United States Tour 2000

Resebrev 1: "I väntan på avresa..."

Sverige, 7/7-2000, 1 dag innan avresa 

Hej Alla Vänner! Planerna för De Tre Vännerna Peter, Hans Lennart och Hanz Görans sommar 2000 är nu så klar som den kan bli. Vi kommer att lämna Sverige och landa i Los Angeles lördagen den 8/7. Vårt fösta uppdrag blir då att starta "Codename Hollywood". Vi har nämnligen tillbringat hela våren med att forska kring den amerikanska filmproduktionen från just Hollywood genom ett otal biobesök och vi anser vi har lyckats komma fram med några helt nya rön! Vi kommer nu att avsluta detta projekt med ett antal fältbesök. Våran tes är att de amerikanska filmproducenterna konsekvent väljer att inte resa långt om de inte behöver! Till exempel så finns det ett filmklipp i "Nixon" där presidenten lämnar Vita huset samtidigt som en grupp demonstranter skriker "Hell no, we won't go!". Dessa demonstranter står egentligen utanför en park i just Hollywood!

Det är också pga Codename Hollywood som vi har valt att bo på motellet Safari Inn (1911 WEST OLIVE AVENUE BURBANK, CA 91506 BURBANK) under de första fyra nätterna framtill onsdag. Safari Inn är känt från flera filmer bla den av Quantin Tarrantino skrivna TRUE ROMANCE men även APOLLO 13. Vi kommer dessutom att stödja denna tes med några slumpvis valda filmklippsbesök på bla; -Northridge Fashion Center mall (9301 Tampa Ave.) som användes för utomhusscenerna i "TERMINATOR II: JUDGMENT DAY". Där ska vi starta allra längst ner i källargaraget och sedan köra för fullt uppför ramperna för att sedan flyga ut på gatan och landa i ett gnistregn! Dessutom ska vi besöka Santa Monica Mall som användes för inomhusfilmandet till samma scen, dvs det första mötet mellan de två terminatorerna vid en spel-arkad. Självklart skall två av de tre vännerna spela ett bilspel där medans den tredje går runt med ett fotografiet och letar!

-Bowlinghallen Hollywood Star Lanes på 5227 Santa Monica Blvd. som användes för att spela in filmen "THE BIG LEBOWSKI". Det är där som Jeff Goldman drar pistol för att avsluta en diskussion om övertramp. Vi skall dock inte göra detsamma. Trivia: Filmen sågs av De Tre Vännerna på deras resa till Berlin 1998!

-Tyvärr har restaurangen "Hawthorne Grill" på 13763 S. Hawthorne Blvd rivits för att lämna plats för en Auto Zone shop. Det var den restaurangen som spelade en viktig roll i PULP FICTION i och med att två pundare försökte råna den samtidigt som John Travolta och Samuel L Jackson åt frukost. Suck, vem hade inte gett sin högra hand för att kunna utropa "-Garçon, coffe!" för att få svaret från den kvinnliga servitrisen "-Garçon means boy"!

Ingen chans att träffa Honey Bunney och Pumpkin på Hawthorne Grill alltså, suck.

Dock kan ingen forskning kring Hollywood anses seriös utan stora doser Quantin Tarantino så därför kommer vi att försöka besöka shopping mallet Del Amo Fashion Center mall i korsningen Hawthorne Blvd och Torrance Blvd. Där spelade han in några scener i filmen JACKIE BROWN. Mallets restaurangen the Tokyo Grill döptes om till Teriyaki Donut och Robert de Niro strulade runt i rollens som en nyss utsläppt kåkfarare. Där kommer vi att göra som i filmen, dvs äta Sushi i förklädnad (Peter och Hans Lennart får byta kläder med varandra)!

-I filmen L.A. CONFIDENTIAL så kretsade mycket av handlingen kring mord på en korrupt polis och sju andra på det nattöppna fiket "Night Owl Coffee Shop". Våran forskning pekar på att det egentligen var J and J's Sandwich Shop vid 119 E. Sixth Street i centrala LA. Vad ska vi göra där egentligen? Det får väl bli en kaffe...

-I Robert Altmans film SHORT CUTS arbetade Lily Tomlin som servitris på restaurangen Johnie's Broiler på 7447 Firestone Blvd. Där kommer vi att göra som i filmen, dvs begära påfyllning från det som finns på understa hyllan bakom disken så att servitrisen måste luta sig fram! (Detta under förutsättning att vi inte får känslan av att någon annan har prövat det innan, typ kunden innan oss!)

