Terrarievärldens små juveler
Pilgiftgrodor vackra och intressanta - men inget att plocka med

Det finns ca 120 olika arter pilgiftsgrodor i Syd- och Centralamerika. De är dagaktiva grodor som lever i den tropiska regnskogen. Många pilgiftsgrodor har giftig hud som försvar mot fiender. Pilgiftsgrodor har ofta vackra färger för att signalera sin giftighet så att eventuella fiender håller sig undan.

Dendrobates Auratus

Dendrobates Azureus

Dendrobates Leucomelas

Tre mycket bra nybörjar arter

Även om alla pilgiftsgrodor bör betraktas som giftiga djur, är de inte farliga att ha i terrarium då de aldrig anfaller eller bits utan har giftet som försvar. Dessutom måste giftet komma in i blodet för att vara verksamt. Om man någon enstaka gång behöver ta i grodorna så bör man inte ha sår på händerna och man bör alltid tvätta sig efteråt. Man brukar säga att odlade grodor förlorar det mesta av sin giftighet genom att de får annan föda än vilda pilgiftgrodor. Tre arter räknas som extremt giftiga och bör hanteras extra försiktigt. Phyllobates terriblis sägs ofta vara världens giftigaste djur. Chocoindianerna i Colombia använder pilar, som de strukit längs grodans rygg, till jakt av vilda djur.
Pilgiftgrodor är aktiva och intressanta terrariedjur. De är parbildande och man bör ha en hane och en hona tillsammans, men man kan även ha dem i en mindre grupp. Hanen sjunger för att locka till sig honan vid parning. Äggen läggs i ett mindre antal på ett blad eller annan lämplig plats. Många arter är yngelvårdande vilket innebär att hanen flyttar de nykläckta ynglen till en liten vattensamling, t ex ett bladveck. Hos vissa arter måste honan förse ynglen med obefruktade ägg som foder, vilket är det enda de kan äta. Sådana arter är ej lämpliga som terrariedjur då de inte kan odlas i fångenskap. Men många mycket vackra grodor förökar sig och trivs bra i terrarium. En pilgiftsgroda kan bli över tio år gammal.

Terrarium

Man kan byga upp mycket vackra regnskogsterrarier som då blir en verkligt prydnad i hemmet. Men grodorna trivs lika bra i ett enklare inrett och byggt terrarium. Det viktigaste är att man försöker efterlikna pilgiftsgrodornas naturliga miljöbetingelser, såsom temperatur och fuktighet.
Temperaturen bör ligga mellan 24 och 28 grader dagtid och några grader lägre på natten, dock aldrig under 20 grader eller över 30 grader. Oftast räcker belysningen för att ge den rätta temperaturen.
Ett terrarium bör ha hög luftfuktighet vilket man får genom att duscha inredningen dagligen. Dessutom ska det finnas vatten tillgängligt för grodorna vilket man kan lösa genom en enktl låg vattenskål. Det går inte bli alltför fuktigt på botten och det ska även finnas torra ställer för grodorna att sitta på, t ex grenar och växter.

Luftspalter

En viss ventilation är nödvändig, gärna i form av luftspalter med flugtätt nät. Om dessa placeras över och under frontrutan slopper man kondens på denna. Man bör ha ett flugtätt terrarium så att inte foderdjuren rymmer.
Grodorna i sig har så vitt man vet inte så stora krav på ljuset. De kan rent av stressas av för starkt ljus, främst om de är unga eller nya i terrariet. Däremot behöver växterna i terrariet ljust, vilket de flesta löser med lysrör eller små halogenlampor. En dygnsvariation med ca 12 tgimmar dag och 12 timmar natt är att föredra.
Hur stort ett terrarium ska vara för att grodorna ska trivas kan variera mycket, bl a beror det på inredningen. Men en bottenyta på 30 x 50 cm kan anses vara en minimistorlek för två stora grodor.
Unga grodor bör inte ha för stort terrarium eftersom de då kan få svårt att hitta mat. Det kan till och med vara bättre att ha dem i en pet-box tills de blivit lite större. Man kan även lösa matproblemet genom matplatser där man lägger bananbitar som foderdjuren dras till.

Grodmat/foderdjur

Pilgiftsgrodor äter små levande insekter. De flesta använder bananflugor som inte kan flyga. Av dessa finns både en stor och en liten sort. Man odlar bananflugor i glasburkar eller engångsmuggar. En del använder istället nykläckta syrsor. Som extra tillskott kan man även odla små hoppstjärtar vilka är vita och bara 1 - 2 mm stora. Under sommarhalvåret är det bra att ge grodorna vildfångade insekter som man lätt kan få ihop med t ex en slaghåv.
Grodorna behöver mycket mat, främst under uppväxttiden och man bör mata åtminstone varannan dag. Om man ska resa bort går det utmärkt att lägga in foderkulturer, så att grodorna kan äta allt eftersom flugorna käcks eller äta larver. Uppväxande grodor bör ha ständig tillgång till foderdjur.

