genre: lyrik.

stil: i rader om två strofer, de flesta av dikterna är skrivna i fullständiga meningar, men emellanåt infogas grammatiska brytningar och dikten ändrar tempo då enstaka ord ställs som motvikt mot de tvåradiga stroferna. det är en blandning mellan konkret och abstrakt språk som formerar sig i en för oss ej främmande livsvärld innehåll: dikterna oscillerar mellan att tala om fanastiangränsande abstraktioner, där objektens denotationer växer ut och tar formen av symboler, med vilka diktjaget sedan utvidgar sin egen livsvärld, och den andra delen som består av den vanliga världen och en naturupplevelsesfär som hämtar sitt material runt knuten på den röda sommarstugan.

tolkning: det handlar om en diktvärld där jaget hanterar sin relation till, rädsla och fascination inför döden samt ett bearbetande av känslotillstånd som har sitt ursprung i en eller flera olika relationer diktjaget tycks ha haft. de vävs in i varandra och skapar på så sätt sin egen poetiska väv. strandbergs poesi söker en jälvständig livsvärld och sin egen språkliga autunomi men inte utan en stor vilja att komunicera sitt projekt, hon eftersträvar inte någon form av poetisk autism.

favorit citat: "SKÖRNING"

Hemkomsten från en yttre resa står jag i tystnadens mitt då hör jag domherrens skörning eller är det isen som faller ur grindstolpens märla?

omdöme: bra poesi, men det är som en ny skiva från tom petty, där han på ett hantverksskickligt sätt förvaltar din tradition; i och med det förloras ett av de väsentliga incitamenten för att läsa lyrik. det finns inget ifrågasättande eller någon experimentlusta. man rör sig tryggt i en modernistisk tradition, helt enkelt. dessutom skulle jag tycka det var intressant med se hur dikter skulle kunna se ut om man lämnade det snäva jag-perspektivet, vilket också har en väldigt stark ställning idag inom den gängse poesin, se favorit citatet ovan!

Per Alvsten