Mina egna tankar om matematiklärande är väldigt svåra att svara på anser jag eftersom man är i en övergångsfas av att från att ha varit elev och ha det synsättet till att mer övergå till att ha en lärares syn på ämnet. Men i vilket fall ska jag försöka att svara på vad jag ser nu, efter att den första skolförlagda utbildningen är genomförd vilket har hjälp mig på rätt väg mot ett nytt tänkande. Till att börja med ska säga att det är först nu jag har insett hur mycket ämnet matematik betyder och att man verkligen måste väcka elevernas vilja och lust att lära sig ämnet, det finns ju vissa saker som man utnyttjar ämnet till, exempelvis kvarsittningar där i många fall eleverna måste räkna matte, det används även i andra sammanhang som ett "straff", är du inte snäll och sköter dig får du räkna matte, vilket ger helt fel signaler till eleverna, matte ska ses som någonting positivt, någon man tycker om, och förhoppningsvis kommer den bilden att ändras i skolan, eftersom det är ett ämne man kommer att ha nytta av hela livet, sen vilken nivå man kommer att ha nytta av det är något helt annat, jag tror även att det är mycket viktigt att få eleverna att förstå att vi hela tiden har matematik runt omkring oss, inte bara det som finns i skolan och i böckerna utan det finns som sagt överallt. Det var det om själva ämnet matematik. Sedan kommer vi till lärandet vilket är betydligt svårare att beskriva. Men som jag tror är det viktigt med en bra lärare, en som är positiv till ämnet och uppmuntrar eleverna att matte är något som är kul. Det är väl vad jag kan skriva om ämnet i dagsläget som sagt har jag inte något bestämd uppfattning om det eftersom jag nu känner mig som både lärare och elev.