|
Nya porfyrverket i västermyckeläng |
|||
|
På besök i västängs porfyrsliperi: Lennart Frost guidade oss runt i porfyr sliperiet, en epok från svunnen tid. Det var Lennarts Frost far som startade sliperiet år 1897. Lennart tog över sliperiet efter sin far, verksamheten upphörde år 1986 då gick Lennart i pension. Det har varit många turister på besök i sliperiet genom år kommenterade Lennart, särskilt under verksamhets åren. Det var inte enbart bergarten porfyr som bearbetades i sliperiet, även andra bergart som garbergsgranit, tinguait och agatvomerat. |
|||
|
Tillverkning: Tillverkningsproceduren var tids krävande, t ex en bägare kunde upp till 14 dagar att tillverka för två man. I sliperiet tillverkades bland annat: askar, skålar, gravstenar, urnor, smörknivsskaft, smycken, broscher, ljusstakar, pelare, porfyrklot, lampfötter, pennskrin och bägare mm. Under Lennarts Frost tid i sliperiet tillverkades mestadels smycken och broscher. |
|||
|
Nya Porfyrverkets historia. År 1897 startade Frost Anders Andersson, full av tillförsikt och lånade medel Älvdalens Nya Porfyrverket (det var en morbror vid namn Frost Anders Olsson som ställde upp med Pengar; han emigrerade 1908 till USA). Anders far ställda sig som garant och blev på det sättet formell köpare. I en intervju på 70-årsdagen berättar Anders om hur han var uppe med häst och vagn vid gamla porfyrverket för att förse sig med de maskindelar, som Melkerson i Bäcka lämnat kvar när han startat sin verksamhet tolv år tidigare. Dessa plockade Anders Frost ut och när han kom med det första lasset kugghjul förbi Brittgården i kyrkbyn stod skogsförvaltaren och kommunalpampen J. Norling ute på vägen och undrade, vem som nu skulle bli kuggad. Ja, inte bli det jag, sa Frost. Man lyckades snart få snurr på de gamla trissorna och trallorna precis som i gamla verket.I juni 1897 slipades de första knapparna?. I Sveriges Handels-kalender infördes under rubriken.Älvdalen, Industrianläggningar, för första gången Älvdalens Nya Porfyrsliperiet i årgång 1899. inregistreras sonen Frost Anders Larsson företaget. |
|||
|
Utställningar I Gävle visades 1901-i konkurrens med bolag i Stockholms- En vacker samling av broschämnen, knappar mm, av vilket var infattade i enkla förgyllda beslag ,föremålen varierade i färger från mörkbrunt till högröd och grönt samt ljusare nyanser. Nya porfyrverket fick en silvermedalj i Gävle. Ytterligare visades man sina produkter vid något mindre expositioner: i Vansbro 1903, i Rättvik 1912 och i Hudiksvall 1913. På den sistnämnda platsen ställde Anders Frost ut bl a ett mästerprov, en tunnväggig facetterad bägare i rännåsporfyr. Föremålet prisbelönades med Guldmedalj, som Anders Frost inte hade råd att lösa ut; Diplomen från Gävle och Hudiksvall finns bevarade i västängs porfyrsliperi. Anders var en mycket skicklig slipare och lär en gång ha slipat den första bergkristallen med 24 facetter i Sverige. I nya porfyrverket i västäng tillverkade man bl a skålar, smöraskar, knivskaft, ljusstakar, brevpressar, urnor, gravstenar, bägare,bordslampor, pelare, knappar, broscher och smycken. De väldiga pelarna i Älvdalens kyrka är tillverkade i nya porfyrverket i västäng. Det blev hårt arbeta som tog flera månader i anspråk under vintern 1904/05. De sista stora pelarna tillverkades 1905-1906, den ena krönt med en urna; den återfinns på Älvdalens kyrkogå, rest över Nils Sjögren. Materialet är garbersgranit. Den andra pelaren (1906), upptill avbruten,finns i sydöstra hörnet i Mora kyrkogård och bär namnet Anders Mattson. Grovhuggningen av pelarna utfördes av Alfred Nilsson i Bäck. Elektrisk belysning fick man så tidigt som hösten 1900 genom en liten dynamo, som Tenn Lars tillverkade och satte upp; den drev två 25-ljus koltrådslampor, som Älvdalens första elektriska belysning. Sedan byggde Lars Indsu Lass en generator som ytterligare utökade antalet lampor. Tillverkningen fortsatte länge i oförändrade former efter 1906, frånsett att inga nya pelare tillverkades. Anders Frost söner Viktor (1911-1983) och Lennart (född 1919) blev faderns medhjälparen. Några intressanta beställningar som kan vara värt att nämna ,som har utförts av porfyrverket i västäng är genom åren: En porfyrurna beställd av Gustav V, urnan var tillverkad av gammelklitt (1913). Beställningar av Anders Zorn och prins Eugen, efter egenhändigt ritningar av föremål. Lo-huset vid norra Bantorget i Stockholm har bröderna frost slipat porfyren till en kompassros i golvet(1980) Ett annat uppdrag var för Mora lasarett, man lämnade sågade porfyr skivor i 15 olika färger oslipade. Nya porfyrverket hade även kungen på besök, kungen fick en smörask som gåva av porfyrverket, vilket han uppskattade. De senaste åren var tillverkningen obetydlig och utgjordes av material till smycken infattat i ädelmetall. Verksamheten upphörde 1986 då Lennart Frost gick i pension. Det Nya Porfyrverket står bevarat i sitt ursprungliga skick som det var när det startades. Lennart visar flitigt upp Porfyrverket varje år för nyfikna besökare. Källa: PORFYREN FRÅN 1885 TILL VÅRA DAGAR Skriven av LAGERQVIST. |
|
|
|
|