Jag och löpning

Var aldrig någon sportfantast i skolan och är än i dag inte särskilt intresserad av att se på någon idrott, förutom löpning då.
Att jag började med löpning var en rad faktorer som påverkade, var överviktig, samt en vän till mej som fick mej att tycka om löpning. Började med att lunka 2,5 km spåret hemma och för varje varv jag lunkade så gick jag två, på det sättet så tappade jag vikt relativt snabbt, men tog ändå ett år innan jag vågade kalla mej löpare.
Bestämnde mej för att satsa på Marathon.

Varför Marathon?
"10 000 meter kan vilken halvdåre som helst springa, men för att springa Marathon så måste man vara helt galen". Detta sa en löpare som hette Evert Nyberg och det ligger på sätt och vis en hel del i det.
Är i sej inget uppbyggadne att springa Maran, men träningen till den är dels uppbyggande och dessutom ger den en mängd fina upplevelser, ja löpning har en klart posetiv effekt rent fysiskt men det viktiga ligger i den inre tillfredställelesen.

Början
Hade tagit en början mot en träning riktad mot Marathon, på den tiden så var det LSD, spring långt och länge, något som passade mej bra, blev allt uthålligare och är ju envis av mej så det var inga problem att vara ute timma efter timma, men något som jag inte tränade upp det var förmågan att hålla fart, hade det varit idag så hade det ingått både intervall och backe, på den tiden så bestod tempoträningen av ett och annat snabbdistanspass samt tävlingar.

Uppnådde aldrig några speciella tider, men varje Marathon var en vinst i sej.
Min bästa tid på Marathon var 3,24,04 i Vintermaran i Linköping 1981.
Min bästa tid på milen var 38,02 i GT-Loppet samma år

Men ett intresse hade väckts i mej som har bestått genom åren, även om min vardag har förändrats och likaså jag så har jag hela tide föjt upp vad som händer, träning, anatomi och fysiologi, kost och näringslära samt vad som händer på löparbanorna.

Göteborsvarvet 1981

Vad hände sedan?

Efter att ha sprungit mej fram i åtskilliga år, cyklat Vätternrundan och åkt Vasalopp , så börjad jag tröttna, allt kunde inte kretsa kring löpning, andra intressen fick mer och mer plats, började plugga på högskolan, fortsatte visserligen att springa, men i betydligt mindre omfattning än tidigare och 1985 så sprang jag min sista Marathon (hitills) i Karlstad.
Studier tog allt mer plats och bildade familj, jobb, barn, och andra intressen.
Teoretiskt så följde jag noga vad som hände inom löpningen, nya rön om allt som rör löpning och kroppen, men försoffades mer och mer, gjorde en del tafatta försök att komma igång igen, men måste finnas en vilja, kroppen anpassar sej snabbt men viljan måste vara med också, så det blev att jag gick upp, kilo efter kilo, år efter år, blev allt tröttare och större, bytte visserligen jobb och gick från stillasittande till mer rörligt jobb, men kompenserade detta genom att äta mer, kom med åren att passera 100kg strecket, och orkade tillslut inte så vidare mycket, var uppe en bra bit över 100 när jag tog tag i mej och verkligen gjorde något konkret, hade ju kunskapen om hur man bör äta, hur man bör gå ner i vikt och hur viktigt det är att röra på sej, det gällde att synkronisera kunskapen med den mentala inställningen, något som jag fick hjälp med av min läkare här i Lilla edet.

Har nu börjat vägen tillbaka, tappat 12,5 kg, klarar att springa runt 2,5 km i lunkarfart och vet att jag har lång väg kvar.
Vad är då målet, så enkelt som att man skall må bra, nej ett sådan mål kan jag inte acceptera, är för mycket tävlingsmänniska för att mentalt motivera mej med en sådan enkel lösning.

Nej, målet idag är att jag skall kunna springa en halvmara, ja springa den inte bara ta mej runt.
Även om jag inte satt upp några tider, så vill jag dock kunna springa ordentligt om jag skall springa.
Annars så är risken att jag mister all motivation, helmara då? Nja, ligger långt fram, vill inte spekulera i detta nu.
Har ivarjefall förutsättnigar som är bättre än på mycket länge, bra arbetstider, ett "tvång" att för hälsans skull fortsätta samt en längtan att återigen kunna springa utan att känna mej trött.

Vasaloppet 1980