Allt lutar senare åt att The Strip (Las Vegas, Nevada) ska få sig ett besök fullt i klass med ConAirs flygplanslandning efter det att Codename Hollywood är avslutad. Vill du veta om de lyckas dubbla reskassan genom att lägga allt på rött så avsluta inte ditt e-mail konto i juli! Där kommer vi även att besöka Hooverdammen (sedd i UNIVERSAL SOLDIER med Van Damm samt vår egen Dolf Lundgren).

Vad som därefter händer är nog närmast lämnat åt slumpen även om vi har en vag plan i förväg! Vi kommer naturligtvis, på allmän och enträgen begäran, att ha den spännande Shopping Tävlingen även i år. Men den är bara ett av delmomenten i tävlingen Robinsson-USA-2000 som är resans genomgående tema där även Du kan komma att spela en stor roll. (Ni kommer säkert ihåg kontroversen från ifjol med Hans Lennart påstådda revbensbrott som slutligen avgjordes genom en läsaromröstning. Om du inte var med i läsekretsen då så handlade det om att Hans Lennart påstod att han inte kunde lyfta trots att han kunde göra armhävningar med handklapp! Det var inte många som gick på det, kan man ju lungt säga...). Finalen i den stora Tävlingen Robinsson-USA-2000 sker mellan de två tävlandet som har klarat uttagningsgrenarna bäst och är planerad att ske kring 21-22/7 i Los Angeles.

Vilka är då De Tre Vännerna? Äventyrare, lycksökare eller "bara" tre trevliga killar? Även om du säkert känner en och kanske till och med två av dem så är de få som är så lyckligt lottade att de känner alla tre. Därför är det på plats med en liten presentation;

Peter Bleckert, Uppsalabo 36, bäst i "Social förmåga", sämst i "Glad utan födointag". Känd som den som glömde alla passen och hemresebiljetterna på fjolårsresans första hotellet i Texas! Han har två dominerande fördelar; kontroll av fortskaffningsmedel och kommunikationsmedel (den enda i gruppen med körkort samt den som vet lösenordet till datorn och därför skriver alla resebreven!). Kusin med Hanz Göran.

Hanz Göran Johansson, Umeåbo 29, bäst i "Intelligens", tveksam i "Planeringskunskap" (vi som försökte göra den kommer ihåg fjolårsresans enormt långa resrutt med 50-60% av all tid sittande i bilen). En sann Cineast som antagligen har sett alla sevärda filmer som har kommit upp på bio i Umeå sedan 1986. Transporterar sig sittande i racerstol med inbyggd joystick. Notera att han stavar sitt namn med Z! Kusin med Peter.

Hans Lennart Andersson, Stockholmsbo 38, bäst i "Styrka och Smidighet", sämt på "Orientering" (brukar mest humma när diskussionen driver in på färdriktningar och resmål.). Vi kommer med glädje ihåg när han dök upp på Arlanda ifjol med ett bagage på 5% av den tillåtna vikten. Hur många andra reser på tvåveckors semester till USA med enbart ett halvfullt handbagage? Expeditionens kroppsarbetare som dock inte gjorde så bra ifrån sig ifjol på den kanten (se ovan).

Och nu... Stay Tuned to this channel for further information!

Los Tres Amigos


PS Missade du resebreven ifjol? Ingen fara, vi kommer att göra en extra utsändning av dem senare! DS

Resebrev 2;"Ska luften gå ur gänget...?"

Plats: hotellrum 121 på Safari Inn (tel 001 818 845 8586) i Burbank.

Rummet är tyst så när som ett stilla mummel från Peter som skriver vid datorn. "Hi amigos! Den långa transporten till Kalifornien är äntligen över. Vi hade lite problem med det andningshjälpmedel som Hanz har med sig. Mitt över Atlanten upptäckte vi att den eventuellt var kaputt vilket inte alls var bra. Som tur var kunde vi ringa till Sverige via satellit från planet för att få muntliga råd från proffset på medicin teknik i Umeå. Dessa blev dock raska och fåordiga med tanke på att minutpriset var $10 men andemeningen var, tror vi, "-Vänta tills ni har stuckit in sladden i vägen. Då kommer den att fungera igen."

                           
Morgon började med att Peter stack ut och sprang en bit. Han ramlade då genast in i en av tv kanalernas studios (NBC) och började fråga efter biljetter till "The late Show with Jay Leno" som spelas in cirka 10 minuters löptid från hotellet. Den sömndruckna vakten påpekade dock vänligt men kanske en aning för bestämt att det var betydligt enklare om någon av oss återkom på måndag morgon klockan 08.00 istället för 05.25 på en söndagsmorgon som detta var.

