Himmerfjärden
Radiografisk analys av sedimentproppar
Södertäljerfarleden - från Hallsfjärden i norr till Himmerfjärden i söder - utgör ett lämpligt område för studier av sedimentstrukturer förorsakade av såväl cykliska som av episodiska sedimentationsförlopp. Himmerfjärden har sedan 1974 mottagit avloppsvatten från Himmerfjärdsverket, som är beläget vid Himmerfjärdens norra strand och som drivs av Sydvästra Stockholmsregionens VA-verksaktiebolag (SYVAB.)
Provtagningslokaler i Himmerfjärden.
Den jämförande radiografiska analysen av sedimentproppar från Himmerfjärden bygger på röntgenbilder av 10 sedimentproppar; propparna 634 - 636 provtagna den 6 augusti 1980, propparna 1111 - 1114 provtagna den 26 juni 1985 och propparna 1205- 1207 provtagna den 15 november 1986. Alla dessa proppar var årsvarviga i den översta delen, vilket exemplifieras av röntgenbilderna nedan. Provtagningslokalerna (se kartan ovan) var belägna på vattendjup mellan 25 och 49 m.
Radiografisk jämförelse mellan de övre partierna av sedimentpropparna 636, 1205 och 1206 från ett djup av 26, 26 respektive 30 m i Himmerfjärdens norra del. (Pilarna anger sedimentytans nivå i provtagningsrören vid röntgenfotograferingen.)
Sedimentpropp 636 togs upp 1980-08-06, sedimentpropparna 1205 and 1206 sex år senare (1986-11-15). Syrebristen medförde här en övergång från bioturberade till årsvarviga sedimentstrukturer; år 1978 vid provtagningslokalerna 636 och 1205 och ett år tidigare (1977) vid den något djupare belägna provtagningslokalen 1206.
Den torra volymviktens variation med tilltagande sedimentdjup i den övre delen av sedimentpropp 1206 (beräknad på basis av röntgenfilmens svärtning längs röntgenbildens centrallinje).
Beäknad sedimenttillväxt 1977 - 1986 vid provtagningslokal 1206. Årsmedelvärdet för denna 10-årsperiod = 286 mg/cm2 (= 17 mm).
Sedimentpropp 1206 var gasrik, vilket framgår av de mörka fläckarna på röntgenbilden ovan. Denna propp expanderade ca 2 cm i längd i provtagningsröret efter provtagningen på grund av bildning och expansion av gasbubblor som ett resultat av det reducerade hydrostatiska trycket och temperaturstegringen. I denna propp uppgick medelvärdet för den våta och den torra volymvikten och för glödgningsförlusten till 1,09 respektive 0,14 (saltfri) och 9.6 % för sedimentnivån 0 - 10 cm. Bottenvattnets salthalt, täthet och pH-värde (ovan sedimentproppen i provtagningsröret) uppgick till 6 ‰ respektive 1,005 och 7,3.
Röntgenbild av den övre delen av sedimentpropp 1114 från ett djup av 30 m i den norra delen av Himmerfjärden. Som indirekt framgår av kurvan, som visar den torra volymviktens variation med tilltagande sedimentdjup, är täthetsskillnaden mellan bottenvattnet i provtagningsröret och och det översta sedimentskiktet mycket ringa.
Det översta sedimentskiktet var extremt löst i de 4 upptill årsvarviga sedimentproppar, som togs upp den 26 juni 1985. Det flytande sedimentskiktets tjocklek uppgick till ca 9 cm i propp 1111 från 49 m djup, till ca 7,5 cm i propp 1112 från 47 m djup, till ca 4 cm i propp 1113 från 31 m djup och till ca 5 cm i propp 1114 från 30 m djup. I dessa flytande sedimentskikt uppgick vattenhaltens medelvärde till ca 99 viktsprocent (inklusive lösta salter), glödgningsförlusten till ca 20 viktsprocent och slamhalten (efter reduktion för utfällda salter) till ca 8 g/l. Detta innebar att torrsubstansmängdens medelvärde i dessa lösa, flytande partier av blivande, ännu icke kompakterade årsvarv endast uppgick till ca 3 promille av den totala sedimentvolymen.
Variation i volymsprocent vatten (inklusive gas) med tilltagande sedimentdjup i sedimentpropp 1114.
Som framgår av figuren ovan var mängden fast material synnerligen ringa även i delar av de fullt utvecklade årsvarven i den övre delen av sedimentpropp 1114. I allmänhet var de hårdaste delarna av de syrefria djupbottnarnas årsvarv i Himmerfjärden bildade i samband med höststormarnas erosion längs stränder och grundområden med åtföljande sedimentomlagring.
Tillbaka till min första sida.