VÄLKOMMEN  TILL  ANTNÄS BY

 

Välkommen till Antnäs som är en by som ligger 16 km söder om Luleå i Norrbotten.
Ett gammal jordbruksby som blivit ett villasamhälle med ett antal hyreslägenheter
Här bor c:a 1000 inv. och dom flesta jobbar väl i Luleå, men det finns en del företag här också.
Här är det goda möjligheter till längdskidåking på milslånga elljusspår samt 5 km till slalombacke
Sporthall, fotbollsplan. tennisbana samt hockeybana.
Dessa anläggningar utnyttjas av en stor ungdomsverksamhet i särskilt hockey och längdskidor.

Till detta kommer en väl utbyggd äldrevård med distriktsköterske mottagning och tandläkare
En ny låg- och mellanstadieskola samt två dagis.

Här nedan följer en kort historik om Antnäs.

ANTNÄS

Under dom senaste 500 åren 
    Av Jan-Olov Nyström 
       
Den 4 September 1482 blir Antnäs offentligt. Då nämns byn för första gången vid namn. 
Denna dag vittnade, enligt Stockholms stad tänkebok, Laurens Nilsson från ''Anthenaes'' 
vid en rättegång, en arvstvist som gällde ett laxfiske i Torne älv. 

De så kallade bottnakarlarna, alltså bondeseglare från övre Norrland drev faktiskt handel i Stockholm. 
Ja vissa ägde hus där. Tydligen var bottnakarlarna betrodda i stadens styrelse eftersom en ättling från Bensbyn, Anders Svensson, rent av var Borgmästare i Stockholm runt 1498-1499. 

Två byadelar

Men självklart är Antnäs by äldre än dessa 500 år. Hade huvudstaden besökare från Antnäs  år 1482 
då måste man utgå från att byn var etablerad sedan några generationer tillbaka. 
Bebyggelsen har alltid sträckt sig efter två åsryggar och byn har efter detta delats in i nåriböyn, norrbyn 
och sörböyn, sörbyn. Åsarnas höjd över havet går från 5 till 25 meter( byns högsta punkter på det nya bostadsområdet ovanför Sörbyakyrkan) 
Vid en tidigare strandlinje( som man lätt kan urskilja i terrängen strax nedom Felvevars-gården) 
är höjden över havet c:a 5 meter. Vid denna gamla strandlinje övergår åsarna i ett vidsträckt slättland ner mot en långgrund havsvik. 

Kolonisationsnamn
En rimlig gissning blir därför att byn kom till under tidigt 1300-tal, eller något tidigare. 
Det är först då som näset blivit stort nog att rymma en del åkermark, en av förutsättningarna för fast 
bebyggelse. Man antar att ortsnamn på -näs, -vik, etc, vittnar om att bygden blivit befolkad genom en omfattande kolonisation. Om dessutom byarna har ett personnamn i förleden, som Antnäs, Ersnäs och liknande anses kolonisationen ännu troligare. 
Ant- i bynamnet är troligen mansnamnet Ante( en kortform av Anders) eller möjligen det finska Antti. 
Antnäs skulle då,liksom många av grannbyarna, ha kommit till under kolonisationen söderifrån på 1300-talet. 
Det var då de världsliga och kyrkliga makterna började intressera sig för en fastare kontroll över dessa nordliga bygder. Man kan säga att svenska staten efter freden i Nöteborg 1323 ville slå upp gränspålarna mot ryskt inflytande. 
Norra botten var Svenskt intresseområde och skulle så förbli. 
Till den långa fastetiden vid Påsk behövdes torkad fisk, och den rika tillgången på fiskevatten och jaktmarker här uppe, liksom möjligheten att beskatta dessa verksamheter gjorde sitt till. 

Grälande bröder
I det sammanhanget kan det passa bra att återberätta en sägen om hur det gick till när byarna först blev 
bebyggda. Det ska ha varit tre bröder Erik, Ante Och Mårten, som först byggde här. 
De kom i gräl om gränserna för sina områden, eftersom dom ansåg sig bo för nära varandra. 
Ändå är det åtskilliga kilometer mellan Antnäs, Måttsund och Ersnäs. 