PS Efter koll med hyrkillens mobil fick vi reda på att registreringsnumret satt fasttejpat på insidan av vindrutan på en pytteliten lapp istället pga att bilen var så ny. DS

PPS Peter leder i shoppingtävlingen med 1 mot 0 för de övriga. DDS

Resebrev 3:"New born stars?"

Tisdagkväll 11/7 klockan 00:12

Vi satt längst fram vid scenens högra sida. Som sagt, igår skulle vi egentligen ha gått på showen. Vi var där i tid, 07:45, tyckte vi men vi bedrog oss. Eftersom det är gratis att vara studiopublik så är det också populärt. När vi hade smält att vi inga biljetter fick så stack vi på lite sajtsing istället. Vi passade på att åka ner till kusten. Det var cirka en timmes bilfärd trots att vi hela tiden var kvar i samma stad. Vi strövade lite på Sunset Boulevard och tittade på alla stjärnornas handavtryck utanför Manns Theater. Sedan stack vi ner till piren i Santa Monica (slutet på filmen FALLING DOWN) och strövade en stund. Därefter gick vi lite på gågatan i Santa Monica (THE MATRIX) för att avsluta på Santa Monica mall (TERMINATOR 2). På kvällen skulle vi käka mat. Stockholmshasse frågade om vägen och kom tillbaka med ett tips som skulle ligga på rel kort gångavstånd. Efter 35 minuters gång, start 22:10, var vi där precis innan stängning. Efter lite mat hade vi en lika lång väg tillbaka och var i säng rätt sent på måndagkvällen. Vägen blev lite vinglig för Hazze (Umeå) men om det berodde på den sena timman eller den 1/4 öl som han hade druckit låter vi vara osagt. Han var dock på ett riktigt partyhumör.

-Undrar om Pamela Anderson kommer och räddar oss om vi hoppar över räcket?

Nu gällde det för oss att få biljetter till tisdagen istället och för att lyckas med det gick vi upp tidigt! 07:30 på tisdagsmorgonen var vi på plats och det visade sig vara tillräckligt. Dagen har vi använt till att se La Brea Tar Pit (VULCANO med Tommy Lee Jones och LAST ACTION HERO med Arnold Swarteneger). Det är tjärgropar som har funnits på plats i mitten av L.A. sedan 40 000 år. Av någon underlig anledning tyckte istidsdjuren om att bada i tjäran men de flesta klev inte upp igen. Faktum är att de har hittat ungefär 100 ton ben från tiden 5 000 - 40 000 år sedan. En konstant doft av nylagd asfalt omgav muset.

Efter museet gjorde vi något som jag (Peter) egentligen inte tycker är värt att nämna: Vi hade parkerat våran splitternya bil på gatan. Medans vi var borta så hade några parkerat på varsin sida om våran bil så tätt att vi skulle ha behövt dra ut bilen i sidled för att få loss den. Jag försökte i alla fall att köra ut. Det gick inte...

Resebrev 4: "$, $, $, $, $, $, $, $, $, $, $, $, $, $, $, $... "

Plats: Las Vegas, Torsdag 13/7-2000, klockan 19:54

När vi hade checkat in ville jag (Peter) motionera lite. Klockan var ungefär åtta på kvällen men temperaturen var fortfarande rätt hög. Jag stack ut men insåg snabbt att Las Vegas inte är gjort för joggare. Jag frågade en vakt om tips och han rekommenderade att jag skulle sticka upp på taket av hotellets parkeringsgarage och kuta runt där. Det tyckte jag lät som lite tråkigt men gjorde det i alla fall. När jag kom upp på taket insåg jag att jag var helt ensam ensam med en yta som var ungefär 4 gånger ett normalt parkeringsgarage. Utsikten var fantastisk med en panorama-vy över Las Vegas bergiga horisont på 270 grader tillsammans med en utsikt över hotellen vid The strip. Solen gick långsamt ner, luftskepp och helikoptrar gick in för landning och Las Vegas neonrör, lasershowar och jättetever tog långsamt över utsikten. Ur toppen på hotellet Luxors pyramid lyste en ljuspelare rakt upp mot stjärnorna. Jag sprang omkring däruppe på taket, med blicken roterande åt alla håll istället för ner i marken, och njöt i fulla drag av utsikten!

