Sedimentförorening
Slamhaltsökningar leder till förhöjd grumlighet och till försämrat ljusklimat i vattnet, vilket kan medföra minskad produktion av växtplankton. Har det uppslammade materialet en hög halt av organiskt kol, minskar syrgashalten i vattnet p.g.a.ökad biokemisk syreförbrukning. Ökad grumling vållar också olägenheter vid fiskets utövande.
Den grumliga vattenplymen i Vänersborgsviken (en vik i den sydvästra delen av Vänern) orsakades av muddertippningen från pråmen i den övre, centrala delen av fotot.
Sedimenttransporten innefattar ofta också transport av adsorberade närsalter, tungmetaller och andra toxiner. Sedimentpartiklarna kan exempelvis medföra tungmetaller som en del av strukturen, som utbytbara katjoner och som adsorberat och utfällt material.
Nomogram för bedömning av det suspenderade materialets inverkan på vattnets tungmetallhalt.
För bedömning av slamhaltens inverkan på vattnets tungmetallhalt har jag konstruerat monogrammet ovan. Detta monogram har bl.a.använts för bedömning av muddringars och muddertippningars inverkan på tungmetallhalten i Göta älv.
Kvicksilverhaltens (ppb torrsubstans) areella fördelning (före de omfattande muddringarna 1972 - 1975) vid sedimentytan och på 0,5 m sedimentdjup längs älvsträckan mellan Bohus och Lärje i Götaälvs Göteborgsgren samt vid sedimentytan i Vassbotten, en avsnörd vik av Vänern vid Vänersborg. Från Axelsson 1974 (UNGI Rapport Nr 34).
Göta älv har länge varit påtagligt förorenad av industriella utsläpp. Som framgår av figuren ovan förekom exempelvis mycket höga kvicksilverhalter i vissa partier av sedimenttäcket. Slamspridningen från muddrings- och dumpningsområdena kom därför tidvis att medföra spridning av permament och temporärt partikelbundna föroreningar till mindre förorenade bottenområden. I det svartlistade Vassbottenområdet var muddermassornas kvicksilverhalt låg i förhållande till ytsedimentens kvicksilvehalt vid sidan om den muddrade farleden. Slamspridningen under muddringsarbetet gav här upphov till en inverterad lagerföljd med ursprungligen äldre, kvicksilverfattigare material överlagrande yngre, kvicksilverrikare. Detta har sannolikt begränsat kvicksilveravgången från de förorenade sedimentskikten inom området. Se vidare filen: "Skaderisker vid muddring i vattendrag".
Sambandet mellan organisk halt (glödgningsförlust) och tungmetallhalt i sedimentprover från Stallfjärdens botten. Stallfjärden är en bred del av Dalälven strax uppströms fallen vid Älvkarleby. (ds = torrsubstans).
Ofta är sambandet ganska starkt mellan halten organiskt material och halten tungmetaller i bottenavlagringarna, vilket illustreras av figuren ovan. Den organiska halten är i regel högre i finkorniga än i grovkorniga sediment och vanligen tilltar den organiska halten med avtagande kornstorlek hos bottenavlagringarnas minerogena del. Finkorniga sediment har därför i regel högre halt av föroreningar än grovkorniga. Sedimentens föroreningsgrad bör därför relateras till sedimenttypen.
Kvicksilverhalt (ng/g torrsubstans) i Ekolns ytsediment (0 - 10 cm). Modifierad efter Axelsson och Håkanson 1972 (UNGI Rapport Nr 14).
Kartbilden över ytsedimentens kvicksilverhalt återspeglar strömningsmönstret i sjön och avlagringen av kvicksilverförorenat material, tillfört genom Fyrisån, som mynnar i Ekolns nordöstra parti. Kvicksilverhaltens medianvärde uppgick till 330 ppb (torrvikt) i ytsedimenten (0 - 10 cm). Ofta är tungmetallhalten hög och ibland högst i närheten av de mer eller mindre förorenade flodernas mynningsområden, vilket exemplifieras av kartbilden ovan.
I många svenska sjöar och i många havsvikar längs Sveriges kust är de recenta bottenavlagringarna förorenade. Ett av de viktigaste sätten, både från miljömässiga och ekonomiska utgångspunkter, för att förbättra bottenförhållandena i flera av dessa sjöar och vikar torde vara (vid sidan av rening av avloppsvatten) att skapa ett nytt aktivt sedimentskikt ovanpå de förorenade sedimentskikten. Detta är särskilt fallet för många sjöar och havsvikar i Sverige, som är täckta av is under vintern och där det finns god tillgång till ren glacifluvial sand i närområdet, som kan transporteras till och avlagras på istäcket ovan de förorenade bottenpartierna. Vid isgången kommer detta sandskikt att sedimentera, delvis att täcka och delvis att kompaktera de underlagrande, förorenade sedimentskikten. Denna procedur bör upprepas tills det nya aktiva sedimentskiktet är tillräckligt tjockt. Med aktivt sedimentskikt menas här den del av ytskiktet, som deltager i utbytesprocesserna mellan sediment, bottenvatten, bottenfauna och bottenvegetation. Med undantag för naturlig återhämtning (vilket exempelvis torde vara fallet i sjön Ala Lombolo) är denna typ av övertäckning in situ av de förorenade ytsedimenten med minerogent material såsom sand ofta det minst kostnadskrävande sättet för sanering av bottenmiljön.
Tillbaka till min första sida.