Namn från stranden
Många namn på slåttermarker och utägor måste ha kommit till under den tid när byn låg mycket närmare havet; stjere skäret, åpareorn abborören, Sträta stranden, kokvöjka gökviken. 
Det sistnämnda är möjligen ett samiskt ord ' keuk' som ska betyda '' Långviken''. 
Sundet eller på bondmål såte är idag ett bortglömt namn på markerna söder om byn, nedom det gamla bönhuset. 
Ett gammalt namn för den nordligaste delen av södra byn var Skåtan. Skata betyder här udde, ytterligare ett tecken på byns äldre, mera vattenknutna historia. 

Åtta hemman 1593
Vi kan föreställa oss de låga och grå stugorna på 1500-talet, många säkert utan fönster. 
De grupperar sig längs de två åsryggarna, kanske byggda i skyddande fyrkanter. 
Alldeles i anslutning låg de oansenliga åkerlapparna , mitt i bykärnan. 
De placerades frostfritt och med god avrinning. Det dialektala ordet akern, åkern var den mark som låg mellan norra och södra byhalvorna, alldeles mitt i byn. 
Åkern klövs så småningom av ett djupt dike som kallades storgraven, ståro-gråoa, men längre tillbaka får 
vi nog tänka oss ganska vattensjuk mark där Älvsbyvägen ( 94 ) idag dundrar fram mellan de nya villaområdena. 1500-talets by är by som försörjer sig själv, det är också en by som inte saknar rikedom. 
Det kan man se i den taxering för Älvsborgslösen som görs och det faktum att några av byns inbyggare gjorde handelsresor lågt söderut. 
1571 var folket i Luleå socken, alltså även Antnäs, bland de förmögnaste i Västerbotten. 
Det taxerade för sitt silver, reda penningar, många kor, får och svin. 
Några var verkligt välbeställda, om man ser till just den slags egendom man kan betala skatt på. 
Där byns hemmansgårdar kom att ligga i tidigt 1500-tal, där kommer de att ligga i ett mönster som består i hundratals år. I början av 1600-talet bokfördes tolv hemman och omkring sekelskiftet 1700 var antalet femton. 
På kartorna kan vi se hur byamönstret bar utvidgats, runt de äldsta gårdarna kommer några fler, man gårdarnas placering är tämligen oförändrad. 

Numrering och hemmansklyvning
Det är i början av 1700-talet som varje hemman påförs ett fast nummer som följer hemmanet vid arv eller köp. 
På 1780-talet, vid tiden för storskiftet hade antalet hemman bara vuxit obetydligt, till 16 gårdar, 
men 1820 har byn fått ytterligare 10 hemman. 
Hemmansökningen var sedan snabb under 1800-talet och 1860 kan man notera över 40 hemman och i början av vårt sekel över 50. Den siffran är därefter nästan oförändrad till början av 1940-talet. 
De senaste 20 åren har sett ett väldigt ras i antalet hemman, Antnäs är inte längre en jordbruksby. 
Det var den ökande folkmängden som mest av allt drev på hemmansklyvningarna i Antnäs under 1800-talet, 
 fler munnar att mätta tvingade fram fler jordbruk att odla. 

Gamla gårdsnamn
Inget av dom åtta hemman som år 1539 låg på byns jord har ärvts från far till son i rakt nedstigande led. 
Under den långa tid som förflutit har femton till sjutton släktled hunnit bruka jorden. 
men flera hemman har stannat kvar i samma släkt i många hundra år. 
Det finns än idag invånare i byn som kan räkna släktskap med personer som levde och verkade i för 450 år sedan. 
Byns gårdar har av ålder burit egna namn. Det är namn som bönderna själva brukat, ingenting som påbjudits av myndigheterna. 
En del namn har följt hemmanet i mer än 300 år. Gården ''Kristjers'' hade sitt namn efter Christer Arfwedsson som ärvde gården under första hälften av 1600-talet. 
Gården ''Pär-Ols'' bär sitt namn efter bonden per Olsson som levde under tidigt 1700-tal. 