Idag har vi gått en bit upp längs The Strip med det är faktiskt rätt besvärligt att röra sig utomhus under dagtid. Luften är mycket het och torr och det känns som att förflytta sig i en torrbastu. Vi drog från luftkondotioneringsanläggning till luftkondotioneringsanläggning och aldrig förr har ett så enkelt säljargument som "Free margeritas" fått tre män att ändra färdriktning och vika in på ett kasino (därav Hans -$6). I övrigt så har Ume-Hanz och jag, Peter, deltagit i en fri lektion i hur man spelar tärningspelet Craps. Den varade i 45 minuter och därefter så fick de som hade deltagit i lektion spela 2-dollars Craps i en timme. Efter 15 minuter slutade Peter (resultat -$15) och efter 30 Hanz (-$7). Egentligen är minimuminsatsen 5 dollar så det kommer därför att gå mycket fortare att vinna tillbaka allt...

Vi ska stanna här i tre nätter och planera åka vidare på lördag. Om någon skulle behöva nå oss (för att berätta hur mycket 117 grader F är tex) så är telefonnumret från sverige 001-702-891-1111, rum 1302. Ring på kvällen vid 6,svensk tid, så är vi på rummet.

Los Tres Amigos

Resebrev 5:"The story of The Golden Kid!"

Plats: Las Vegas, Torsdag 13/7-2000, klockan 23:45

Nu ska ni får höra historien om det Gyllene Killen; Den historien började med att Peter, Hans och Hanz besökte kasinot Excalibur i väntan på att Imax filmen "Magic Jordan at the max" skulle börja. Peter och Hanz hittade ett roulettebord med minsta insatsen av 1 dollar. Vi insåg att det var ett bra ställe att tjäna de riktigt stora slantarna på. Hazze började med att växla 50 dollar till marker. Efter 15 minuter hade han inte en enda kvar. Han hade inte ens vunnit en enda gång ens! Jag (Peter) insåg då att här hade jag ett utmärkt läge att visa min yngre kusin hur det gick till i stora världen. Jag frågade honom om fick låna 20 dollar (hade själv slut på kontanter) och satte igång med att skopa hem stålarna. 10 minuter senare var alla markerna borta utan en enda vinst för mig heller! OK, det var alltså dags att byta taktik.

En vanlig kille hade slutat där men de tre vännerna har lärt sig ett och annat på sin resa. Om man vill vinna något måste man satsa något! Om man ska bli en vinnare i Las Vegas måste man ha en vinnarers instinkt, satsa hårt, veta när man ska sluta, våga satsa när det behövs för att hamna på plus, och kunna låna av sina vänner! Hanz och jag insåg att roullete inte var vårt spel ikväll. Vi bytte till Blackjack och la in hyperväxeln. Kusin Hanz lånade ut ytterliggare en tjuga och Stockholmshasse anslöt sig. Tillsammans var vi oslagbar! Vi lyckades hitta ett 5 dollarsbord (lägsta möjliga insats) och satte igång. Hasse gjorde en och annan grej som fick Croupiern att skaka på huvudet, Hanz hämtade tillbaka lite av förlusten från tidigare men den som alla talade om efteråt var Peter "The Golden Kid" Bleckert.

Det gick inte så bra i början. Med tjugo dollar på ett femdollarbord så får man bara 4 marker a' fem dollar styck att leka med. I början gick det både upp och ner men efter ett tag så höll alla andan för Peter var nere på sista marken. Det var då som alla insåg storheten i The Golden Kid! Inte nog att han tog sig upp till sina ursprungliga tjugo dollar igen, eller att han återtog förlusten från rouletten utan han gick till och med 10 dollar plus!

När Peter reste sig upp från bordet så vek sig benen en liten aning. Han tog tag i Hazzes stol, ställde sig upp och kände "Ha, där fick de allt!". Vi försökte köpa övervakningsvideon som de filmar från varje bord för att ni skulle få en möjlighet att lära er några tips om någon skulle ha vägen förbi Vegas men den var tyvärr inte till salu. I övrigt har vi använt dagen till att besöka Hooverdammen som ligger på gränsen mellan Nevada och Arizona. Den byggdes under depresionen på 30-talet och man förstår att det var lite besvärligt. När vi var där var det 45 grader Celsius i skuggan. Det är VARMT, MYCKET VARMT! Det kändes som att röra sig samtidigt som någon hade en helkroppsfön på full effekt mot en. Vi hörde att vissa av er har haft 10-15 grader därhemma. Lyck-ostar! Los tres Amigos

Kamraterna har lärt sig alla mått på Hooverdammen så fråga dem gärna vid tillfälle.