Ett recept

Det är viktigt att skaka flugorna (eller syrsorna) i ett kalk- och vitaminpreparat för att undvika näringsbrist hos grodorna eftersom de insekter vi ger dem blir ett mycket enformigt foder. Ett bra preparat som finns på marknaden är Reptivite.
Det finns massor av recept för att odla bananflugor. Detta är ett enkelt och bra exempel:

4 bananer
1 lättöl
potatismjöl
sirap (eller socker)
havregryn
torrjäst

Mosa bananerna i en gryta och häll i hälften av ölen. Lägg i en liten klick sirap och en liten näve havregryn. Koka upp. Rör ut lite (2 msk) potatismjöl i kall öl och häll i tillsammans med resten av ölen. Konsistensen ska bli krämig. Blir detta fel så justera med mer potatismjöl eller vatten. Häll över i burkar ca 2 cm över botten. Strö över lite torrjäst. Vik en liten bit kartong och stick ner i burken. Täck över med en gummisnodd. Då allt har svalnat släpper man i ca 20 - 30 flugor.

Flugor bra foder

Man kan precis efter kokningen även ha i lite konserveringsmedel (Atamon) och en matsked vinäger, för att förhindra dålig lukt. När substratet har svalnat bör konsestensen vara så tjock att man kan vända på burken, för att skaka ut flugorna, utan att det trillar ut. Men substratet bör heller inte vara alltför tjockt för då blir förökningen av flugor inte lika bra.
Om man lyckats väl med foderkulturerna är det lätt att skaka ner flugorna i en burk med hjälp av en tratt. Sedan tillsätts ett kalkpreparat innan man ger flugorna till grodorna i terrariet.
Man bör odla foderdjur före inköp av grodor. Små bananflugor tar ca 2 veckor från nysatt kultur till kläckning och stora bananflugor 3 - 5 veckor.

Arter
Dendrobates auratus är 3 - 5 cm och kommer från Panama, Costra Rica och Nicaragua. Den är en vacker groda som finns i många varianter. Den vanligaste är metallicgrön med stora svarta eller mörkbruna fält. Två ovanligare sorter är den blå och den turkosa. En mycket bra nybörjargroda.
Dendrobates azureus är 4 - 5 cm och en mycket vacker blå groda som många brukar bli speciellt fascinerade av. Den kommer från bergen i södra Surinam. Den är utrotningshotad på grund av försvinnande regnskog och sitt lilla utbredningsormåde. D azureus är dock lätt att hålla i terrarium och odlas med relativt stor framgång med är ändå ganska dyr. Men att köpa eller inneha odlade exemplar inverkar inte negativt på artens naturliga förekomst.
Dendrobates leucomelas kommer från Venezuela och Guyana och är ca 4 cm. Den är en gul groda med svarta band eller fläckar över hela kroppen. Hanen sjunger med en vacker utdragen drill. Den går bra att hålla både parvis och i en mindre grupp. En mycket bra nybörjargroda som har odlats med stor framgång i Sverige.
Dendrobates tinctorius kommer från Franska Guyana och Surinam och är 4 - 6 cm. Även denna art är mycket variabel i färg och storlek. Den vanligaste har blå ben och mage och svart rygg med gula ränder i olika mönster. Den är en bra nybörjargroda.
Dendrobates ventrimaculatus-gruppen innefattar många små grodor som är ca 2 cm. Många arter är så lika varandra att de inte går att skilja åt. Dessa grodor är mindre lämåliga som nybörjargrodor på grund av att de är mer känsliga än mer storvuxna arter. Arterna kommer främst från Amazonasregionen.
Epipedobates tricolor är från Ecuador och är ca 2,5 cm. Den är rödbrun med tre gröna till cremefärgade streck på ryggen. Hanen sjunger med en kort hög drill. Den är en bra nybörjargroda.
Phyllobates terribilis och P. bicolor tillhör de verkligt giftiga arterna. De kommer från Colombia och är gula, gröngula eller oranga till färgen och är ca 4 cm stora. De tillhör de mindre vanliga terrariegrodorna men P. bicolor finns i Sverige.
Phyllobates lugubris och P. vittatus är från Costra Rica och Panama och är ca 3 cm. De har blågröna ben och svart rygg med två längsgående gula till orange streck. De är bra nybörjargrodor.
Dendrobates histrionicus kommer från Colombia och Equador och är ca 4 cm. Det är en groda som varierar mycket i färg, allt från brunt till de mest färgsprakande kombinationer man kan tänka sig. Den importerades för 5 - 10 år sedan av zoogrossister, men arten är foderäggsspecialist och kan inte odlas. Köp den inte!!!
Dendrobates pumilio kommer från Panama, Costra Rica och Nicaragua och är ca 2,5 cm. Den finns i många olika färgvarianter, t ex grön, blå, orange och röd. De är foderäggspecialister och har odlats mycket sparsamt. Den överlever lätt i terrarium men är så gott som alltid vildfångad, så köp den inte!

Mail me! Framåt bakåt


Tillbaka till Terrariedjursidan