Svultna kor

Först vid 1800-talets mitt började spannmål odlas i större utsträckning av Antnäs bönder. 
Den odlade jorden var tills dess inskränkt till området inom själva byn och dom svaga sluttningar som omgav byn i norr, söder och väster. 
På sommaren hölls korna på fäbodar och gick på skogsbete, en vana som, när den försvann på 1950-talet, gick långt ned i 1600-talet. 
Jordbruket var mer inriktat på kreaturskötsel än på spannmålsodling. Så skulle förbli ända in på 1900-talet, först därefter ökades spannmålsodlingen. 
Varje gård höll förvånansvärt många kreatur under dom tidigare århundradena. 
I dåtidens ladugårdar stod vanligen 6-8 kor, men även 10 eller 12 kor var vanligt på de större gårdarna. 
Man förstår lätt att djuren svältföddes, det var inte ovanligt att man fick släpa korna ut på försommarbetet. Kornas avkastning var naturligtvis usel.

Fiske och handel

De odlade grödorna var få, många marker var ju frostlänta och kornet dominerade som sädesslag. 
Tre mindre kvarnar har funnits i Kvarnbäcken som rinner norr om byn genom en av fäbodvallarna, Kvarnvallen. Jakten, och särskilt fisket spelade en viktig roll för böndernas försörjning. 
I bouppteckningar från tidigt 1700-tal värderas fiskeredskap och båtar lika högt som gårdarnas samtliga kor. 
Byn var ju tidigare en verklig kustby och det omtalas båtlänningar ( enkla Kajplatser) som nu ligger 
 på torr åkermark åtskilliga meter ovanför havet. 
Under 1800-talets slut får byn egen lanthandel. Den förste som drev lanthandel i Antnäs var 
handlare Jansson. Han hade sin affär i den byggnad som senare byggdes om till sanatoriet Hälsan. 
Samme handlare lät, enligt traditionen anlägga den stenbrygga ute på Antnäs-Skäret som idag nästan är helt uppgrundad. 
Befolkningen var troligen c:a 100 individer runt 1560. 
Befolkningsökningen  förblir därefter obetydlig fram till 1700-talets början. 
Mot slutet av 1700-talet närmade sig bybornas antal 200 och 1860 var invånarna c:a 250. 
På 1940-talet fanns nära 400 Antnäsbor och 1997 närmare 1000 inv. 

Jordbrukets försvinnande

Efter 1950 omdanades byn genomgripande. Nästan alla jordbruk i byn lades ned. Från seklets början 
blev det allt vanligare att folk sökte sin försörjning i Luleå. 
Från börja var det mest jordlösa bybor som sökte säsongjobb, ibland från dag till dag i Luleå. 
Från 1940-talet började även hemmansägare söka sig till arbete i Luleå samtidigt som de fortsatte 
att sköta sitt jordbruk hemma i byn 
För de unga framstod jordbruket inte som någon framtid. 
genom en överlagd politik uppmuntrades också småbruken att upphöra och ägandet koncentrerades 
till ett fåtal gårdar. 
Sedan småbruken försvunnit blev byn stadspanelagt område och stora villaområden sköt upp på den äldsta åkermarken. 

Många gamla gårdar utplånades, nya gator bröts över potatisland och tegar och byns yttre liknade 
alltmer en vanlig villaförort. 
Denna sena utveckling bryter en månghundraårig historia. 
Den bryter ett vägnät och en gårdsbild som vi kan följa redan på de första kartorna från 1640 och som säkert redan då var ålderdomligt. 
Den moderna tiden bryter ännu mer med det uråldriga mönster av seder, bruk och dialekt som i århundraden var sprungna ur bondens liv. En föreställningsvärld, ett sätt att tänka och uttrycka sig försvinner eftersom dess grundval, jordbruket, försvunnit. 
Säkerligen kommer denna sena brytning mellan gammal och modernt liv att räknas som en av dom stora historiska förändringarna inte bara i Antnäs, utan i hela vårt land. .