Resebrev 5b

Hej! Vi vill bara berätta att imorgon drar vi vidare. Resan kommer att gå rakt söderut i riktning mot staden Needles. Vi kommer dock inte att stanna där utan kommer att besöka en krater samt det lilla samhället Bagdad (för att kolla om det är Bagdad i BAGDAD CAFE). Slutligen ska vi hamna i Palm Spring för att bla besöka nationalparken Joshua Tree National Park men det är inte säkert att vi hinner dit på en dag. Stay tuned for further information

Los tres amigos

Resebrev 6: "The Birth of The Silverdollar Child and The hunt for Bagdad Cafe"

Twentynine Palms, norr om Nationalparken Joshua Tree, lördag 15/7-2000

Hej allihopa! Idag har det varit en resdag men det är inte allt vi har gjort: Dagen började med att vi packade ihop och checkade ut ur kasinot MGM. Hans (Stockholm) hade fått för sig att han ville undersöka Las Vegas utsiktstorn Stratostower. Det är ett 350 meter högt torn som är sammanbyggt med ett annat kasino. Tydligen räcker det inte med att det är en snygg utsikt från 350 meter för att locka folk utan man måste späda på det med några attraktioner. De hade dels en Berg-och-dal bana som snurrade sig runt utsiktornets överbyggnad men också en likadan som Uppskjutet på Liseberg byggd ovanpå utsiktstornet! Naturligtvis räckte det inte för oss att bara besöka tornet utan vi måste också låta skjuta upp oss till tornets spets. Det var inte så tokigt alls!

Vi hittade inte riktigt ut utan irrade omkring i det gigantiska kasinot. När vi passerade en "bankomat" skulle jag (Peter) ta ut lite resepengar. I kasinot så får man inte ut pengarna i små valörer utan vill man ha 200 dollar så får man två 100 dollars sedlar. När kusin Hanz såg pengarna så kunde man se hur en vild ide dök upp i hans hjärna. "-Om jag satsar en av de där 100 dollarssedlarna på svart i kommer jag att hamna på plus igen", sa han och forsatte, helt i The Golden Kids anda, "-Får jag låna en av dig?". Som ni märker så hade han förstått att om man ska vinna något måste man investera något. Han fick naturligtvis låna och placerade allt på svart. Efter att ha kollat med sin överordnade så satte croupiern snurr på roulettehjulet. Vi var det enda som var där och Hanz 100 dollar på svart var det enda satsade pengarna. Hjulet snurrade och snurrade. "Inga fler insatser", sa croupiern. Kulan stannade på sexton. Sexton är röd.

Vi hittade till slut ut ur kasinot och vi visste alla tre att även fast det inte gick vägen så hade Hanz visat att han var av det som alla riktiga spelare ska vara gjorda av, det rätta virket! En Hanz hade gått in i tornet men The Silverdollar Child hade kommit ut. Utan att någonsin prata om det mer så lastade vi in oss i bilen. Dock kunde vi inte låta bli att utbrista ett och annat ord i och med att bilen hade stått 45 minuter i solen och hade en temperatur på omkring 65 grader. Resan forsatte sedan rakt söderut från Las Vegas vilket inte är den normala vägen för långväga resanden. Vägen var helt rak uppifrån sett men det verkade som om de bara hade hyvlat av ytlagret för att sedan lägga asfalt. Den gick nämnligen väldigt mycket upp och ner istället. Naturen är dock storslagen med enorma ökenytor med bergskedjor i bakgrunden.

Efter ca två timmar vek vi av mot väster in på gamla Route 66. Den vägen används inte alls i och med att de har byggts en ny motorväg parallellt med den. Det var så lite trafik att när vi körde om ett tåg som gick på en intilliggande järnväg så hälsade lokföraren på oss med signalhornet. Vi hade valt ut ett antal prickar i kartboken som bra platser för mat och ev logi. Det visade sig vara en överoptimistisk tanke. Ställena var nämnligen inte städer utan bestod av små samlingar av mobila hem och skrotbilar med ett invånarantal varierande från 25 till 100 personer. Vi hade dock sett på kartan att ett av dessa ställen hette Bagdad. Efter konsultation med en ur lokalbefolkningen så var vi övertygad om att detta var det ställe där filmen Bagdad Cafe hade spelats in. Vi tog därför en liten omväg på vad vi trodde skulle vara 1 mil lång. Efter att ha kört i 45 minuter utan att hitta vare sig Bagdad eller Bagdad Cafe så tog vi fram Hazzes högupplösta Kaliforniakarta. Då visade det sig att Bagdad inte alls var en by eller stad utan en uttorkad saltsjö. Det var bara att vända och inse att jakten på Bagdad cafe hade fört oss lite ur kurs med en extra körsträcka på 10 mil.

