|
Grymt Ruski
En exakt 60cm luns, konstruerad den 4:e februari nådens år 2001.
Du behöver antingen pulver i kastet eller hårt väder
för att orka denna luns. Efter ett antal års drängande, bonneri och
skogsarbete har jag vuxit ur min gamla konstruktion Ruski, konstruerad
-84 och kraftigt modifierad -96. Ruski är en syntes av min urgamla konstruktion
Mashed Potato, kombinerat med en Goldrush. Grymt Ruski är en syntes
av Beastens Proteusartikel, Fidos konstruktionsartikel, Meurlings handlunstankar
i Aviatikern, Tärnis trimningsideer, mitt filosoferande och erfarenheterna
av Ruski.
Konstruktionsfilosofi
Jag har av någon anledning alltid gillat stora kordor på lunsarna. Jag
har fått för mig att luften strömmar bättre runt en större korda, med
samma relativa tjocklek, som en vanlig luns. Stor korda har verkat ge
en större stabilitet i uppkastet, i kombination med rak bakkant med
bakåtsvept framkant. Hi-pointen för långt fram har inte fungerat för
mig, jag fick aldrig till vettiga urtagningar på de Exodus lunsar jag
byggt. De går inte att ladda fullt för mig. Hi-pointen hamnar därför
strax bakom 30%, vilket också verkar bidra till stabila högfartsegenskaper.
Jag håller med herr Meurling om att framkanterna skall vara vassa, har
däremot inte prövat med uppsvept framkant. Modellen är så stor som möjligt,
för att jag kastar sönder armen om modellen är för liten. Förr trodde
jag att det var tyngden som var avgörande, nu vet jag bättre, det är
luftmotståndet. Det går ändå bra att få upp en ganska lätt luns högt
ändå. Martin Tärnroths kommentar , när jag var ute och trimflög i Sorunda
i julas, var att min gamla "Lättruski" (50g och 58cm) hade betydligt
lättare att hitta flyt, än Martins modeller. Hm, tänkte jag, låg bärytebelastning.
Lång momentarm och liten stabbe var något jag började använda efter
GD-95, att jag sedemera kastade bort mig på GD-96 är en helt annan historia…
Jag såg att man fick mycket pålitligare uppkast och urtagningar. Fenan
får inte vara större än nödvändigt, för stor fena gör att modellen har
alltför lätt att trycka eller störtspirala. 2mm washout i spetsarna
snodde jag från Proteuslunsen. Skälet är inte bara ett minskat spetsmotstånd,
utan en stabilare flykt nära stålgränsen, så att inte den ena vingspetsen
skall vika sig före den andra. Droppad nos snoddes från Proteus och
mina inomhuserfarenheter, för bättre urtagning.
|
Carl-Anders med Ruski anno -96
Bygget
Är det egentligen inget speciellt med, jämfört med andra lunsar. Washouten
i spetsarna hyvlar jag till, innan jag hyvlar ovansidan. Framkanten
är kraftig 4 x 4 furu och slipas skarp, inget uppsvep. Bakkanten på
höger innervinge kläs med papper, för det blir en ganska kraftig wash
in vid trimningen. Klä även fenans och stabbens bakkant, för att bättre
kunna trimma dem. Kroppen består av furu och balsalister. 6 X 20 balsa,
tog medium på de första två lunsarna, skall prova med lätt på nästa.
Först sågar jag till den droppade nosen ur en 6 x 20 furulist, vilken
jag limmar direkt på den obearbetade balsalisten. Sedan limmar jag dit
en 6 x 2 furulist på undersidan, innan jag hyvlat ned balsan, för att
undvika skevheter. När limmet härdat / torkat skär man till översidan
av kroppen, stabben hamnar under den. Var noga med att furulisterna
möts i bakkroppens spets. Hyvlar sen ned bakkroppens sidor. tills den
är runt 2mm i spets. Stabben tiltas ganska kraftigt för höger - vänstertrim,
ungefär i nivå med vänster innervinges lutning.
Nästa
sida >
|