Handling: En man i 40-års åldern har beviljats ett stipendium för att skriva en avhandling om renässanskonstnären Tizians förhållande till makten, förkroppsligad i Karl V. Det är emblematiskt. Huvudpersonen kämpar ständigt med att styra upp sitt liv så att han kan komma igång med sitt skrivande. Han upplever sig ideligen utsatt för omgivningens påverkan; den stör honom och avleder hans uppmärksamhet. För att frigöra sig från vardagens hinder, skrivkampen och allt som så förfärande lätt hindrar honom bestämmer han sig för att, symboliskt, sluta titta på TV. Dess passiviserande verkan består i att göra inget medan du gör något. Efter denna strategiska manöver bör det vara fritt fram för den otyglade men skapande kraften i skrivandet. Avhandlingen, tänker han sig, ska snart vara slutförd. Nu blir det inte riktigt så, ty slumpen eller små ödets rännilar styr in berättarjaget på lustiga och absurda eskapader. Han strövar genom vardagslivet, med känslan av att ständigt vara upptagen; utan att han så mycket som skrivit en enda rad. Han irriterar sig följaktligen på slumpmässiga möten med bekanta. Paradoxalt nog ju mindre han får gjort av sitt egentliga projekt desto mer har vi att läsa.

Omdöme: Toussaint berättar som i de tidigare kortromanerna med ett enkelt, träffsäkert och stilrent språk. Huvudpersonens liv är absurt och på balanserar konstant gränsen till det dråpliga. Hela boken är genomsyrad av skarpa iakttagelser och avslöjande beskrivningar av vardagslivet. Han låter berättarjaget ingående måla upp delar av verkligheten; han besitter en stark iaktagelseförmåga, nästan i klass med en annan franskspråkig klassikers, Mersault i Camus' "Främlingen." Verkligheten får en komisk lyster i och med huvudpersonens resonemang, samt handlande; denna vår verklighet tål tydligen inte alltför detaljerade beskrivningar utan att löpa risken att bli skrattretande. Toussaint skriver in sig i en stor fransk berättartradition av ensamma vardagshjältar, och gör det både med precision och en besmittande humor. Toussaints variant kan karaktäriseras som en popkonstens absurdism. Det är en bra och läsvärd bok värd att spendera några inaktiva timmar med, i stället för att masa sig iväg till en intetsägande arbetsplats. Ta chansen, den är lättläst och tar inte för mycket tid att komma igenom -ett projekt möjligt att avsluta. Slutligen vill jag avsluta med ett citat som är typiskt för hela boken:"...där hittade jag en gammal TV-tidning./.../ Det tycktes mig som om detta var ett dubbelt så intelligent sätt att titta på TV, man inte bara fördjupade sina kunskaper om det program som man hade valt, man lät dessutom bli att titta på det."

Per Alvsten