Just nu har vi stannat i staden Twentynine Palms som ligger mitt emellan ett övningläger för amerikanska marinbasen och nationalparken Joshua Tree. Motellet hade inte haft luftkonditioneringen igång i vårat rum. Resultatet blir precis som när man kommer till en utkyld stuga på vintern fast tvärtom, dvs man måste snabbt bädda upp sängarna för att få dem kalla och håll toalett och garderobs dörrarna stängda för att minska volymen som ska kylas. Vi vet nu hur mycket 117 grader Fahrenheit är; 47 grader celsius. Imorgon ska vi först besöka marinkårsbasen och sedan nationalparken på våran väg ner till Palm Springs.

Los Tres Amigos

El Rancho Dolores Motel Telefonnumer: 001-760-733-5229, rum 104. Ring på söndagkväll 18:00, svensk tid vid behov.

Resebrev 7:"When our friend got a new haircut!"

Palm Spring, Comfort Inn, Söndag 22:24 16/7-2000

Hej vänner! Ni har hitills fått höra hur Peter fick sitt namn The Golden Kid samt hur det kom sig att Hazze blev The Silverdollar Child. Men varför har det varit så tyst om Stockholms-Hans? Det är dags att ändra på detta och detta resebrev kommer vi att dedicera till vår vän Hans Andersson. Vi, Peter och Hanz, har märkt att Hasse har några fantastiskt bra egenskaper. Tex om det bara finns en godis kvar så frågar han först mig (Peter) och sedan Hanz om vi vill ha den. Först därefter äter han den själv! Så totalt självuppoffrande är han! Ett annat exempel är att han aldrig lägger sig i när Hanz och jag planerar vad vi ska göra härnäst på resan. Vi har dessutom tagit i beaktande att han alltid sitter bakom oss när vi ska någonstans för jag kör ju bilen och Hanz sitter bredvid mig i fram. Vi har därför kommit på att hans namn hädanefter ska vara Sancho Pancha, Don Quichotes trogne och följsamme väpnare. Detta medför ju dock implicit att de i framsätet, som ju ska motsvara Don Quichote, är några som inte har allt i ordning på övervåningen och gärna ger sig på lite korkade projekt... En väpnare är ju också en assistent i strid och det för oss osökt in på dagens äventyr.

Vi började nämnligen dagen med att ta oss in på US Marine Air Ground Combat Center i Twentynine Palms. Vi hade blivit lovad tillträde igår, lördag, av en vakt men då hade vi inte ätit så vi sköt upp det till idag, söndag, istället.

Därefter lämnade vi basen för att åka upp i nationalparken Joshua Tree. Det är ett speciellt naturområde som karakteriseras av två olika öknar som gränsar till varandra; Mojave öknens högplatå och Colorado öknens lågland.

Mojaveöknen karateriseras av Joshuaträden, vilka ser mer ut som kaktusar, medans Colorado öknen har en annan karateristisk flora. Mitt i nationalparken finns en utkikspunkt, 1500 m, där man kan se ända in i Mexiko 15 mil bort. Under några korta perioder per år blommar öknen upp i och med att regnet kommer men medans vi var där var allt mycket torrt! Överallt ser man flodfåror och varningskyltar om ev översvämningar men just nu är alla fåror snustorra. Det finns även ett antal övergivna guldgruvor i området men man måste ha en fyrhjulsdriven bil för att komma dit. Efter fyra timmar och ett antal stopp kom vi ut nationalparken och ner på havsnivå igen. Vi är nu i Palm Springs, den enda stad vi vet som har körfält för golfbanebilar på vägarna. Det är en golfstad för rika amerikaner och vi ska vara här några dagar för shopping, poolbad och bio. Förhoppningsvis kommer vi att kunna återuppta shoppingtävlingen som har legat nere till fördel för våra investeringar på kasinoborden. Kasinotävlingen är slut och resultatet blev: Peter -$10 Hans -$22 Hanz -$125. Undertecknat The Golden Kid, The Silverdollar Child och Sancho Pancha PS Vi har tel: 001-760-778-3699, rum 126 DS

På toppen av Keys View.

Resebrev 8: "När vi äntligen fann vatten samt när Hazze fick bestämma."

Palm Spring, måndag 17/7-2000, klockan 23:15.

