Det var en gång, i en galax inte på långa vägar lika långt bort
som den i Star Wars, en ung pojke. Egentligen var han inte så
ung, 17 år faktiskt
- 17 år! Nu ljuger du väl?
Jaja, okej då han skulle fylla 17 om ett par månader.
- Jag tycker att 17 är ganska ungt!
Tyst nu! Det är jag som berättar.
- Okej då.
Den här pojken bodde i alla fall i Täby, en ganska stor kommun
cirka en mil utanför Stockholm. Där gick han i en gymnasieskola
som hette Åva gymnasium
- Skola? Enligt mina informatörer var det ett
slavläger för folk som ville bli något senare i livet.
TYST! Det är jag som snackar nu. Du borde förresten kolla upp
dina källor, det var inget slavläger man började där frivilligt.
Nåja, åter till historien. Den här pojken som hette Patrik
tyckte inte att skolan var en särskillt livlig tillställning men
ville inte byta till något roligare av självplågande skäl.
Han tyckte om att lida mentalt dygnet runt cirka 240 dagar
om året.
- Sadist javisst!
Anledningen till att han plågades var att han av någon
underlig anledning hade valt det naturvetenskapliga
programmet. Nog om skolan nu.

Redan i tidig ålder började Patrik intressera sig för design
och grafisk formgivning. Senare också webbdesign. Efter
att ha praoat på en reklambyrå visste han vad han skulle
göra efter skolan. Han skulle bli art director.
- Praoat, vad är det?
Strunt i det, jag berättar sen. Var var jag nu då? Jo just det,
hans mamma hade ett eget företag som hette FORMATEXT ebl
där han fick hjälpa till med annonsproduktion ibland. Det var så
han lärde sig det mest grundläggande inom grafisk design.
Allt eftersom tiden gick lärde han sig med och mer. Till slut
kom han till en punkt där han inte kunde lära sig mer på
egen hand utan behövde proffesionell hjälp och senare i livet
skulle det visa sig att han försökte komma in på den berömda
reklamskolan RMI Berghs, men det är en annan historia.
När Internet slog igenom någon gång på 90-talet började
han också intressera sig för webbdesign och gjorde en del
hemsidor åt organisationer och företag.
Patrik som var en mångsidig kille sysslade inte bara med
datorproducerad design. Han var även en hängiven golfare
med rötter i Waxholms Golfklubb. Senast någon kollade
hade han 33 i handicap. Inte så bra kan tyckas och det
gjorde inte Patrik heller därför var han fast besluten om att
få ner det till 25 efter säsongen.
Tennis och segling var också några av Patriks stora intressen.
Hans högsta mål med tennisen var att vinna över sina vänner
Ulf och Jonas. Ulf som han för övrigt också brukade spela
golf med.
- Jaha, var det samma Ulf som alltid vann över
Patrik?
Fan, jag trodde du hade somnat. Jo det var samma Ulf, gå
härifrån nu snälla.
- Kan du inte berätta lite om Patriks fotograferande
och vad han lyssnade på för musik?
Okej då. Patrik hade fått en Canon EOS 500N av sin mamma
när han gick ut nian. Den hade legat oanvänd länge på grund
av brist på tid men en vacker vårdag kom han på hur kul det
var att fotografera svart-vit och sedan framkalla filmen själv.
Därför letade han reda på sin farfars gamla fotokopieringsapparat
från 40-talet, som otroligt nog fungerade, och började kopiera.
På den vägen är det.

Musik säger du. Jo han hade en ganska speciell musiksmak.
Mest synthmusik men också 60-70-80 tals- och en del icke
eurotechno 90-talsmusik. Synthen varierade mellan Kraftwerk,
Koto, S.P.O.C.K., Front 242, Prodigy
(inte riktigt synth men ändå) och annan rolig musik.
Den resterande musiken var sånt som gick att dansa och sjunga
med till. Speciellt förtjust var han i 80-tals musik. Inte för att
han tyckte om 80-talet, han tvärtom närmast föraktade det.
Det var känslan i musiken som gjorde att han föll för den.
Det vill säga, samma loopade slingor med löjliga texter framförda
av en grupp falsettsjunande rosatajtsiförda artister.


Ni har nu läst sagan om Patrik i en del skriven och framförd
av Patrik själv. För eventuella kommentarer skicka ett e-brev
till nedanstående adress. Vad tyckte du om sagan då?
- ZZZ
Typiskt honom, här försöker man berätta en saga på ett
känslosamt och trevligt sätt och vad får man tillbaka, han
som var så jävla frånvis också. Han ska alltid hålla på så här.
Jag kommer ihåg när han

[ T i l l b a k a ]