Sedimentationen i Ekoln
Ca 10 km söder om Uppsala centrum mynnar Fyrisån i Ekoln, som är det största sjöbäckenet i Mälarens nordöstra del.
Djupkarta över Ekoln, modifierad efter Axelsson och Håkanson 1972 (UNGI Rapport Nr 14). Djupkurvor med 2 m ekvidistans enligt Skarpe och Stranne 1971 (UNGI, stencilerad uppsats).
Ekolns yta (inom de på djupkartan markerade gränserna) uppgår till 18,6 km2 , vattenvolymen till 0.356 km3, medeldjupet till 19 m och mediandjupet till 22 m. Sjövattnets nominella uppehållstid uppgår till mellan 5 och 6 månader.
Den jämförande radiografiska sedimentanalysen i Ekoln baseras på röntgenbilder av mer än 100 sedimentproppar, tagna under perioden 1970 - 1990.
Delvis överlappande röntgenbilder av sedimentpropp 735 från ett djup av 32 m i den yttre delen av Granebergsviken i Ekoln. Provtagningsdatum: 1982-01-26. Provtagningslokalens läge framgår av djupkartan ovan. Kronologin är baserad på jämförelser med röntgenbilder på proppar, tidigare tagna i ungefär samma område. Den äldsta av dessa röntgade sedimentproppar togs 1970.
Bottenplacerade sedimentfällor har också utnyttjats för mätning av sedimenttillväxten vid valda stationer i Ekoln. Enligt dessa mätningar var sedimenttillväxten större under hösten än under våren trots att sedimenttillförseln från de tillrinnande vattendragen var ganska obetydlig under hösten i förhållande till våren, då huvudparten av den årliga fluviala sedimenttillförseln ägde rum. Ett exempel härpå ges av figuren nedan. Orsaken till detta förhållande torde vara den av höststormarna förorsakade erosionen, återuppslammningen och vidaretransporten av sediment från grundare och brantare till djupare och flackare bottenpartier.
Sedimenttillförsel ( pentadmedia) genom Fyrisåns mynning samt medelvärden för sedimenttillväxten under fem mätperioder i bottenplacerade sedimentfällor, förankrade på ca 20 m djup och 550 m från Fyrisåns mynning i Granebergsviken i Ekoln (mätstation 0202). Modifierad efter Axelsson, V., 1980: Transport och avlagring av sediment vid flodmynningar (UNGI Rapport Nr 52).
De i figuren angivna värdena på sedimenttillförseln är i huvudsak baserade på vattenförings-och slamhaltsdata publicerade av Kvarnäs (Kvarnäs, H., 1978: Dynamiska studier i Vänern och Ekoln. SNV, PM 1030). Som framgår av figuren var sedimentationen betydande i Granebergsvikens djupare parti under hösten 1971 trots att den fluviala sedimenttillförseln då var obetydlig. Detta förhållande torde främst bero på förekommande erosion, återuppslammning och vidaretransport av sediment från grundare partier vid flodmynningen och längs Granebergsviken till vikens djupare partier.
Sedimentomlagringen genom erosion och den sekundära vidaretransporten av sediment från flodmynningsområden är ofta underskattad men troligen av stor betydelse för sedimenttillväxten inom de djupare bäckenpartierna.
Tillbaka till min första sida