Bild:1 Fotografi av Rodtjenko.

En bild av en konstnär, ett verk är en
text......och den i sin tur illustreras av en bild.

Bild 2: Fana.

Rodtjeko eftersträvade en konst som skulle vara
opersonlig, objektiv och som inte lät sig beskrivas. Den skulle även
sakna andlig och metafysisk utsmyckning. Att inte låta sig beskrivas kan
tyckas en smula naivt, eller så grundar det sig i en övertro på det
konstnärliga uttryckets undanglidande egenskaper -dess osynlighet, om
man så vill.
Emellertid utvecklade Rodtjenko sitt språk runt grafiska med vilka han
föresökte "konstruera" sina verk. Analogin att bygga lego är inte
långsökt.

Bild 3 4 5

Rollen som konstnär, omdefinierades av
Rodtjenko och hans omgivning -kostruktivisterna. Några av de inblandade
var Tatlin, Vertov, Eisenstein och Majakovskij. Det skedde under åren
1917-1930, på ett ungef'är. Konstruktivisterna såg på konstnären som en
arbetare likt alla andra i samhällskroppen. Konsthistoriskt ställer sig
de i opposition mot den alienerade, marginaliserade och svårbegriplige
konstnären, samt övertron på hans geni -vilket var ett uttryck för det
borgerliga klassamhället.
Konstruktivisterna grundade sitt konstnärliga program på Marx och Lenins
samhällsanalys. En ny människa med ett modernt medvetande var tanken och
målet. Konstnärsrollen nivilerades, jämställdes med andra yrkesgrupper i
samhället; de producerade alla materiella saker. Tanken på något
dualistiskt andligt var sålededs förintad. Det var den här världen, den
som vi lever och verkar i, som gäller.
Det starkt förenklade geomerislka språket var opersonligt, och lämpade
sig väl för den nya konstnärsrollen. Rodtjenko och Majakovskij slog sig
ihop och startade vad vi idag skulle beskriva som en byrå specialiserad
på reklam, propaganda och marknadsföring, samt konstnärliga uttryck. De
kallade sig själva experter.

Bild 6, Flygplan.

Under 20-talet hade faktiskt Sovjet en begränsad
marknadsekonomi, NEP. Rodtjenko och Majakovskij samarbetade då med
statliga företag genom att designa produkternas emballage, posters och
afficher. Alla produkterna fylldes med ideologiska och komunistikska
slogans; de känneteckans till skillnad från den senare Sovjettidens, av
en uppfriskande lekfullhet och humoristiska infallsvinklar. De blev med
tiden mycket skickliga. Än idag står sig deras arbete väl. Det kan
kanske bero på enkla men abstrakta uttryck, vilket lätt låter sig
användas inom it-industrin och desk-top-publishing.
De kallade själva sin ideologiska socialistiska propagandaverksamhet,
"advertising of ideas" och "the propagandizing of things," vilket var
att slå knut på kapitalismen i den relativt fria marknadssituationen som
rådde under NEP. De uttnyttjade det politiska läget för sina egna
syften. Enkelt utryckt: det var en pragmatisk inställning till
socialistisk teori.
Det är just den biten av utställningen jag finner mest intressant; hur
de lyckades klä produkter med sitt socialistiska/ marxistiska budskap.
En del av hemligheten ligger som i mycken god konst, lekfullheten och
påhittigheten. De bröt ny mark och gjorde det så pass bra att det ännu
är värt en utställning, likväl ett besök.

Av Per Alvsten