Det är en film som bygger på en superhjälteserie som varken Hanz, Hans eller jag hade läst. Då Stockholms-Hans och jag inte visste något om den heller så sa vi "-OK". Filmen var.....................ungdomlig. I efterhand låter vi Umeå-Hanz ge en kommentar om filmen:"-Usel!" Varken jag eller Hasse protesterar.

Imorgon ska vi göra något annat, ingen vet riktigt ännu vad, utan vi har för tillfälligt gjort något som Columbus inte lyckades med; att nå resans horisont. Vad som är bestämt är att vi ska avsluta i Los Angeles för att gå på Universal Studios men vad som händer mellan Palm Springs och L.A. får vi se i morgon när resan fortsätter mot morgondagens äventyr.

Hasta Mangana

Los Tres Amigos

Newsflash från Kalifornien!

Hej! Ikväll, tisdag klockan 23:45 på Kanal 5 är det Jay Leno avsnittet som vi var med och spelade in. Cirka 30 minuter in i programmet, när Richard Simmons går ut, kan man se Hanz och Peter i bild! De visar avsnittet i repris på onsdag 13:20 om ni skulle vilja se oss en andra gång.

Los Tres Amigos

Resebrev 9:"A message from the other side..."

Resebrev 10"Jakten på kändisarna fortsätter..."

Hej vänner! Nu är det torsdagsmorgon och vi har inte kommit igång ännu. Vi har dock planer på att se Los Angeles basebollag Dodgers på deras hemmaarena antingen ikväll eller imorgon kväll. Kusin Hanz är den enda som kan reglerna men han har lovat att ha en lektion med oss övriga. Igår var en riktig heldag på Universal Studios. Vi kom dit vid tolv och stannade till nio på kvällen. Det var en massa roliga åkturer och shower, bla Waterworld, Terminator 2:3D och Jurassic Park. Vi passade även på att göra en studio tour, dvs en åktur med buss på Universals inspelningsområde där de har en rad kända miljöer, bla Bates motell och boningshuset från PSYCHO.

Vi hade med oss Hazzes digitalkamera för att lyckas fånga någon kändis på bild men det blev inget napp. Peter tyckte dock att han såg Steven Speilbergs parkeringsplats men han kan ha tagit fel. Vi lyckades inte heller komma överens om ifall det var Danny Glover från DÖDLIGT VAPEN-filmerna som körde bussen eller inte. Det vore väl inte så otroligt om Danny Glover slutade som chafför eftersom Harrison Ford startade som snickare? Kvällen avslutades med fika på den bowlinghall på Santa Monica Bouleward där filmen THE BIG LEBOWSKI spelades in. Vi satt vid samma bardisk som Jeff Bridges och Sam Elliot satt och diskutterade livets gåtor. Dock vågade vi inte spela några rundor eftersom risken med ett övertramp bedömdes ovanligt stor där, (se filmen eller resebrev 1). Äventyret fortsätter

Los Tres Amigos

Resebrev 11.

Plats: Los Angeles, 20/7-2000, klockan 23:17

Kära vänner! Det här är faktiskt dagens andra brev. Vi har tillbringat början på dagen på ett enormt varuhus a'la ONOFF. Sedan har Hasse och jag (Peter) varit ute och sprungit en bit vilket måste ha varit en udda syn för LA-borna i och med att så många kommenterade det. Här i L.A. talar de annars om en värmebölja just nu därför att temperaturen har börjat närma sig 95 grader Fahrenheit, dvs 35 grader C. Som om det skulle vara något?

Vi har tillbringat kvällen med en typisk amerikansk fritidsysselsättning, baseboll. Vi åkte inte till Dodgers i och med att vi hade en annan match på närmare håll; Anaheim Angels mot Texas Rangers. Anaheim är en stadsdel alternativt en egen stad i stor-L.A. och vi bor inte allt för långt ifrån arenan. Hazze hade tillbringat dagen till att gå igenom basebollreglerna och något som vi fick lära oss var att en match består av 9 Innings (ungefär samma som ronder). När vi kom till arenan fick vi naturligtvis börja med att köpa biljetter. Jag sa att vi "wanted to have a good time". Detta tolkade den kvinnliga försäljaren eventuellt som ett plumt sexistiskt skämt för det tog väldigt lång tid för henne att få ut biljetterna ur datorn. När vi väl hade hittat våra platser insåg vi att vi inte riktigt satt med de andra. En vakt kom fram och bad om att få se våra biljetter. När han fick se dem sa han att "-det här var ovanligt, ingen brukar normalt sitta här" (fast på engelska förstås)! När Hasse skulle gå och handla var han tvungen att passera en vakt på vägen tillbaka som påstod att den sektionen vi satt på var avstängd. Det var inte förrän han plockade fram biljetten som han blev uppsläppt till oss andra. Faktum var att vi var de enda som satt på hela sektionen. Den var placerad direkt under storbildsteven och det var ingen annan som ens satt i närheten av oss utan vi i satt 12 rader bakom alla andra. Vi är praktiskt taget övertygade om att anledningen till att det tog så lång tid för kvinnan i biljettluckan att skriva ut våra biljetter var antagligen till att hon var tvungen att svara "ja" på ett antal frågor av typen "Är du riktigt säker till att du vill sälja biljetter till den sektionen?".

