Vattenhyacinter (Eichhornia crassipes) i uppströmsdelen av Cachí reservoaren i Costa Rica.

Täta, flytande mattor av vattenhyacinter är ett allvarligt miljöproblem i många tropiska och subtropiska vattenreservoarer. Vattenhyacinterna försvårar navigationen och ökar ingenslamningen. Låg syrgashalt uppstår under mattorna av vattenhyacinter och gasrika skikt med nedbrutna vattenhyacinter bildas i bottenslammet.

I många tropiska och subtropiska områden är vattenreservoarernas livsläng begränsad på grund av omfattande tillförsel av sediment, särskilt från områden med betydande jorderosion. Detaljerade studier av sedimenttillväxten i dessa vattenreservoarer krävs därför för beräkning av den tillgängliga magasineringsvolymens förändring med tiden.

Empiriska metoder har utnyttjats för bedömning av sedimentationsmönstret i vattenreservoarerna och för beräkning av reservoarernas livslängd. Fysiska modeller kan med fördel användas för studier av lokala avlagringsmönster liksom av förekommande erosion i närheten av damm och tillopskanaler. Matematiska modeller kan används för att prognosticera sedimentationen i vattenreservoarerna och för att undersöka hur sedimenttillväxten påverkas av förändringar i vattenföring, i sedimenttillförsel och i reservoarens utnyttjande.

Direkta mätningar av sedimenttillväxten är dock det mest tillförlitliga sättet att bestämma sedimentationen i vattenreservoarer, exempelvis genom upprepade lodningar längs befästa sektioner och genom analys och datering av lagerföljden i upptagna sedimentproppar.

Vattenreservoarernas utveckling återspeglas i sedimenten. De fysikaliska, kemiska och biologiska processernas karaktär och aktivitet reglerar depositionen och omlagringen av sediment och därigenom också bottnarnas sammansättning och strukturella uppbyggnad. En dokumentation av förekommande sedimentstrukturer utgör därför en viktig grundval för bedömning av vattenreservoarernas tidigare igenslamning och återstående livslängd. Några exempel ges från de reservoarer, som namnges i ramen till vänster, där radiografisk och densitrometrisk metodik har utnyttjats för bestämning av sedimentationen.