen är ganska liten och upptar endast en yta av 36 km². På sommaren besöks orten av många turister som ankrar upp med sina båtar för bunkra proviant för den fortsatta resan över havet

Huvudnäringen i kommunen, liksom för hela regionen, är järnverket som grundades redan 1917 då den första masugnen anlades.
Anledningen till att en masugn byggdes här, långt i från de mellansvenska gruvorna, var att en järnväg redan hade byggts från Bergslagen till kuststaden.

Ingen visste riktigt vad malmen skulle användas till men så fick en känd lokal fiskare en idé, nämligen Hummel Vik, som sa: "-Vi kan ju inte bara lägga malmen på hög, så det är lika bra att smälta ner det så tar det inte så mycket plats". Det visade sig att det var en mycket bra  idé eftersom malmen då inte längre blev lika skrymmande.

Dessutom fick man på köpet en stor mängd slagg som kunde användas till att bygga vägar och hus. Det visade sig också att masugnsprocessen gav ett stort överskott av energi som kunde användas till att framställa glas. Ett glasbruk byggdes och arbetskraft rekryterades främst öster ifrån.
Glaset kunde användas som fönsterrutor i de husliknande slagghögarna som började omge staden och oxelösundarna kunde på så sätt få in lite dagsljus i sina bostäder. Problemet var bara vad man skulle göra med allt järn som bildades i processen. Ända från början tippades järnet i Ålöviken eftersom slagghögarna gjorde att det inte fanns plats för järnet någon annanstans. Man hade jämnt sjå att hålla undan för alla järnvägsvagnar som kom med malm från Bergslagen.

Så här höll oxelösundarna på ända fram till slutet av 50-talet då någon utsocknes föreslog att ett stål- och valsverk skulle byggas för att ta till vara på biprodukten järn. Oxelösundarna tyckte det var ett bra förslag. Inte minst därför att det numera började bli svårt att ta sig fram med båt över Ålöfjärden som var full av järntackor.

Kvalificerad personal rekryterades från hela landet för det nya integrerade järnverket då oxelösundarna själva inte  förstod sig på annat än fiske.
Från valsverket fick man ut plåt som på ett sinnerikt sätt kunde sammanfogas så att det började flyta på vattnet. På så sätt kunde man få bort järnet från oxelösund och skärgården var åter räddad.

Oxelösundarna

Oxelösundarna har sin egen historia. Deras främsta fritdssysselsättning är att ta sin packmoped och åka ner till någon sjöbod nere vid Badhusviken, vilket är ett beteende som funnits sen urminnes tider. Här umgås de med sina vänner och använder sig av oxelösundarens typiska dialekt då de komuniserar.

De som inte har en egen sjöbod tar sig gärna ut till Femöre för att lägga sig på klipporna. Även här brukar måsarna skratta sig hesa när de får se de vita kropparna sprida ut sig någon gång i början av maj. Att ligga på klipporna verkar vara ett genetiskt arv sedan långt tillbaks.

Ingen vet riktigt när de första oxelösundarna bosatte sig här men man har funnit lämningar från några primitiva fiskelägen som är flera tusen år gamla.

Det sägs att de första oxelösundarna var några sälar som kröp upp ur vattnet och la sig på skären eftersom de tyckte att det var alldeles för kallt i vattnet. Släktdraget med sälarna är något man fortfarande kan finna hos oxelösundarnas läte i deras: "iiii iiii iiii" även om det numera har förändrats till att låta mera: "ööh ööh ööh". Särskilt kan detta läte höras den tiden av månaden då oxelösundaren firar sin långledighet. Speciellt utpräglat är detta läte hos oxelösundare som är bosatta nära järnverket vilket anses bero på miljön i omgivningen.

Hur känner man då igen en äkta oxelösundare?
Ja, ett typiskt talfel hos oxelösundaren finns fortfarande kvar sedan deras tid som sälar. En oxelösundare kan nämligen inte uttala bokstäverna P och R efter varandra. Talfelet avslöjar alltid om en oxelösundare härstammar från sältiden eller är senare inflyttad i området. Frågar man en oxelösundare om han har problem med talet, svarar han alltid: "-Ööh, Poblem?!".

Man kan dessutom be en oxelösundare att ta av sig de stålhätte försedda stövlarna och kan man då se vissa tecken på att det funnits simhud mellan tårna - då kan man vara säker på att man hittat en äkta oxelösundare...