Matchen började och Hazze kunde ju reglerna så han var med direkt. Efter en Inning så hade jag kommit in i matchen och tyckte att det var riktigt spännande! Stockholms-Hans var den som hade pluggat mest på reglerna under dagen men under första Inningen gick han iväg och köpte en påse Cracker Jack (popcorn doppade i choklad blandat med jordnötter) samt popcorn. Sedan använde han 5 Inningar till att försöka destillera isär popcornen från jordnötterna! Han kom fram till att det bara var 30 jordnötter i kartongen vilket tydligen inte var lika många som på bilden.

Det kanske inte behöver påpekas men Hanz och jag var mer intresserade av matchen...och Hasse följde faktiskt med bra i Inning 6 till 9! För att ni ska få lite inblick så skickar vi med två bilder. I den ena, som var tagen i mitten på matchen, så ser man mig och Hanz uppe i ena hörnet. I den andra ska ni speciellt lägga märke till popcorn påsen i Hasses hand samt den tomma kartongen på marken. Ha det bra och håll fötterna torra

Los Tres Amigos

Resebrev 12: "Sista brevet från Amerikat."

Plats: L.A. lördag 22/7-2000, klockan 22:00

Kära vänner! Nu är det dags att åka hem. Imorgon ska vi upp tidigt då planet går 09:34 och vi kommer att ha en massa att göra innan planet går. Igår tog vi det lungt med lite shopping, bio (LOSER, trad. amerikansk collegefilm) och en utflykt till den gamla atlantångaren Queen Mary. Dagen slutade tidigt på hotellrummet med sex cheeseburgare från macdonalds. Idag har vi låtit dagen vara en Hasse-dag i och med att Stockholms-Hans har fått bestämma helt och hållet. Av hela L.a.'s nöjesutbud valde han då att ta med oss på en Swapmarket, dvs ett ställe som liknade en saluhall men med olika kläder, elektronikprylar och liknande.

Sen nämnde jag (Peter) att vi skulle åka till en galoppbana. "-Det gör vi!", sa Hans, och så åkte vi iväg för att vinna tillbaka förlusterna från las vegas. Olyckligtvis så började inte hästarna springa förrän på kvällen så vi fick sitta och titta på teve från en bana i Hollywood istället. Jag kom rätt snart, (lopp 4) på hur man skulle göra. Man ska använda en tre-stegs metod som bygger på: 1 Satsa på en häst med relativt låga odds. 2 Se på monitorn med oddsen stiger på den häst som du satsat på (i och med att alla andra satsar på andra hästar. 3 Heja på hästen så att den vinner med höga odds.

Detta fungerade bra för mig under lopp 4, vilket gav mig en vinst på 40 dollar. Under lopp 5 så fungerade steg 1 och 2 men något gick snett i steg 3...Ja ni förstår nog resten. Vi lämnade travbanan efter femte loppet med resultatet: Peter +17, Hans -21 och Hanz -21 dollar. Hur skulle vi sedan avsluta denna resa? Vad vore inte mer passande än ett besök på fiket från Shortcut? Vi for naturligtvis dit och tog en kaffe, se bild. Hur gick det med de utlovade tävlingarna? Inget vidare! Både shopping och Robinsson tävlingen hamnade i skymmundan av vår jakt på guld. Man kan bara konstatera att en av de mest minnesvärda händelserna var när Hanz satsade 100 dollar på svart. När rött kom upp sa han "Det var i alla fall nära"! En annan sak var Hasses hårklippning inne på den amerikanska marinbasen. Själv så hade jag väl ingen speciell händelse även om de andra gärna vill framhäva att det var något speciellt med att jag bumpade jättelätt in i pick-up trucken med den mexikanska "from dusk till down"-typen. Ha det så bra från eder korrespondent Peter Bleckert (med kamrater)

Coola killar!